I natt sov Janne borta med jobbet. Igen. Eftersom det gick så bra sist, frågade jag inte min mamma om hon ville sova över, fast med facit i hand skulle jag nog ha gjort det. Tora vaknade nämligen gråtandes upp tämligen kort efter det att hon somnat och kunde bara inte sluta. Runt midnatt vaknade dessutom Signe-liten för sin nattvälling. En grät här, en skrek där och däremellan sprang jag runt. Det hade varit just skönt om jag till råga på allt skulle glömma att larma av nedervåningen och dra igång inbrottslarmet någon gång av de otaliga gånger jag sprang ned i köket för att göra välling eller hämta vatten. Men det gjorde jag inte. Det räckte så bra med att Tora skrek som ett brandlarm.
Jag prövade med allt. Hon fick ligga inne med mig, ligga i sin säng med mig brevid på golvet, erbjöd välling, hon fick titta på TV... Inget hjälpte. Så vid 02.00-tiden kved hon äntligen fram ett: "Jag har ont i örat". Sur på mig själv för att jag inte tänkt på det tidigare och lite putt på Tora för att hon inte klämt ur sig det förräns nu, petade jag in en Alvedon. Och mycket riktigt, en kvart senare infann sig lugnet. Som sträckte sig ända tills vi klev in på farbror Doktorns rum i förmiddags.
Tora fullkomligt vägrade låta doktorn titta henne i örat. VÄGRADE. Hon satte händerna för öronen och skakade på huvudet så att hennes små pippitofsar höll på att trilla av. Och ändå hade jag förberett henne hela morgonen genom att mycket pedagogiskt läsa "Rut och Knut leker doktor" och mutat henne med glass om hon skulle låta doktorn titta henne i örat. Men nej. "INTE", sa Tora, varpå farbror Doktorn svarade att han tänkte "respektera hennes personliga integritet" och skrev ut pencillin ändå, utan att ens ha gluttat det minsta lilla. Better safe than sorry liksom. Och så nämner ingen det här med resistenta bakterier tack.
När är det förresten dags för det första tandläkarbesöket, det är när de är tre år va? Åhh, Herregud! Det får Janne ta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
barn som har ont i öronen har öroninflammation och ska ha kåve. Punkt slut. (jag har haft öronbarn)
Ojoj, stackars Tora. Och dig.
Kan inte annat än sympatisera med Tora. Jag var ett öronbarn och har bestämda minnen av liknande situationer, inget titt i öronen, men medicin i alla fall! Som sagt, det är ju så det brukar vara! Men, jag lider med er alla, örninflamationer är tråkiga som bara den!
Lycka till och krya på sig till lilla Tora!
Det är något med öron. När vi var hos doktorn med Äppel, vilket jag faktiskt borde berätta om någon gång, men kanske inte i din kommentarsuta, så fick hon titta i ena örat. Sedan absolut inte i andra.
MEN. Dra ut en tand gick bra. Och han har röntgat tänderna två ggr utan problem.
Fast alltså. Jag minns själv det där med öronen. Jäklar vad ont det gjorde när de skulle in och glo.
/Ett öronbarn
Fast förresten - ett tips:
Hacka en lök, lägg i en tygbit och förtöj på utsidan av örat.
Det funkar faktiskt. Det gör antroposoferna och numera tipsar sjukvårdsrådgivningen om det. Jag har testat själv som vuxen och det släppte. Det vidgar och minskar trycket.
h-sara: Ord och inga visor!
minna: Men nu är det bättre.
anna: Ja, örn-inflammationer är inte att leka med ;)
äppel: Tack för tipset! Men du, vad fånig man måste se ut med en lök i ena örat :)
Fast oftast är det på natten det börjar och då får de sova med det där. På morgonen har det förhoppningsvis släppt.
Prova nästa gång. Då kanske ni slipper farbror Doktorn och det kan det väl vara värt?
Skicka en kommentar