Nu på eftermiddagen när jag gick och städade lite i vardagsrummet, hittade jag en gammal persikokärna som jag plockade upp för att slänga.
"Vad är det då?", frågade Tora.
"Det är en kärna", svarade jag.
"Nej, det är ingen färna", replikerade min dotter bestämt.
"Nehej, vad är det då?"
"Det är liv!"
Det är liv! Låter ju som om något Tomas Di Levas barn skulle kunna säga. Var har hon fått det där new age-flummet ifrån? Måste vara från hennes far. Eller inte. Ha ha ha.. (Ni som känner Janne skrattar nog också här). Ha ha ha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En blivande biolog kanske?
Haha, vilken mysig kommentar!
loppanlej: Kanske det kanske.
bodil: Ibland så glimrar hon till.
Skicka en kommentar