Vi är inte så noga med våra barns bordsskick. De är så små fortfarande och vi tänker att det är viktigare att skapa en lustfylld känsla till mat, än att hålla på att tjata och gnata om att de inte får hålla på och kladda och kleta. Men vi inser också att det finns någon slags gräns för hur länge vi kan låta detta fortgå.
För Tora tror jag den gränsen går ungefär nu. Häromdagen när vi satt och åt middag, lyfte hon nämligen lite nonchalant på ena skinkan och släppte en ljudlig fjärt.
"Tora", sa jag. "Det är helt okej att prutta, men man ska faktiskt inte göra det när man sitter och äter. Det är inte så trevligt".
Tora tittade först på mig med ögon stora som tefat och sade sedan "VAA??!!" med samma bestörtning i rösten som om jag precis hade påstått att det instiftats en ny lag som förbjöd barnprogram.
Ehhh... man kanske ska leva som man lär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hehe, om inte annat blir hon varse när hon börjar typ skolan - att man inte brakar av vid maten :)
Hon är liten.
Jag tycker det vore värre om det var Janne som satt där och prutta :D
Håller med hampa. Eller - ve och fasa - om det var DU!! ;D
Hahaha! Ja, jag fick oxå en tankeställare häromdagen när min tre-åring formulerade sig mycket artigare än jag gör! Måste komma från dagis. Men då kom jag liksom ihåg att barnen HÄRMAR, så det är ju ett enkelt sätt att uppfostra, att göra rätt själv :) (eller ja, enkelt..?)
Kram Anna
h-sara: Man vill ju gärna bespara henne den erfarenheten.
hampa och polly: Haha! I den här familjen är det brudarna som står för fjärtandet. De gånger jag hört Janne prutta, kan jag räkna på ena handens fingrar.
Engelska villan: Ja eller hur. Måste vara det absolut svåraste sättet att uppfostra på ;)
Skicka en kommentar