Toras nya favoritfilm efter Djungelboken och Lilla Sjöjungfrun är Dumbo. Ni vet den där om den lilla cirkuselefanten som har så stora öron att han till och med kan flyga med dom. Och som alltid när Tora får en ny favoritfilm, ska hon förutom att se filmen femtioelva gånger om dagen, sjunga sånger från just den filmen i tid och otid. I Dumbofilmen har hon snöat in på födelsedagssången de sjunger för Dumbo i en scen av filmen. Det är inte den klassiska "Ja må du leva", utan den inte fullt lika vanliga "Ha den äran". Tora sjunger den tämligen ofta, och hon tar i för kung och fosterland. "Ha den ÄRAAAN lilla Dumbo. Ha den äran IDAAAAA", går hon omkring hemma och galer. Det är gulligt. Det var dock inte lika gulligt när hon gjorde det härom kvällen när vi var ute på restaurang hela familjen. Eller jo, det var det, men jag befarade att de andra restauranggästerna inte tyckte det var lika gulligt som jag. Jag försökte få Tora att sluta sjunga. Det gick inte så bra. Tora var i sitt esse. "Ha den ÄÄÄRAAAN lilla Dumbo. Ha den äran IIIDAAAAA", fortsatte hon att vråla. Eftersom man inte vill ställa till en större scen än nödvändigt, tänkte jag att det kunde väl vara okej om hon sjöng, fast med lite lägre volym. "Du får sjunga Tora, sa jag. "Men du får sjunga lite tystare. Du får viska sången". Det är bara det att Tora inte riktigt vet vad viska betyder. Jag var tvungen att visa vad jag menade: "Ha den äran lilla Dumbo. Ha den äran idag", visksjöng jag och kände mig med ens väldigt fånig. Jag lät lite som Marilyn Monroe när hon sådär lite småporrigt visksjöng "Happy birthday... Mr President. Happy birthday to you" för president Kennedy. Det är faktiskt stört omöjligt att inte låta småporrig när man visksjunger. Även om man sjunger om Dumbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar