Jag sitter fast

Alltså det här med att ha barn i trotsåldern. Toras vilja. Herregud! Det är inte mycket man får göra som man inte fått hennes tillåtelse till. Speciellt inte om det rör henne. Men eftersom vi ändå (innerst inne), tycker att det är rätt skönt att hon har en egen stark vilja, låter vi henne hållas i rätt stor utsträckning. Man behöver ju inte bråka om och bestämma allt bara för att man råkar vara förälder. Men ibland blir det rätt komiskt. Som härom dagen när jag stod och lagade middag och Tora fastnade med armen i sin stol.

Tora: "Mamma jag sitter FAST"
Jag: "Oj då, vänta ska jag komma och hjälpa dig"
Tora: "Du får INTE hjälpa MIG"
Jag: "Men du satt ju fast. Ska jag inte ta loss dig?"
Tora: "Nej, det får du INTE"

***

Tora: "Aj aj aj"
Jag: "Får jag verkligen inte hjälpa dig loss?"
Tora: "Jag säger NEJ"
Jag: "Nä nä"

***

Jag: "Tora, jag måste gå hämta en sak. Gå ingenstans är du snäll"

Onekligen rätt praktiskt måste jag säga. Och vad jag vet, sitter hon där än (och luktar på blommorna).