Same same but different

Pappan kommer rusande mot tunnelbanan när dörrarna precis börjat stängas. Han lyckas få in barnvagnen men fastnar själv i dörrarna så att han får krångla sig in. Men han hinner. Hans drygt ettåriga dotter börjar gråta, vill inte sitta i vagnen. Pappan lyfter upp henne i famnen. När tyngden av flickan försvinner från vagnen, tippar den baklänges för att skötväskan som hänger på handtaget är för tung. Skötväskan är inte stängd. Delar av innehållet trillar ut över tunnelbanegolvet. Pappan får börja plocka. Jag ler lite i samförstånd mot pappan och tänker att det där skulle lika gärna kunnat vara jag. Fast jag är mamma dårå, och inte pappa. Men det fattade ni nog. Det är principen.