måndag 26 januari 2009

Olikheter

Man brukar säga att syskon inte behöver vara mer lika till personligheten än vad de är lika vem som helst annars. Det kan snarare vara tvärtom. Är det ena värsta filbunken så är ofta den andra spritt språngande galen. Så är det typ här.

Redan när Tora var tio månader älskade hon att begrava näsan i böcker. Klonk-klonk-klonk lät det när hon kom krypande med en bok i ena handen som hon ville att man skulle läsa för henne. Hon pratade tidigt och idag har hon ett språk som är tämligen avancerat för hennes ringa ålder.
Å andra sidan är hon inte speciellt motorisk. Hon gick ganska sent och är fortfarande rätt klumpig i sina rörelser. Och ni ska se när hon försöker hoppa alltså! Värsta roliga synen. Hon lyfter på sin höjd en millimeter över marken.

Signe däremot är precis tvärtom. Hon kröp när hon var sju månader och gick sina första steg bara tre månader senare. Kort därefter gjorde hon sin första vurpa ner från fåtöljen som jag inte ens kunde drömma om att hon skulle kunna ta sig upp i. Läsa däremot får man typ tvinga henne till och halvvägs genom boken brukar hon ändå ha tappat intresset helt.

Den här bilden när Janne sitter och läser saga för tjejerna, tycker jag åskådliggör detta ganska bra.

17 kommentarer:

yllet sa...

:D Vilken rolig bild!!

Hafen75 sa...

Underbarn... Jag menar, Underbart! ;-)

Äppelträdet sa...

Haha! Det är samma med våra. Fast i omvänd ordning.

Minna sa...

Jack står bara ut med böcker om de har roliga ljud eller om man läser de så snabbt att man tappar andan.

Anonym sa...

oahahahaha - vad skönt det ser ut :)

Karin sa...

Härlig bild! Man ser verkligen att Tora är hur inne i boken som helst. Här är böcker mest för att äta än så länge, Pixi-böcker är som gjorda för att slukas...

RvT sa...

Vilken himla söt bild!

Anonym sa...

ååååååååh. rart. och pappamannen ser bara en smula ansträngd ut. :D

Anonym sa...

fantastisk bild! drog på munnen trots en riktig skitdag!

Minna sa...

BTW, heta hotpants Singan har på sig!
:D

Millan sa...

yllet: Ibland är man så glad att man har kameran till hands.

hafen: Visst är det.

äppelträdet: Det är som att det är någon slags lag på att man ska få en av varje.

minna: De som låter är allra bäst :)

h-sara: Eller hur :D

karin: Jag har tappat räkningen över hur många böcker som barnen har tuggat sönder här.

rosa von trosa: Den är ju det.

hanna: En aning va ;)

åsa: Kul att kunna glädja dig :)

minna: Visst är de läckra. Du måste lova att visa bilden för Jack.

Anonym sa...

Såå himla go´ bild!!

; ) Helen. L

Gilla Yoga sa...

Vi har tvillingkillar som idag är 6 år, och det är precis som du skriver! Totalt olika i sin utveckling, fast det är ändå det som är charmen!

Anonym sa...

Har haft och har det likadant. Ettan, en bokmal och tidigt verbal - pratade flerordsmeningar tidigt tidigt.

Tvåan, motorisk och en gör-det-självare. Pratade egentligen inte särskilt mycket över huvudtaget förrän vid 3 års ålder. Men kunde klättra i träd, hälla vatten mellan glas utan att spilla och använda en förskärare (ja, det var ju inte meningen att hon skulle göra det....)

Idag har ettan lätt för sig i skolan och tänker logiskt i flera steg framåt. Plöjde säkerligen 10 böcker under jullovet.

Tvåan har inte lust att lära sig läsa för det kan vi andra så bra så. Men hon går upp och gör frukost och dukar till oss. Hon tar med ett skissblock om vi går på vernissage och har byggt en egen bil och en häst i kartong.

Olika är de onekligen...

Anonym sa...

Vad lustigt, vi har det likadant! Ettan som är 5 år läser och skriver och tycker det är jobbigt att röra på sig. Lillebror som är 3 pratar "kinesiska" och skruvar isär tekniska saker i mikroskopiska delar, å röjer runt rent fysiskt.

Viveca sa...

Hahaha! Vilken skön familjebild...!!!

Millan sa...

Helen L: Visst är den.

linda: Tvillingpojkar! Fullt upp kan jag tro :)

Marie: Och man är så förvånad hur de kan bli så olika ändå. Man har ju behandlat dom så lika.

Miah: Ja, visst är det coolt.

viveca: Den får en hedersplats i albumet.