Det är lite mycket nu. Jag har som sagt börjat skolan igen och Janne kör sista racet på jobbet innan hans pappaledighet. Och sen toppar vi det med en privat rätt jobbig grej som tar en massa energi.
Men. Signe har i alla fall börjat sova om nätterna. Eller. Så ska jag ju inte säga. När jag tidigare bara har vågat andas om att Signe börjat sova lite bättre, så har hennes sömnproblem blivit sju resor värre.
Så jag säger så här istället.
Signes sömnlöshet hade INTE ALLS gått så långt, att vi slutligen bestämde oss för att köra fem minuters-metoden. Det skar INTE ETT DUGG i mamma-hjärtat att lära Signe somna och somna om själv, för hon skrek INTE DET MINSTA. Och det tog INTE bara tre nätter innan hon kom på att man faktiskt kan sova som en stock mellan 19.30 och 05.00, dricka en flarra välling och sedan somna om på momangen till 07.30. Nej, detta har INTE hänt.
Åhh, vad hon sover DÅÅÅÅÅÅLIGT.
Jag tror jag går UUUUUUUNDER av sömnbrist snart.
Så. Det borde göra susen.
onsdag 21 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
nej usch tänk om ni gjort så! Vad jobbet DET skulle ha varit! I mammahjärtat. Tur att det är same old same old..!
Hoppas det energikrävande ger med sig illa kvickt. Det behövs liksom inga energibovar med två barn varav en sover som en kråka hela natten..! (!)
Kul att du hinner blogga lite i allafall! Jag började just fundera på att börja följa någon mer blogg för jag har fått så mycket tid över... :)
Håller tummarna för att livet blir lite enklare snart! Och att Signe INTE bestämmer sig för att sova hela nätterna från och med nu.
Smart tänkt! Jag tror nämligen att Signe läser bloggen och låter bli att sova bara för att du nämnt det...men den här koden tror jag inte att hon kan knäcka :-)
Men å andra sidan är du en hejjare på att gå ner i vikt. Bra jobbat. Jag borde oxå..
Fy vad jobbigt det låter. Jag lider verkligen med er. Och tänk vad skönt det hade varit med en sovande bebis nu när du börjat plugga (jag antar att Signe läser kommentarerna också...)
yllet: Så är det. Same old, same old.
äppelträdet: Tack för tumhållningen. Det kan behövas.
pp: Hon har inte knäckt den än i alla fall.
hampa: Jodå... fast fan vad det är mycket tristare att gå ner än upp.
karin: Jag tänk vad skönt det vore att få soooova....
Skicka en kommentar