På tal om Anders...
Ni vet den där Hajsången? Ja, ni med småbarn vet i alla fall vad jag pratar om. Det är hur som helst en av Toras favoritsånger nu och hon sjunger den för jämnan, men hon har mycket diplomatiskt gjort om texten lite så den ska passa in i vår familj.
Efter: "Och mor-far haj. Do do do dodododo", har hon lagt till ett "Och Anders-haj. Do do do dodododo"
Ingen glömd. Alla glada.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Men gumman! Vad omtänksamt!! :D
Det rör en frånskild kvinnas hjärta. Nångång kanske något barnbarn någonstans sjunger "å pollyhaj,Do do do dodododo". :D
Vad gulligt, alla ska få vara med liksom :)
Haha, så go'! :-)
Ja, gissa om man har sjungit den några gånger!:)
Rart att inte glömma någon!
Kram Camilla
Gulligt!
yllet: Ett hjärta av guld.
polly: Såklart de kommer göra det, polly-hajen.
h-sara: Så är det!
anna: Ibland så :)
millas hem: Jag börjar egentligen ruttna rejält på den där sången.
pp: Det är hon :)
Åh, gud, den där hajsången har gett mig mardrömmar. På mellanstadiet (ni vet, i den där åldern när allt är så jävla pinsamt) ordnade klassen en revy. Vi bjöd in föräldrar och syskon för att bevittna det stora. Ett par killar framförde denna hajlåten, med tillhörande rörelser. Och mina föräldrar stod upp och hängde med förfullt. Jag ville hemskt gärna sjunka genom scengolvet, eller åtminstone gå upp i rök...
medea: Haha! Päron alltså. En outsinlig källa till pinsamheter. Och nu är man en själv :)
Skicka en kommentar