Jag är ensam hemma med barnen ikväll då Janne är borta med jobbet. När klockan är runt 18.30 har vi precis kommit upp ur badet och jag står i köket med två nakna, skrikande ungar klängandes kring benen samtidigt som jag försöker stressa fram lite välling. Det är då det plingar på dörren. Jag lyckas slita mig från köket och klampar snabbt och lite irriterat ut i hallen för att öppna dörren. Men det är inte förrän jag precis trycker ned dörrhandtaget som jag inser att jag inte har något på mig på underkroppen*. Och min blus är av den något kortare modellen.
På farstukvisten står en yngling med rosiga kinder och fjun på överläppen. Jag skulle säga att han precis lämnat puberteten men eftersom han visade sig vara talesman för elföretaget e-on, var han nog lite äldre än så. "Eh eh eh", fick dock den unge mannen fram medan färgen snabbt och klädsamt steg på hans kinder: "Jag kanske kommer lite olämpligt".
Och där tycker man ju att han borde ha vett nog att tacka för sig, men istället tvingades jag stå där i dörrhålet i ännu några sekunder medans låren sakta förfrös och höra honom stamma fram att "de var ute i området för att tala om sina förmånliga elavtal". När han hade vett nog att hålla tyst tillräckligt länge för att jag skulle hinna flika in att "vi nog inte var intresserade" drog han en lättnadens suck och pep iväg fortare än en avlöning.
Att som säljare gå runt och knacka dörr i ett villaområde runt middagstid må vara ett de värsta jobben man kan ha. Men jag bjöd i alla fall på lite show. Det var som hämtat från den där scenen** ur "Tillsammans" när hon står där utan trosor i köket och diskuterar vems tur det är att diska.
*Jo, jag hade trosor på mig.
** Satan vad jag har googlat och youtubeat efter bilder på den scenen, men icke!
Fast om jag inte hade youtubat halvt ihjäl på Tillsammans så hade jag missat den här sköna Ted-låten.
5 kommentarer:
hahahah! Var han liten och typ ifrån Indien? han var här igår! Vi hade alla kläder på oss!
oahahahahaha - det hade jag velat se :)
Och jag får lite ångest av den där filmen. Jag bodde nämligen i kollektiv mina första 12 år i livet... I slutet av 70, början av 80-talet.
Hahaha! Hos oss ringde en man från Fiskbilen (?!) på förra veckan. Jag hade byxorna på. Tur.
Hahahaha!! Nu fick de något att prata om på kafferasten. ;)
minna: Nej, han var väldigt svensk. Tur att ni hade kläder på er. Måste varit en ren lyckträff :)
h-sara: Gjorde du?! Gick ni också runt i köket och ropade "Franco är död, Franco är död"?
a-k: Ren lyckträff där med?
medea: Man måste bjuda på sig lite.
Skicka en kommentar