Är det blod mamma?

Jag har visserligen precis läst ut "Låt den rätte komma in" och må vara en aningens färgad av den, men i morse när vi stod i hallen och klädde på oss, tyckte jag faktiskt att Tora frågade mig medan jag höll på att dra på henne täckbyxorna:

"Dricker du blod mamma?"
"Vad sa du??!!"
"Dricker du blod"

Ehh, jag måste höra fel alltså, tänkte jag. Okej att vi låter henne titta på Madicken, men vid vampyrfilmer har vi alla fall dragit någon slags gräns.

"Säger du blod?"
"Ja"
"Frågar du om jag d r i c k e r blod"
"Nä"

Phu! Det var ju skönt att ha rett ut det, men något med blod var det i alla fall som hade gjort henne lite fundersam och jag hade tydligen varit inblandad i det hela också. Jag tänkte så att det knakade, och så drog jag mig plötsligt till minnes.

"Menar du blodet i mammas säng?"
"Ja!!"
"Det är borta nu. Jag har tvättat det"
"Mhm"

Förra veckan någon gång hade jag nämligen mens och hade satt på nattbindan lite slarvigt, vilket resulterade i en ganska stor röd fläck på lakanet. Eftersom vi nyss bytt sängkläder, blev jag personligen rätt irriterad vid åsynen av fläcken, men Tora nöjde sig inte med det. Hon blev topp tunnor rasande.

"Vad är det?", sa hon uppfodrande och pekade på fläcken.
"Det är blod. Mammas blod"
"MAMMA! SÅ FÅR MAN INTE GÖRA"

Inget medlidande här inte. Inget "stackars dig mamma" eller "har du ont mamma, behöver du plåster?".
Nej, i den här familjen daltas det inte minsann!