onsdag 31 december 2008

Gott nytt år då!

Jag undrar vad det är med Tora och läppbalsam alltså. Igår fann jag ännu ett av mina läppbalsam halvt uppätet. Det är som att ha en liten hundvalp här hemma istället för en tvååring. Kanske det var så att hon tänkte att det vore roligt att vara lite glittrig även på insidan ikväll, när det är nyårsafton och allt. Det var nämligen ett läppbalsam med Gold Shimmer. Nåja, det lär ju inte vara direkt tokgiftigt om det är ämnat att ha på läpparna.

Fast med tanke på att Tora inatt drog på sig en (ny) hejdundrande magsjuka och har legat och rolfat hela natten, finns det nog inte så mycket glitter kvar där inne. Faktum är att det inte finns så mycket kvar alls. Lite juice är det enda hon har fått i sig på hela dagen. Skruttan. På nyår och allt. Men trots det var vi fortfarande varmt välkomna på nyårsmiddag hemma hos Staffan, Lena och Ellen. Jag menar, Tora kan ju lika gärna ligga i deras säng, titta på film och kräkas som hemma hos oss. Och än så länge har både jag och Janne stått pall, peppar peppar. Det enda jag befarar är att kräksjukan ska slå till så där plötsligt på oss. Man har ju hört om folk som mått hur bra som helst ena sekunden, för att i nästa sekund kaskadspy.

Jag tänkte redan nu ta tillfället i akt att på förhand be värdparet om ursäkt för att jag kräktes rakt i hummersoppan ikväll.

Förlåt.

Och Gott Nytt År!

tisdag 30 december 2008

The fynds

Eftersom jag har insett att det ska mycket till om min lilla fotosession ska bli av, gjorde jag helt enkelt så att jag fotade plaggen på galge. Boring as hell, men har man lovat att visa reafynd så har man. Annars finns det risk att gudarna straffar en med ett helt år shoppingolycka. Jo, så är det. Tänk dig tolv månader av idel felköp, och du kan inte byta eller lämna tillbaka några plagg eftersom kvittot alltid på något mystiskt sätt försvinner. Förstå vad hemskt. Det är bäst att jag skyndar mig att publicera det här inlägget så att jag har det gjort.

Fast först måste jag ju ger er lite bakgrundsinformation, så att ni kan ta ställning till om det verkligen var några fynd jag gjorde. Jag menar, om man går på mellandagsrean med som enda mål att komma hem med ett par nya stövlar, för att man verkligen behöver ett par, och istället kommer hem med ännu en klänning som man hänger in bland de tusen andra i garderoben, då kan man ju säga att man har misslyckats. Speciellt om klänningen inte var på rea. I mitt fall är det så här.

Min garderob består till 90% av rockiga T-shirts som jag kombinerar med två par jeans och ett par svarta byxor (kul i jul), så därför var mitt mission att komma över ett par toppar eller blusar. Ni vet när man vill vara snäppet över vardagsklädd men när det inte känns riktigt läge för klänning. Okej, nu vet jag att några av er tänker "Men behöver inte människan några nya underkläder också" och att ni då har julafton i åtanke, då jag dagen till ära hade på mig ett par grönvitrandiga stringtrosor, vilket får en att tro att jag inte köpt nya underkläder på typ tre år. Och det har jag inte heller. Men det får bli till nästa års mellandagsrea. Har jag väntat i tre år kan jag lika gärna vänta i fyra. Det här är i alla fall årets fynd från Forum Nacka.

Okej det första plagget var inte på rean, men 199:- på Lindex är ju inte i direkt rena rånet.

En svart- och blårutig blus från MQ (Zeoul) som jag tyckte var rätt tuff. 50% - 150 balobas.


Blommig tunika som man kan knyta i ryggen, 99:- från ONLY.


Halva priset på denna söta klänning från MQ (Zeoul). 150 pix.

Och så till sist, ännu en tisha. 99:- på JC

Dagen idag

Janne var tvungen att jobba idag, så jag är ensam hemma med tjejerna. Vid frukosten frågar jag Tora vad hon kan tänkas vilja göra under dagen. Utan någon som helst betänketid svarar hon: "Jag vill rida", men medan jag tittar lite skeptiskt på henne och samtidigt funderar på var i all världen jag kan få tag i en liten ponny med så här kort varsel, ändrar hon sig och säger: "Nej, jag vill titta på TV".

Något mitt i mellan tycker jag hade varit bra.

måndag 29 december 2008

Snart. Jag lovar.

Alltså, det finns en anledning till att inte jag ska ha en modeblogg. Har ni någon aning om hur svårt det är att få till shyssta bilder av sig själv när man poserar framför en spegel med diverse plagg på sig? Det vet jag. Eftersom alla efter mitt förra inlägg, i princip
b ö n f a l l d e mig att visa mina mellandaysreafynd, ställde jag mig nämligen lydigt framför spegeln igår kväll och började fotografera.

Och det var då det uppdagades att jag inte är någon Bingo Rimér direkt. Antingen blev korten jättesuddiga eller så blev det bara en stor vit blixt som reflekterades i spegeln. Och man vill ju liksom göra sina reafynd rättvisa. Eller hur? Så jag tänkte att jag skulle tvinga Janne att fotografera mig med kläderna på*, så att jag förhoppningsvis har några bättre bilder att lägga ut. Men det får bli ikväll för vi är redan väldigt, väldigt sena till dagens begivenheter.

Men den som väntar på något gott...

*jag ska alltså ha kläderna på mig. Janne får göra som han vill. Vill han fotografera naken är det okej med mig. Lite udda, men okej.

lördag 27 december 2008

Hungrig

Men alltså. Det här med att räkna viktväktarpoäng när man inte ammar. Hur bra kan det vara på en skala egentligen? Jag är hungrig. HUNGRIG!!

Och det som började så bra...

En grov smörgås med lite mager leverpastej, ett äpple och en kopp kaffe till frukost. Lunchen inmundigades i Forum Nacka där vi var och fyndade på mellandaysrean (mina sjukt braiga fynd är värda ett inlägg i sig om någon är intresserad. Säg gärna JA, det vore så kul att få leka modeblogg, om så bara för ett inlägg). Jag tog en ceasarsallad. En sallad alltså. Gröna blad. SALLAD.

