Jag vet inte hur det är med er, men jag är en sådan där tjej som tycker att avancerad hårstyling innebär bruket av en hårfön med tillhörande hårspray. Thats så avancerat it gets. Jag har aldrig använt plattång eller lockmojänger. Inte med någon större framgång i alla fall. Tupering (toupering?) kan jag inte ens stava till. Till vardags har jag tofs och i min ungdom har jag väl kunnat trassla till en fläta någon gång ibland. Men någonstans där slutar mina frisörkunskaper.
Därför tycker jag (för att inte tala om Janne), att det är lite småjobbigt när Tora gått från att inte vilja ha tofs överhuvudtaget, till att ställa krav på hur frisyren ska se ut.
Nu i morse beställde hon till exempel en äkta åttiotals tofs uppe på huvudet samt en bak i nacken. "Två tofsar", sa hon bestämt. Eller, först sa hon; "Både och", vilket jag efter lite funderande kom fram till betydde just, två tofsar. Jag suckade lite tyst för mig själv, hämtade kammen och försökte få till två tofsar i det ultratunna flygiga håret, som inte såg helt asymetriska ut. Det var inte det lättaste. Jag fick göra om typ hundra gånger. Eller tre i alla fall. Och hela tiden satt Tora och sa gnälligt: "Nej, mamma det är feeel".
Men till slut tycker jag allt att jag fick till det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar