Roadtrip

Vi har varit ute på en liten roadtrip. I hemmatrakterna. Om man samåker med en åksjuk tvååring som kräks var trettionde minut, kommer man nämligen inte så långt. Men till Värmdö kan man åka. Och det har vi gjort. Två dagar i rad.
I tisdags var det Jannes kusin Tina som fick besök på sitt landställe och dagen därefter trängde vi oss på kusin Lena, Staffan och lillsyssling Ellen som också huserar på Värmdö om sommaren. Och i torsdags våldgästade vi Morfar i fästingnästet. Janne jämförde oss med en helt vanlig nomadfamilj. När maten börjar sina, tar vi helt sonika vårt pick och pack och drar vidare.

Min kusin Lena och jag har för övrigt lyckats med något riktigt bra. Lena är förlovad och har lilla Ellen tillsammans med Staffan, som är Jannes kompis sedan gymnasietiden. Proud to say, att det var jag som förde dem samman. Jag är ju för bra helt enkelt.
Den här relativt nyblivna familjekonstellationen, förklarade vi för Tina när vi var där i tisdags. För det är ju lite häftigt att Jannes och Staffans barn visade sig bli sysslingar. Eller som Janne sa lite triumferande: "Det trodde du väl inte Millan, att dina och Lenas barn skulle bli släkt?". Vi övriga tittade lite frågande på Janne, vad menade han nu? "Jo", svarade jag efter ett litet tag. "Det har jag nog faktiskt alltid trott att de skulle bli".

Det enda man kan anmärka mot var badtemperaturen.

Singan på semester

Hugh Hefner

Den här utsikten gör inte ont någonstans.

Inte någonstans alls.

Lena och Ellen

Janne och Signe