Väl hemma blev det en banan till mellanmål och då jag och barnen var ensamma på kvällen blev det mikrade rester till middag - ett par nävar fullkornsmakaroner, lite köttstek och paprika. Eftersom det var lika torrt och trist som det låter, slängde jag på ett par teskedar pesto också. Och ja, det blev faktiskt ganska gott. Nöjd började jag bläddra i mina viktväktarböcker för att fylla i dagens poäng.

Frukostpoängen var det väl inte så mycket att orda om, men lunchen däremot. Herregud. Lunchen. En sketen ceasarSALLAD är tydligen värd hela 26 poäng (jag får äta 23 poäng på en dag). 26 POÄNG! En jävla pizza är typ 20 poäng. Jag valde att tro att det var tryckfel (vilket jag faktiskt tror på riktigt) och fyllde i 10 poäng för salladen, SALLADEN, och gick sen raskt vidare till mellis och middag. Då kom nästa ckock. En tesked pesto - 1 poäng. Va fan! Att jag inte läste i tabellen innan, då hade jag aldrig tagit den där jävla peston, utan hellre mumsat i mig ett par äpplen. Arrgh. Irriterat började jag summera dagens poäng so far. Det blev exakt 23 poäng. Slutätet för mig idag med andra ord. Och jag är som sagt hungrig. Vrålhungrig. Och allt är den där jävla pestons fel.

Som tur är, är morötter värda 0 poäng. Man kan alltså äta morötter till dess man kvävs om man så vill, och ändå gå ned i vikt. Jag tror vi har en påse morötter i matförrådet. Om jag inte minns fel är det enkilospåse. Jag hoppas att det räcker. Annars kommer jag börja gnaga lite på tapeten i köket.

fredag 26 december 2008

Sista racet.

För nästan precis ett år sedan, tog jag mig i kragen och gick med i viktväktarna för att gå ned alla femton extrakilon jag dragit på mig under två täta graviditeter. Första målet då, var att gå ned 12 kg till 73 kg som var inskrivningsvikten på MVC när jag blev gravid med Tora.

Det gick världsabra och målet var nått redan i april. Jag var så nöjd med mig själv att jag liksom nöjde mig så. Men nu under hösten har ett par kilon smygit sig på igen, så nu tänkte att jag det var dags att köra det sista racet. Jag vägde in mig i morse på 76 kg och målet är att gå ned till 70 pannor. Det låter jämnt och bra. Jag tänkte att jag kör en Hedgehog-Sara och redovisar vikt varje fredag i en gadget här till vänster. Det blir ju lite svårare att fuska då. Undrar om jag också ska unna mig en väska när jag är klar? Ja, banne mig. Det ska jag.

Fast fasiken vad trist det är att räkna point alltså. I alla fall nu när jag dessutom hade tänkt sluta amma. TRETTIO PROCENT mindre får jag äta nu i jämförelse med förra gången det begav sig. Nu till frukost kunde jag konstatera att Signe-liten och jag åt ungefär lika många points. Suck!

Någon som vill hänga på?

Lull-lull


Årets bästa julklapp kan enligt Tora mycket väl ha kommit från mormor. Hon skrider runt här hemma som en liten prinsesstårta. Tora alltså. Inte mormor. Janne låter dock hälsa, att Tora kommer få en motorcykel i treårspresent. För att kompensera.

torsdag 25 december 2008

Vem spräckte byxan, a christmas story

Jaha! Så var det över för denna gång. Barnen är ett BERG med julklappar rikare och jag är väl ungefär fem kilo fetare. Precis som det ska vara med andra ord.

Julafton spenderades hos bästa faster Maria. På det hela taget mycket trevligt och det inträffade egentligen bara två missöden. Det ena var att jag på vägen dit, spräckte jag mina glittriga strumpbyxor i grenen. Och det med råge. Jag kände att ska man ändå på ett opassande sätt spräcka strumpbyxorna, kan man ju lika gärna göra det ordentligt. Nu hade väl det inte varit så farligt i sig, men nu var det dessutom så att jag hade ett par grönvitrandiga stringtrosor under och det i kombination med inte världens längsta skjortklänning, gjorde att jag inte riktigt kunde slappna av på det sätt jag kanske hade önskat.

Den andra lilla fadäsen var att Tora blev livrädd för tomten. Såklart. No chance in hell, att hon gick fram och tog emot paket ur tomtens hand och tackade så väldans mycket. Det gjorde inte jag heller kan jag säga. Jag skrattade så att jag kissade på mig när tomten klev in i hallen. Ett sådant där hysteriskt nervöst fnitter. Tomte eller massmördare. Massmördare eller tomte. Med den där masken kan man inte så noga veta.

Blondes have more fun. Japp, såäre!

Det är Kalle Anka på TV om ni undrar vad som fascinerar Tora så.

" Men gå och ta paketet från tomten nu. Det är till dig Tora"

Nää, då var det tryggare att sitta i mammas knä.

Signe gillar verkligen att ha halsband på sig som ni ser.

tisdag 23 december 2008

Har du ätit din spenat var dag?

I morgon tänkte vi skrämma skiten ur våra barn.
Ho ho! Finns det några snälla barn här?

Smörjmedel

Jag hoppas verkligen att det stämmer, det där de säger om att man kan använda Försvarets Hudsalva på smörgåsen istället för smör om det kniper. I typ krig eller så. För det här stiftet befinner sig just nu någostans i Toras tarmsystem. Julmaten kommer bara glida rakt igenom imorgon. Swish!! Som på en liten räkmacka!



måndag 22 december 2008

I avdelning shyrro!

Hafen tyckte att det väl inte var så illa att jämföra sig med Kitty, när det skulle kunna ha varit Nick Noltes mug shot som uppvisade den största likheten. När jag skvallrade om detta för Janne, skrattade han bara och sa: "Ja men det är ju rätt likt. Han ser svårt sliten ut på den bilden"

Och jag som inte sett den, kände mig givetvis tvungen att googla lite....

Nu blir det skilsmässa! Sanna mina ord.

söndag 21 december 2008

Signe ett år!


