Den gubben går inte

Ni vet det där tricket vissa kör. Lägger en röd strumpa i vittvätten så att alla vita plagg färgas rosa och gör så att man blir portad från tvättstugan for ever and ever. Jag börjar ana att Janne gör något liknande, fast med blöjbytena.

Det började med Signe i våras. Vid ett kontrollbesök på BVC, där vi för första gången träffade vår nya sköterska sedan den gamla gick i pension, tog jag intet ont anande av Signe kläderna och upptäcker, mycket genant, att blöjan sitter på bak och fram. Jag hostar fram lite förläget att: "det visst måste varit pappa som satte på blöjan i morse". Fast, vad är det för ursäkt egentligen? Efter två år av blöjbyten, borde man väl veta vad som är fram och vad som är bak? Och hur sätter man ens på blöjan på det viset?

Och så härom morgonen var det Toras tur. Jag hade frågat henne säkert tio gånger om hon ville kissa morgonkisset och alla gånger fått ett ilsket "NEJ!" till svar. Så jag lämnar henne okissad i våran säng, drickandes välling och tittandes på barnprogrammen. Tänker att, hon säger väl till och hon har ju faktiskt nattblöjan på sig. Så vad kan hända liksom?
Efter en stund hör jag ett liten duns från sovrummet när Tora hoppar ner från sängen. Jag väntar på att sovrumsdörren ska öppnas och att Tora ska komma ut med ett: "Mamma, jag är kissnöödii". Men ingen Tora kommer. Jag tittar in i sovrummet. På TV:n är ett program om sniglar. På golvet står Tora, tillsynes helt absorberad av TV:n men av hennes kroppshållning att döma förstår jag att hon står och kissar. På golvet är en liten gul pöl. Konstigt tänker jag, hade hon inte blöja på sig? Jag tar av Tora pyjamasbyxorna och upptäcker, att Janne kvällen innan lyckats med att sätta på blöjan UT OCH IN! Istället för att sugas upp av det mjuka torra Pampers Baby Dry-fluffet, ligger kisset nu i en stor pöl i Toras gren. Ungefär som när man kissar i ett par gummitrosor. Kan jag tänka mig. Alltså.