Sovinlägg

Signe har kommit ur pillepillfasen. I ett par dagar sov hon dessutom riktigt bra. Vi fick en föraning om hur det kunde kännas att vara utsövd. Sen gick Signe in i nästa fas. Den minst lika jobbiga jag-tänker-inte-sova-alls-fasen. I snart en vecka har jag tillbringat nätterna vyssjandes, hyssjandes, buffandes och gungandes. Allt eftersom nätterna fortskrider, tenderar dessutom ens "sschhh" att låta allt mer irriterat och ens buffande bli en aningen mer bryskt. Sov god damn it!
Därför prövade jag en annan taktik i natt. Istället för mitt vanliga hyssjande, viskade jag kärleksfullt med len röst till Signe, samtidigt som jag pussade på hennes lilla panna där hon låg i min famn: "Nu Signe måste du sova. Mamma har inte sovit på en vecka. Om det fortsätter så här hamnar mamma på Beckomberga".
Signe somnade i min famn. Jag smög ned henne försiktigt i sängen, men sin vana trogen vaknade hon efter två sekunder. Upp i famnen igen.
"Signe. Vi kom ju överens om att du skulle sova nu", viskade jag. "Om du inte sover nu när mamma lägger ned dig i sängen, kan det hända att du inte får några julklappar i år. Tora kommer få en massa presenter, för hon sover, men du får ingen".
Signe somnade igen, och så försiktigt, försiktigt ned i sängen. Vaken! Va fan! Huvudvärken jag haft hela natten började göra sig allt mer påmind. Jag hämtade kvickt en brusalvedon och slängde ned den i ett glas med vatten. Och så upp med Signe i famnen igen.
"Signe", viskade jag så ömt och moderligt jag kunde. "Nu har mamma lagt en alvedon i vatten. När den har brusat klart, tänker mamma lägga ned dig i sängen igen och då ska du sova. Okej? Annars kanske mamma säljer dig på Blocket".
Alvedonen var snart upplöst. Signe sov. Jag lade ner henne i sängen igen. Signe fortsatte sova. Jag svepte alvedonen och slank raskt ner mellan mina egna lakan. Fortfarande tyst inifrån Signes rum. Tametjusan, hon sover! Anna Walhgren och 5-minutersmetoder my ass. Alvedon-metoden. Den funkar!