Även om vi har bestämt oss för att göra så här, kan man ju inte låta sin yngsta dotters första födelsedag passera förbi helt obemärkt. Det går ju bara inte för sig.
Stort grattis till Signe på ettårsdagen! Hipp Hipp Hurra!

lördag 20 december 2008

Hear hear

Måste bara få dela med mig. Har ni hört något så underbart på länge. Det har fan inte jag.

Jag sitter fast

Alltså det här med att ha barn i trotsåldern. Toras vilja. Herregud! Det är inte mycket man får göra som man inte fått hennes tillåtelse till. Speciellt inte om det rör henne. Men eftersom vi ändå (innerst inne), tycker att det är rätt skönt att hon har en egen stark vilja, låter vi henne hållas i rätt stor utsträckning. Man behöver ju inte bråka om och bestämma allt bara för att man råkar vara förälder. Men ibland blir det rätt komiskt. Som härom dagen när jag stod och lagade middag och Tora fastnade med armen i sin stol.

Tora: "Mamma jag sitter FAST"
Jag: "Oj då, vänta ska jag komma och hjälpa dig"
Tora: "Du får INTE hjälpa MIG"
Jag: "Men du satt ju fast. Ska jag inte ta loss dig?"
Tora: "Nej, det får du INTE"

***

Tora: "Aj aj aj"
Jag: "Får jag verkligen inte hjälpa dig loss?"
Tora: "Jag säger NEJ"
Jag: "Nä nä"

***

Jag: "Tora, jag måste gå hämta en sak. Gå ingenstans är du snäll"

Onekligen rätt praktiskt måste jag säga. Och vad jag vet, sitter hon där än (och luktar på blommorna).


Funkar det så?

Signe har varit rätt förkyld ett tag och dessutom lite risig i kistan några dagar. Vad gör man då? Jo, då passar man på att slänga in ett par vaccinationsprutor också. För säkerhets skull liksom. Ska man ändå vara lite småkrasslig kan man ju lika gärna vara sjuk fullt ut. Så att man har det avklarat.

Fast nu var det inte så skoj som det låter, varken för oss eller för Signe som fick feber och blev allmänt kinkig. Vill inte sova och inte äta. I alla fall inte fast föda. Men amma, det kan hon tänka sig att göra. Hela tiden. Hon är som en liten sugfisk vid tutten. Problemet är väl att de där tuttsingarna är ganska utammade vid det här laget. I går kväll vid middagsbordet gjorde jag otaliga försök att lossa Signe från mitt bröst för att kunna sätta henne i barnstolen och servera henne lite riktig mat. Signe skrek i vild förtvivlan vid varje ansats från min sida och höll ett krampaktigt tag i min BH.

Jag (uppgivet): Men Signe, du måste äta något. Det finns ju ingen mjölk kvar i de där gamla tuttarna.
Tora (snusförnuftigt): Det finns ingen mjölk.
Jag (suckandes): Nej, det finns nog ingen mjölk kvar där i.
Tora (konstaterande): Bara kiss!!
Signe: *Buhu Buhu*

fredag 19 december 2008

Suck!

Jag tycker att det har gnällts en del på bloggar i min närhet om tvätthögar som behöver vikas. Stoooora tvätthögar, folk har inget att sätta påååå sig för att all tvätt ligger i den ovikta tvätthögen.

Bah, säger jag! Det här gott folk, det HÄR är en TVÄTTHÖG. Eller rättare sagt FYRA TVÄTTHÖGAR. Fyra tvätthögar och en påse för att vara mer exakt.

Om ni nu undrar vad jag har ägnat fredagkvällen åt (när Janne är på julfest med jobbet).

Fast strumporna lämnar jag. Det är ju för fan fredag. Vilken rebell man är! En rebell utan strumpor.

Jag hatar strumphögar. Hatar.

torsdag 18 december 2008

Freedom

Efter att inte ha kommit utanför hemmets fyra väggar på ungefär två dygn, var det med mycket lätta steg (ja, med indianhopp nästan) som jag sprang iväg till gymmet och kvällens step up-pass. Och man kan säga att det var tur att jag gjorde det. Gick på passet alltså. För den andra tjejens skull. Vi var nämligen bara två (2) där!! Och jag var jädrigt glad att hon var där med, för jag har nämligen svårt att tänka mig något som skulle vara mer pinsamt än att gå på ett step up-pass där man är mol alena med instruktören. Okej, det skulle vara om man dessutom:

1) hade haft på sig mina osedvanligt osmickrande träningsbyxor,
2) var rent ut sagt askass på step up och gjorde fel precis hela tiden, eller
3) gjorde en Linda K och fjärtade under passet, för vem kan man skylla på liksom?

Självklart vore en kombo av allt ovan det absolut mest pinsamma. Då kan man ju lika gärna lägga sig ner och dö lite grann. Alternativt blogga om det. Hahaha. Nej, don´t you worry. Jag gjorde inget av det. Eller?

Godmorgon då!

När jag vaknade i morse hade mitt hår lite av ett eget liv. Det får tydligen det om man innan man går och lägger sig, duschar med sitt nedkräkta barn och därför snabbar sig på och kvickt tvättar håret med barnens balsamschampoo med anti-tear-formula (som fan inte funkar på Tora i alla fall).

Den bleka uppsynen och påsarna under ögonen kan jag dock inte skylla på schampoot. Det är Signes fel eftersom hon har envisats med att sova sked hela natten. Om man själv är knappa 1.70 m lång och sover sked med någon som är dryga 80 cm, blir effekten att man får osedvanligt många sparkar i skrevet. Det kan jag tala om för er.

Men återigen, håret. Är det inte lite Kitty Jutbring över det?

Kitty och jag, we're like this!

onsdag 17 december 2008

Bevare mig väl

Om ni undrar vad jag gör, så sitter jag och bloggar och hoppas att den där spyan av fiskbullar i dillsås med små bitar av potatis och broccoli i, som Tora lagt på sovrumsgolvet, på något magiskt sätt ska torka upp sig själv.

Men jag tror inte att det kommer hända. I alla fall inte idag.

Suck!

UPATE: Frida tyckte att fiskbullespya var något av det äckligaste hon kunde tänka sig. Då kan jag informera om att blodpuddingskräks är sju resor värre.

