Morgonkiss

Man utvecklar starka nerver som förälder. Låt mig ta ett exempel.

På morgonen när Tora vaknar, brukar hon komma in till oss i dubbelsängen och så ligger vi och myser ett tag. Om man nu kan kalla det att mysa när 10 respektive 15 kilo barn går bärsärkargång i sängen, så att man får ducka och barera hej vilt för att inte få först en fot i skrevet och sedan en armbåge på näsan. Men okej. Låt oss kalla det mysa. Och precis så var det härom morgonen, men med tillägget att Tora kom på att hon var kissnödig.

"Jag e kissnöödiii", säger hon.
"Okej, vänta så ska jag följa med dig", börjar jag.
"Nej, jag kan själv", svarar Tora, och innan jag ens hinner börja att protestera, glider hon ner från sängen och visslar ut ur rummet.

Okej låt gå, tänker jag. Någon gång måste ju vara den första. Inifrån sovrummet hör jag hur hon släpar pottan UT UR BADRUMMET och ställer den på TJOCKMATTAN i lilla hallen. Jag börjar svettas lite, men ligger kvar. Hon kanske fixar det trots allt. Tora stånkar och stönar, vilket betyder att hon håller på att krångla av sig pyjamasbyxorna. Sedan blir det tyst ett litet tag och jag tänker att "nu kissar hon nog". Kort därefter hör jag små steg som går mot badrummet, varpå jag hör hur toaletten spolar.
NEJ, säg inte att hon har gått och skvimpat med kisspottan över hela tjockmattan på sin väg in till badrummet för att hälla kisset i toan?! Jag är inte speciellt pedantiskt lagd, men kiss över hela övervåningen, det måste ju åtgärdas på något slags sätt i alla fall. Med bävan går jag upp ur sängen och tittar ut från sovrummet. Mitt på tjockmattan står pottan kvar. Med allt kiss i. Tora har helt enkelt kissat på pottan och sedan gått för att spola på toaletten.

Inte helt logiskt kanske. Men, ja, varför inte.

När man vänder ryggen till

I morse hade vi lite vardagsdrama här hemma. Medan jag kaosade runt, sen som vanligt, och försökte hitta några rena kläder att ha på mig, passade Signe på att fiska upp WC-blocket ur toalettstolen. Hon tyckte förmodligen att den var till förväxling lik en klubba, för när jag hittade henne satt hon lyckligt mitt på golvet och slickade på härligheten.

Efter några nervösa minuter av rundringningar, återfann sig dock lugnet. Det var absolut ingen fara (lite tensider rensar bara magen) men att jag "skulle ha koll på allmäntillståndet". Så idag har Signe haft en andedräkt som doftar lätt av citron, lite syntetiskt men ganska så fräscht!

Signe Dare Devil

Tidigare idag lekte Tora och Signe själva inne på Toras rum, medan jag höll på att fixa med någonting precis utanför. När de glada ropen och skratten var som högst, kikade jag försiktigt in. Jag ville inte störa, bara se vad de gjorde och vad som var så kul.

Och det var en jädra tur att jag gjorde det. För vad får jag se, om inte Signe-liten balanserades på kanten av fåtöljen som står på golvet i Toras rum. Ja, där står hon så glatt och trummar lite på fönsterbrädan medan hon ropar glada tillrop till folket som hon ser nere på gatan. Gud i himmelen. Det är väl inte världens högsta fåtölj. Men ändå.

Som den ansvarskännande förälder jag är, rusade jag givetvis inte och hämtade kameran för att föreviga detta ögonblick. Istället fotograferade jag fåtöljen efter det att räddningsaktion var genomförd, och ritade in på bilden ungefär hur det såg ut när Signe spelade Allan.

Alltså. Små bebisar ska ligga stilla på en filt och vifta med benen i luften till den dag de flyttar hemifrån.

"Här är jag. Se på mig"