Tora har börjat leka låtsaslekar och delar mer än gärna ut roller till resten av familjen. Nu i morse lekte hon zoo eller nåt.
"Jag är ett lejon", sa hon där hon låg tryggt brevid Janne i sängen.
"Och du är en flodhäst", fortsätter hon sedan och pekar bort mot Signe och mig som ligger där brevid.
"Jag hoppas du inte pekar på mamma nu", sa jag och kände att bli jämförd med en flodhäst det första som händer en lördagsmorgon, inte riktigt är vad man drömmer om.
"Signe är en flodhäst", klargör Tora.
"Jaha, vad är mamma då?
"Mamma är ett får"
Jo, men det var ju mycket BÄÄÄÄttre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
:-) barn är ju bara så underbara!
Av barn får man höra sanningen, heter det ju... Man får nog bara lära sig acceptera sanningen. Min sanning just nu, baserar sig på att E. pekar och glatt utbrister "mamma!" varje gång han ser bilden på en sjösjuk Sjörövarfabbe ur Den blå barnkammarboken. Vad menar han, egentligen?
pp: Dom är ju det.
systeryster:Ja vad menar han då?
Skicka en kommentar