Fyra år!

Idag för exakt fyra år sedan träffades jag och Janne för första gången, på en gemensam väns födelsedagsfest med karaoke-tema.

Först sjöng vi "Sweet Child of Mine" tillsammans, sedan petade jag in en snus och hävde en flasköl på ca fyra sekunder (jag har tävlat i SM i ölhävning, om ni undrar). Janne tyckte jag var den underbaraste kvinnan som någonsin gått i ett par för stora gymnastikskor (eftersom jag hade stukat ena foten).

Och nu sitter man här. Med två sjuka ungar. Och kunde inte önska sig annat.

Eftersom Janne glömde vår bröllopsdag i år (igen) har jag ingen större förhoppning om att han på något sätt ska uppmärksamma denna dag. Det som vidare talar för det, är att han tycker att det är den 12 januari som är det datumet som räknas som det när vi blev tillsammans. Han hävdar att det är för att det var då vi "bestämde" att vi var ihop. Jag däremot vet att det är för att det dessutom är min födelsedag då, och att han tycker att det är väldigt praktiskt att kunna slå ihop två kom-ihåg-dagar till en.

Men jag älskar dig ändå Janne!

En till nere för räkning

Alltså. Jag är vanligtvis inte speciellt kräsmagad, men när jag i morse från hallgolvet torkade upp ca en halvliter fullkornsvälling med en svagt syntetiskt doft av päron som hade varit nere i en liten barnmage och vänt, hulkade jag faktiskt lite grann.
En aningens bara.

Sedan hittade jag lite intorkat barnbajs bak på mina mysbyxor och undrade exakt hur länge jag har gått runt med det där.
Då hulkade jag lite till.

Så nu vet ni vad jag gör idag. Vad gör ni?

tisdag 16 december 2008

Atjoo, atjoo, prosit

Det är lite snorigt här hemma för tillfället och det är framför allt Signe som tultar runt och nyser. Men jag tänker inte klaga. Vi har klarat oss nästan hela hösten från förkylningar så det var väl helt enkelt vår tur nu. Fast snorigt, det är det.

Jag: "Signe vad du snorar. Din lilla snorgärs"
Signe: *snörvel*
Tora: "Signe är INTE en snorgärs!"
Jag: "Nähä, vad är hon då?"
Tora: "En SNORUNGE!!"

För ett kort ögonblick där, trodde jag nästan att Tora skulle ta sin lillasyster i försvar. Säga att man faktiskt inte får lov att kalla Signe för en liten snorgärs på det viset. Men så, hallå! Världen till mamma. Det är Tora vi pratar om här. Hon som kallar VEM hon vill, VAD hon vill, NÄR hon vill.

måndag 15 december 2008

Värsta såpan alltså

Hedgehog-Sara frågade i en kommentar om det möjligtvis var så att Signe och Jack skulle gifta sig. Det hade förvisso varit trevligt det med, men nu är det så att Signe redan är bortlovad till den här pepparkaksprinsen, prins Folke. Jag fick tre kameler och ett löfte om alltid trevliga middagar med svärisarna för henne. En mycket bra deal om du frågar mig.

Fast det är klart. Nu har inte Signe har sett Jack när han är så där het i sin tomte-outfit. Hon kanske kommer protestera å det vildaste när hon får reda på att hon redan är paxad och vill komma att byta kavaljer.

Det kan bli ett mycket spännande triangeldrama av det det här.
To be continued...

Se upp i backen

Ehh, jag måste erkänna en grej, och det här kan bli rätt pinsamt. Eller så blir det inte det. Vi får se.

Ni vet när man hela sitt liv gått runt och trott att något är på ett visst sätt, men så en dag blir man plötsligt medveten om att så inte alls är fallet. Att man har haft helt fel, hela tiden. Som när man till exempel har gått och sjungit helt fel sångtext till en känd sång och så påpekar någon lite fint så där, att de faktiskt inte sjunger det som man går runt och galer. Utan något helt annat.

På det sättet pinsamt.

I alla fall. När jag åker pulka (okej, det var några år sedan sist nu, typ närmare 25 år sedan för att vara mer exakt) och står längst upp i backen redo att kasta mig ut i branten, har jag sedan jag varit liten alltid ropat högt de bevingade orden:

"Se upp i backen. Tre hål i nacken"

Men så slog det mig plötsligt idag, att så kan man ju för sjutton inte säga!! Tre hål i nacken! Vad makabert att säga så! Eller säger man så, och vad är det för jäkla hål som åsyftas då? Inte de som jag tror att de är. Väl?

Förresten, här är en länk till en rolig sajt där folk delar med sig av sina "misheard lyrics".

Är det blod mamma?

Jag har visserligen precis läst ut "Låt den rätte komma in" och må vara en aningens färgad av den, men i morse när vi stod i hallen och klädde på oss, tyckte jag faktiskt att Tora frågade mig medan jag höll på att dra på henne täckbyxorna:

"Dricker du blod mamma?"
"Vad sa du??!!"
"Dricker du blod"

Ehh, jag måste höra fel alltså, tänkte jag. Okej att vi låter henne titta på Madicken, men vid vampyrfilmer har vi alla fall dragit någon slags gräns.

"Säger du blod?"
"Ja"
"Frågar du om jag d r i c k e r blod"
"Nä"

Phu! Det var ju skönt att ha rett ut det, men något med blod var det i alla fall som hade gjort henne lite fundersam och jag hade tydligen varit inblandad i det hela också. Jag tänkte så att det knakade, och så drog jag mig plötsligt till minnes.

"Menar du blodet i mammas säng?"
"Ja!!"
"Det är borta nu. Jag har tvättat det"
"Mhm"

Förra veckan någon gång hade jag nämligen mens och hade satt på nattbindan lite slarvigt, vilket resulterade i en ganska stor röd fläck på lakanet. Eftersom vi nyss bytt sängkläder, blev jag personligen rätt irriterad vid åsynen av fläcken, men Tora nöjde sig inte med det. Hon blev topp tunnor rasande.

