Idag hade jag och Signe en mycket givande konversation i bilen när vi åkte och hämtade Tora på gymnastiken. Och med konversation menar jag att man efter en ställd fråga, får ett mer uttömande svar än ett "nää" eller "daa".
Jag: Signe, vad säger katten?
Signe: Majuu.
Jag: Och vad säger hunden?
Signe: Vov
Jag: Vad säger ankan då?
Signe: Kaakaakaa
Jag: Och kossan, vad säger den?
Signe: Muuu
Jag: Men gud vad du kan. Vad säger tigern?
Signe: Grrrr.
Sen kom jag inte på fler djur, men om jag hade gjort det så är jag säker på att hon hade kunnat det med. När lärde hon sig allt det här egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jösses, med konsonanter och allt! Nu blir det hårdträning för Lillkillen.
jag vet hur hjortar låter tror jag - som varulvar.
Underbart! Körde samma sak med sonen. Men vi la till "Vad säger ormen?" också. Och till svar: "SSSsssss!" ;-)
Glöm inte lära henne fisken!
a-k: Det roliga är att hon verkligen lärde sig från en dag till en annan.
h-sara: Hua, det låter läskigt.
Hafen: Ormen... den är bra.
jo: Blubb blubb eller?
Liten Signe är smart, medan man står på pappas axlar och tittar ut genom fönstret så lyssnar man när han läser för storasyster.
Morfar (lätt snuvig och jobbandes hemifrån)
vår N envisas bestämt med att kossan säger Bäää... även fast vi har stått bredvid kossorna i hagen och hört hur det låter Muuuuuuuuu. Bääää säger N.
bra start
Skicka en kommentar