Igår tror jag vi lyckades hitta den första barnmatsburken som Signe inte gillar: Ishavsgryta. Fisk och potatis med andra ord. Signe som glatt brukar mumsa i sig allt som serveras, var nu väldigt skeptisk vid middagen. Hon liksom bara öppnade munnen och lät maten trilla ut med tungan hängande utanför när man försökte mata henne. Resten av familjen åt fläskfilègryta med banan och curry. Det däremot, verkade Signe vilja ha. Så jag tog en sked ishavsgryta, doppade den i fläskfilésåsen och lade på lite currybanan.
Jag vet inte om det var smaken som gjorde det, eller det faktum att hon trodde sig äta samma sak som oss andra. Hur som. Ett stycke burk med "fisk-potatis-curry-banan-smak" slank ned med väldigt god aptit. Fast som vanligt, mosade Signe in en icke föraktlig andel av maten i ansiktet. Jag tror liksom att det sätter sig i porerna också, för det är helt omöjligt att få bort allt klet efter maten. I alla fall stannar lukten kvar. Till och med nu på morgonen, luktar Signe lite svagt av fisk och banancurry. Annorlunda. Men inte helt oangenämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ishavsgryta och levergryta var de enda burkmaten Tilda åt. Elin vägrade mata henne, hon höll på att kräkas av lukten från levergrytan hävdade hon. Jag har ett minne av att jag till Viggo serverade ishavsgryta i tortillabröd, vi andra åt tacos och det såg väl roligare ut kan jag tro. Alla mina barn är fortfarande galna i 6 månadersburken västkustgryta. Den brukar jag använda som muta på båten...
jo: Levergryta verkar de ha slutat med. Har inte sett en sådan burk. Tack gode gud!
Skicka en kommentar