"Vad är det?", sa hon uppfodrande och pekade på fläcken.
"Det är blod. Mammas blod"
"MAMMA! SÅ FÅR MAN INTE GÖRA"

Inget medlidande här inte. Inget "stackars dig mamma" eller "har du ont mamma, behöver du plåster?".
Nej, i den här familjen daltas det inte minsann!

söndag 14 december 2008

Vår lilla flicka

Men jag måste ju bara få visa det här kortet på Signe. När hon är så söt med diadem och klänning när vi ska åka på födelsedagsmiddag till morfar. Okej att diademet bara fick sitta på i typ fem sekunder, ungefär så lång tid det tog att lyckas ta ett någorlunda okej kort. Men ändå. I hela fem sekunder såg Signe-liten nästan ut som den söta lilla flicka hon faktiskt är.

De andra korten kan man väl säga blev så där.




Madicken

I fredags när jag kom och hämtade Tora, fick vi lite bassning för att vi låter Tora titta på Madicken. Det hade tydligen kommit fram genom att Tora i princip hela dagen sprungit runt och ropat: "Madicken är dööööd. Madicken är dööööd" (precis som Lisabet ropar i filmen när Madicken hoppat ned från hustaket med ett paraply i handen så att hon får en hjärnskakning, om ni minns).

Och jo, visst kan jag hålla med om att jag kanske inte direkt
ö n s k a r att Tora ska säga "lortunge" eller "jävelunge" åt något annat barn (som Mattis kallar Madicken för (märks det att jag kollat en del på Madicken på sista tiden?)) men jag tror mig veta att det ropas en hel del betydligt värre saker på skolgårdarna idag. Lortunge kan nog i det närmaste betraktas som en komplimang i jämförelse. Vi låter nog Tora fortsätta titta på Madicken trots allt. Det värsta i Madicken-filmerna är ändå Madickens mamma som bara ligger i sängen och har ont i huvudet hela tiden och i princip bara suckar och säger: "Näääee Madicken" och "Men Elisabeth då".

Nej, tacka vet jag Ronja. Den tjejen är det lite krut i. Synd bara att Birk ska vara en sådan fjomp. "Ronja. Söstra mi". Ahh men förstå vad töntigt. Fast söt, det är han.

fredag 12 december 2008

Okej då!

Jag tror det har efterfrågats bilder.

Tärnor på rad, en pepparkaksgubbe...

...en lucia, en tomte, en Tora och en mamma.

..och tomteluvan kom till användning ändå.

Det gick som det gick

Man kan väl säga att det var tur att jag inte for land och rike runt och letade efter en gul tomteluva, för när jag kom till dagmamman för att byta om Tora till luciatåget i går eftermiddag, fullkomligt vägrade hon att klä ut sig över huvud taget.

"INTE"
"Men titta på Saga som är Lucia och Pontus som är pepparkaksgubbe, vill inte du också vara utklädd då?"
"NÄÄ"
"Bara en tomteluva?"
"Jag vill ha en ANNAN mössa. Den BLÅA"
"Okej, okej man behöver inte"

Så när alla andra barnen förväntansfullt sprang runt i sina tomteoveraller och lucia-nattlinnen, satt Tora och surade i sitt regnställ med sin blåa blåbärsmössa nedtryckt över ögonen med nappen intryckt i munnen. En annan mamma sneglade lite mot oss och sade sedan, så där lite helt appropå rakt ut i luften fast ganska högt, att hon hade "en extra tomteluva med sig utifall att någon skulle ha g l ö m t att ta med sig". Och som om det inte var nog pinsamt med det, kom nästa dråpslag när Tora dessutom vägrade att gå i luciatåget om inte jag gick med och höll henne i handen.

Som den goda moder jag är, gjorde jag givetvis det. Stod där och mimade och höll Tora i handen som fortfarande surade med blåbärsmössa och napp. Till och med när Tora mitt i "Staffan vara en stalledräng" hade fått nog och drog ut sin lilla hand ur min och sprang iväg, stod jag kvar en liten stund bland de små tomtarna och luciorna som räckte mig till midjan medan fotoblixtarna smattrade. Och Toras mormor och morfar som kommit för att se sitt älskade barnbarn gå sitt första luciatåg, fick istället se sin 32-åriga dotter stå där upprad med småfolket iklädd täckjacka och vit toppluva.

Skönt att det är ett helt år kvar till nästa gång!

torsdag 11 december 2008

Elefanter glömmer aldrig


Konversation i hallen i morse.

"Och så kommer mamma med din tomteluva sen"
"Ja, en gul"
"Mmm, jag får se om jag hittar en gul. Annars blir det en röd"
"Nej, en gul"
"Tora det finns inga gula tomtar. En röd luva går precis lika bra"
"Nej, jag tror inte det"
"Men ALLA ANDRA barnen kommer vara röda tomtar, vill inte du också vara en RÖD tomte då?
"Näej"
"Nähä"

Och jag som trodde att hon hade glömt bort det där med gula tomtar. Klockan 15 idag blir det åka av. Jag får skylla på Parlino.

onsdag 10 december 2008

Handen som gungar vaggan

Jag tänkte att jag skulle lägga upp en bild för att visa ungefär hur det ser ut när jag sitter och försöker söva om Signe-liten i hennes säng om nätterna. Det som brukar somna först är min röv på den pyttelilla inte allt för bekväma pinnstolen.



tisdag 9 december 2008

Hajsången a la Tora

På tal om Anders...

Ni vet den där Hajsången? Ja, ni med småbarn vet i alla fall vad jag pratar om. Det är hur som helst en av Toras favoritsånger nu och hon sjunger den för jämnan, men hon har mycket diplomatiskt gjort om texten lite så den ska passa in i vår familj.

Efter: "Och mor-far haj. Do do do dodododo", har hon lagt till ett "Och Anders-haj. Do do do dodododo"

Ingen glömd. Alla glada.

Inga könsroller här inte

Tora ser verkligen fram emot det här luciafirandet hos dagmamman. Idag vid middagen räknade hon upp för mig vilka som skulle komma (om jag mot förmodan inte skulle ha koll på det).

"Mormor kommer och tittar på mig"
"Ja, mormor kommer".
"Och morfar"
"Ja, morfar kommer"
"Anders* måste också komma"
"Nej, Anders kommer nog inte. Han kanske kommer lite senare"

Det blir tyst en liten stund medan Tora tar en tugga till av blodpuddingen vi har till middag, men hon fortsätter sedan att prata om luciafirandet.

