Snigel på vift II

En bieffekt av allt detta regnande, är till Toras stora glädje att det kommer fram en sjujäkla massa sniglar. De är liksom ÖVERALLT och gör det praktiskt taget omöjligt att gå på promenad när Tora är med. Så fort hon får syn på en snigel, stannar hon och kan inte tänka sig att gå vidare förrän snigeln försvunnit ur hennes synfält. Det kan ju som bekant ta lite tid. Eftersom jag inte verkar vara rustad med en lika stor portion tålamod som min dotter, kan jag i ett svagt ögonblick något otåligt ha sagt: "Men Tora KOM nu. Vi kan inte stå här hela dagen. Ta med dig snigeln och kom istället". Denna något ogenomtänkta uppmaning, resulterade i att så snart Tora får syn på en snigel, tar hon upp den och bär den med sig och sätter inte ned den igen förrän hon är framme vid slutmålet. De två sniglarna som fram till bara för några dagar sedan levde gott på vår gräsmatta, befann sig innan de visste ordet av det inne på videobutiken i Gubbängen. Och det är bara ett exempel.
Det har gått så långt att jag faktiskt är rädd att vi kan ha rubbat hela den ekologiska balansen i Enskedes bestånd av sniglar. Ja faktiskt kan hela storstockholms snigelfauna vara hotad, eftersom sniglarna även är tillåtna i bilen ("Tora vi måste ÅKA nu. Du får ta med dig snigeln i bilen"). Tora transporterar således sniglar sträckor som de aldrig skulle kunnat krypa (glida?) på egen hand, om så ens under en hel livstid. Jag kan bara föreställa mig de negativa effekterna av detta. Sniglar vars vägar aldrig var tänkta att mötas, har nu genom Toras försorg tvingats till samkväm. Horror!