"Jag ska vara tomte", konstaterar hon och börjar sedan att skratta. Hjärtligt. Fnittrande får hon fram: "och Pontus, han ska vara pepparkaksGUMMA".

Va?! Har ni hört något så TOKIGT någon gång?! Den där Pontus, vilken spexig kille!

*Mormors man. Vi är en sådan där modern familj ni vet.

måndag 8 december 2008

Dags igen

Jag förstår att ni har räknat dagarna och väntat och undrat, hur går det egentligen med den där? Den där tjorviga magen som Tora verkar ha. Och jag tänker inte hålla er på halster längre, för i d a g var det äntligen dags igen, exakt fyra dagar sen sist. Bajs-tajm.

När vi kom hem från dagmamman nu i eftermiddags, parkerade jag helt sonika Tora på pottan framför TV:n. Och där satt hon. I en timme och tio minuter. Genom ett avsnitt av Simpson och halva Robin Hood-filmen. Det blev dock ingen handboll den här gången. I alla fall inte volymmässigt sett, men kanske om man komprimerar ihop handbajsbollen till ungefär en tennisbolls storlek, att det var samma mängd bajs som kom ut. För maken till tung bajs-dank alltså. Jag svär att den nästan slog hål på porslinet när jag hällde ut den i toaletten.

Det är annat än min mage det (Till er känsligare läsare som eventuellt hade tänkt att sluta läsa nu, tänkte jag bara säga: det är ingen fara, jag tänker inte vara alltför detaljerad eller utlämnande. Lovar). Sedan jag fick barn har magen liksom fått en helt ny
(s)prutt. When you gotta go. You gotta GO. Vi snackar inte tio minuters väntan och eventuellt avsluta något litet projekt man håller på med, eller något så bagatellartat som att leta upp en bra toalett om man nu inte råkar befinna sig i hemmets lugna vrå. Nej, det är max 30 sekunder som gäller alltså, från första kännningen.

Jag antar att det är naturens sätt att se till att vi småbarnsmammor inte ska lägga ned så mycket onödig tid till något så lättjefullt som att bajsa.

söndag 7 december 2008

Jag säger GUL

Jag kan ha gjort bort mig lite. Det är nämligen så här att jag har tänkt att fixa luciakläder till Tora idag inför luciatåget hos dagmamman på torsdag och att jag därför frågade Tora vid middagen igår kväll vad hon ville vara utklädd till på lucia: lucia, pepparkaksgumma eller kanske tomte?

"Tomte!", svarade Tora utan tvekan.
"Okej", sa jag och tillade sedan i ett försök att vara lite pedagogisk, och det var här göra-bort-sig-biten smög sig in: "Och vad har tomten för färg på sina kläder?"
"Gul", svarade Tora tvärsäkert.
"Nej, röda", sa jag
"Nej, gul", sa Tora igen.

Eftersom jag känner min äldsta dotter ganska väl vid det här laget, lade jag ned diskussionen där och började istället fundera på var någonstans jag kan få tag på gula tomtekläder. Jesus, wish me luck! Och om jag motförmodan skulle hitta en kycklinggul tomte-outfit kommer med all säkerhet de andra dagbarnens föräldrar undra vilken konstig religion vi tillhör som firar påsk vid lucia?!

Man kan kanske säga att hon är utklädd till en saffransbulle?

En djävulsk plan

Två kvällar i rad nu har Signe, efter det att man har tvättat henne, satt på ren blöja och pyjamas, gett välling, borstat tänderna, läst saga, stoppat om henne och till sist sagt nattinatti, satt sig upp i sängen och b a j s a t! Bara för att få vara uppe i tio minuter till och byta blöja. Tror ni hon har planerat det? Jag menar, ni vet vad de säger. En gång är ingen gång. Två gånger är en djävulsk plan. Jo, så är det.

Horror

I morse hade vi skräckfilmstema i sängen när hela familjen låg och "morgonmyste". Janne och jag låg utslagna som två zombies medan Signe övade på sina King Kong-moves. Ni vet ställa sig upp på två ben, sträcka armarna högt upp i luften, vråla och sen attackera genom att kasta sig handlöst framåt. Dessutom var hon väldigt pigg på att tända sänglamporna. Det var bara det att när hon gjorde det, vrålade Tora likt en ljusskygg vampyr: "SLÄCK LAMPAN!"

Om jag hade fått v ä l j a filmtema att sätta prägel på dagen, hade jag väl snarare valt något mer åt amerikanskt feel good-filmhållet eller varför inte lite Sound of Music. Tänk dig att starta dagen med ett "The hills are alive, with the sound of music". Harmoniskt så det skriker.

lördag 6 december 2008

No longer needed

Vi har ju som sagt börjat med välling om natten till Signe-liten, och ammar gör jag inte förrän på tidiga morgonkvisten, så helgnätter finns det egentligen ingen som helst anledning till att jag ska ränna ned till köket och fixa nattmat till Signe. Vad jag vet behövs det inga tuttar för att skaka ihop lite välling. Det vore en annan femma om man skulle göra milkshake, höhöhöhö (sorry, kunde inte låta bli). Men det gör vi ju inte. Välling it is. För hela slanten. Så natten till idag sa jag till Janne att nu fick faktiskt han ta Signes första uppvak.

Och sagt och gjort, när Signe inatt sin vana trogen, vaknade strax efter midnatt, fick jag Janne ur sängen med en vänlig men välriktad spark samtidigt som jag väste: "Signe har vaknat. Din tur", eller något annat uppmuntrande, och medan Janne lommade ut ur sovrummet lade jag kudden över huvudet och upprepade tyst för mig själv: "Gå inte upp och hjälp till, somna om istället. Gå inte upp, somna om... " . Men det var knappt så att sovrumsdörren hann gå igen bakom Janne, förrän han kröp tillbaka ned i sängen igen. Har han redan gett upp, tänkte jag lite irriterat men frågade istället, för man vet ju aldrig: "Hur gick det?". "Jo, hon sover", svarade Janne medan han kvävde en gäspning. Jag tittade på klockan. Det hade gått tio minuter sedan Janne lyfte huvudet från kudden. Han hade till och med slagit min rekordtid.

Nu är det således konstaterat. Jag är inte längre oumbärlig på nätterna. Jag är umbärlig. Umbärlig. Vilket u n d e r b a r t ord.

fredag 5 december 2008

Mäjdäj

Min mobiltelefon är ju som bekant trasig. Jag har lyckats få bort knapplåset på den, så att den går att använda nu, men T9-funktionen fungerar fortfarande inte. Det är o h y g g l i g t irriterande för en stressad småbarnsmamma som jag. Hur hade folk egentligen tid att få iväg några sms över huvud taget innan T9-funktionen uppfanns? Det tar ju i runda slängar hundra år att bokstavera sig fram ett ord i taget.

Som igår, när jag stod och hetslagade middagsmaten och hade hela f y r a kastruller igång samtidigt på spisen*, och mitt i allt får ett sms av Janne där han säger att "tunnelbanan är lite sen" och att han i skrivande stund befinner sig i Gamla stan. Medan jag försöker hindra riset från att koka över och såsen från att bränna fast, får jag som svar iväg vad jag tror är ett simpelt "okej", men utan fungerandeT9 har jag i stället sänt iväg ett "mjdj", varpå Janne skickar tillbaka: "Mayday?"

Hahaha. Ja, med tanke på att vi fick sönderkokt fisk och vidbränd äggsås till middag, så kan man ju säga att det faktiskt var det jag menade.

Nej, nu ska jag gå ner i köket och steka sönder lite fläskfilé till middag. Trevlig helg på er!

*Jag är sådan som tycker att definitionen på avancerad matlagning är hur många kastruller och stekpannor man har puttrandes på en och samma gång. Den här gången var det ris, torskfiléer, vit sås och ärtor. Äggen var som TUR VAR redan kokade. Annars hade det nog gått käpprätt åt h-vete.

Tjoho!

Men Gud! Kan helgen starta bättre? Nej, jag tror faktiskt inte det. Först går man och vinner Minnas tävling och sedan får man reda på att sofin tycker väldigt mycket om ens blog. Lite smågodis på det nu bara och lyckan är fullständig. Det är ju för sjutton fredag.
Fast även om jag är jätteglad att ha fått den här utmärkelsen (tro inget annat), så är jag lite emot hela grejjen. Att utse några bloggar som skulle vara "bättre" än några andra. Jag tycker om alla bloggar jag läser, de är liksom bra på olika sätt. Näej, jag kan helt enket inte välja ut några. Ni är toppentoppen allihop! Kommer himlen rasa in över mig nu för att jag bryter reglerna?!
Men så här glad blev i alla fall Signe-liten när hon fick reda på att hon vunnit en av Minnas fina namntavlor.




torsdag 4 december 2008

Bajsnödig

Jag tror att jag tidigare någon gång, har nämnt Toras ovilja till att bajsa. Att hon brukar hålla sig från en dag till en annan, men idag tror jag faktiskt att hon närmat sig något slags rekord. Hon är om jag räknat rätt, inne på dag fyra utan att bajsa. Och idag när jag hämtade henne hos dagmamman Agneta, nämnde hon att hon gått och fjärtat hela dagen. Ja, inte Agneta alltså, utan Tora. Och dessutom uttrycke hon sig inte riktigt så. Agneta tillhör nämligen den något äldre generationen. Inte så pass gammal att hon sa att "Tora gått och släppt väder", nej, jag tror faktiskt att hon rätt och slätt använde ordet "prutta". Ett i sammanhanget tämligen mordent ord tror jag faktiskt. Hur som helst. Tora behövde verkligen bajsa idag (inte skita Minna).

Men det höll inte Tora med om. När jag efter middagen idag föreslog "aktiviteten", satte hon armarna i kors över bröstet och sa bestämt: "Jag behöver INTE bajsa", samtidigt som hon släppte en ljudlig fjärt. Nej, det gjorde hon inte. Men medge att det hade varit kul om han hade gjort det. Och lite stämningsfullt.

"Tora. Jag tror faktiskt att du behöver bajsa. Annars kommer du få ont i magen"
"Jag har INTE ont i magen"
"Nej, men du kommer få det om du inte bajsar"
"Jag vill INTE bajsa"
"Men om du får sitta på pottan framför TV:n och kolla på Skattkammarön då?"
"INTE"
"Och så får du en glass efteråt"
"INT.. Okej då"

Janne som bevittande händelsen, lät meddela att Tora bajsat ungefär en handboll. När jag med händerna måttade för Janne ungefär hur stor en handboll är, nickade han bara bekräftande och sa: "Ja, en handboll".

Maj Gaad, det är mycket bajs det!

onsdag 3 december 2008

Jämmer och Elände II

Hmm, det skulle kunna vara så att anledningen att Tora inte ville låta doktorn titta henne i örat är den där "Rut och Knut"-boken jag nämnde att jag läste för Tora i förebyggande syfte i morse.


"Tora. Idag ska vi åka till doktorn med dig. Ungefär som i din "Rut och Knut"-bok du vet. Kom så tittar vi lite i den tillsammans"

"Titta. Så här kommer doktorn vilja titta i ditt öra med. Det är inte farligt och gör inte alls ont. Men du kommer ändå att få glass sedan. Som tröst"


"Och sedan kommer doktorn ta dig jättehårt runt halsen och liksom skaka ut bacillerna ur örat. Bra va?! Kom så åker vi nu"

Jämmer och Elände

I natt sov Janne borta med jobbet. Igen. Eftersom det gick så bra sist, frågade jag inte min mamma om hon ville sova över, fast med facit i hand skulle jag nog ha gjort det. Tora vaknade nämligen gråtandes upp tämligen kort efter det att hon somnat och kunde bara inte sluta. Runt midnatt vaknade dessutom Signe-liten för sin nattvälling. En grät här, en skrek där och däremellan sprang jag runt. Det hade varit just skönt om jag till råga på allt skulle glömma att larma av nedervåningen och dra igång inbrottslarmet någon gång av de otaliga gånger jag sprang ned i köket för att göra välling eller hämta vatten. Men det gjorde jag inte. Det räckte så bra med att Tora skrek som ett brandlarm.

Jag prövade med allt. Hon fick ligga inne med mig, ligga i sin säng med mig brevid på golvet, erbjöd välling, hon fick titta på TV... Inget hjälpte. Så vid 02.00-tiden kved hon äntligen fram ett: "Jag har ont i örat". Sur på mig själv för att jag inte tänkt på det tidigare och lite putt på Tora för att hon inte klämt ur sig det förräns nu, petade jag in en Alvedon. Och mycket riktigt, en kvart senare infann sig lugnet. Som sträckte sig ända tills vi klev in på farbror Doktorns rum i förmiddags.

Tora fullkomligt vägrade låta doktorn titta henne i örat. VÄGRADE. Hon satte händerna för öronen och skakade på huvudet så att hennes små pippitofsar höll på att trilla av. Och ändå hade jag förberett henne hela morgonen genom att mycket pedagogiskt läsa "Rut och Knut leker doktor" och mutat henne med glass om hon skulle låta doktorn titta henne i örat. Men nej. "INTE", sa Tora, varpå farbror Doktorn svarade att han tänkte "respektera hennes personliga integritet" och skrev ut pencillin ändå, utan att ens ha gluttat det minsta lilla. Better safe than sorry liksom. Och så nämner ingen det här med resistenta bakterier tack.

När är det förresten dags för det första tandläkarbesöket, det är när de är tre år va? Åhh, Herregud! Det får Janne ta.

tisdag 2 december 2008

Vånda

Igår kväll frågade jag Janne, om han var tv u n g e n, vem han skulle ligga med av våra grannfruar. Hon till vänster om oss, hon till höger eller hon mitt över?

-Åh fy. Ingen av dom!
-Jo men du m å s t e välja en.
-Meh! Det är ju inte direkt Desperate Housewives det här inte.
-Du måste välja en eller leva i celibat resten av livet.
-Ja då blir det det.

Yes alltså! Jag är den hottaste morsan på vår gata. Gud vad jag älskar att bo i det här området. Fast det är klart. Om någon av våra grannar läser min blog är vi ju tvugna att flytta nu. Kan ju lätt bli lite dålig grannsämja av det här inlägget. Jäkla Janne. Det kunde han väl ha tänkt på.

8-ball

Tjoho! Så har även jag blivit utmanad. Av lilla mamman minsann. Och man kan ju inte banga sin allra första utmaning, så here it goes.

REGLER
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 FAVORITPROGRAM
Mmmm, det börjar ju bra det här. Jag slutade i princip att titta på TV när Tora föddes och sedan Signe-liten kom till världen har jag absolut inte haft någon ork till det. Men jag ska försöka att komma ihåg några TV-serier jag har följt någon gång i tiden.

1. Familjen Machan (åhh, vad jag var kär i Luke)
2. Dynastin (..och i Lance... Hahaha)
3. Bevvan (jomen visst, nämn en 30-någonting-tjej som inte tittade på Bevvan)
4. Seinfeld (sitcomernas sitcom)
5. Sex and the city (en period hade vi tjejkväll varje måndag, lagade middag tillsammans och tyckte Carrie var dum i huvudet som dumpade Aidan för Big. Jo men det var hon)
6. Sopranos (så jävla bra helt enkelt)
7. Scrubs (kanske tidernas roligaste sitcom)
8. Lost (ett avsnitt och du är fast till avsnitt nr 1000046588)

8 SAKER JAG GJORDE IGÅR
Eftersom jag sov typ fyra timmar totalt på hela natten var efterföljande dag en riktig skitdag som jag jobbar på att försöka förtränga. Men jag minns att jag:

1. Storhandlade..
2. ..och köpte nytt vårtmedel till min stora fotvårta...
3-8. ...samt sex andra saker ni inte behöver veta.

8 SAKER JAG SER FRAM EMOT
1. Jannes pappaledighet (för att då är det han som tar vaknätterna och jag som får ligga kvar i sängen om natten)
2. Att Signe börjar sova som folk (så att BÅDE jag och Janne får ligga kvar i sängen om natten)
3. Julbordet (cause I´m worth it)
4. Julklappen från Janne (han köper alltid så fina saker. Känn ingen press älskling)
5. Mellandagsrean (jag har fanimej inget fint att sätta på mig)
6. Nyårsafton (som firas med bästa kusin Lena med familj)
7. Greklandsresan i juni 2009 (jag räknar dagarna)
8. Nästa spa-helg med brudarna (se ovan)

8 FAVORITRESTAURANGER
Först av allt är det gulligt att någon faktiskt tror att jag går ut och äter middag så pass ofta att jag faktiskt HAR åtta stycken favoritrestauranger. Det har jag inte. Jag tänker istället rabbla upp de restauranger jag har gått ut och ätit på de senaste två åren så får vi se om jag över huvud taget kommer upp i åtta.

1. Mistral (Mon Dieu, vad gott. Och dyrt)
2. Grands Franska skaldjurdsbuffé (Need I say more)
3. Bonden (Fondue-restaurang. Kul, gott och annorlunda)
4. Tranan (tja, i brist på bättre)
5. Greken på hörnet (Grekiskt. Alltid gott, alltid rätt)
6. Vår kvarterskrog (de är toleranta om inte annat)
7. Sockenplans Thai (förmdoligen det bästa Thai-placet söder om söder)
8. Den där indiska reasturangen på Bondegatan (en av alla tusen Indier på söder)

8 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA

1. God hälsa till min familj och mina vänner
2. Att inga barn ska behöva fara illa
3. End to Global Warming
4. Fred på jorden vore också trevligt
...och om man får lov att vara lite självisk också...
5. Ett shysst jobb i höst (är förhoppningsvis färdig gymnasielärare till sommaren)
6. Nya underkläder (jag har haft samma amnings-BH:ar i snart TRE år nu)
7. Platt mage (Mohahahaha)
8. Shyssta rattar (se ovan)

8 JAG UTMANAR
Måste man verkligen utmana åtta? Jag har ju redan tullat lite på reglerna så jag utmanar bara två. Två nya favoriter: Hafens Hörna och Alla Goda Ting.