Censurerat

Ni vet den där sången från Emil i Lönneberga, "Grisen gal i granens topp". Den som går ungefär så här:

"Upp och ned, ned och opp"
"Grisen gal i granens topp"
"Och en mus, i vårt hus"
"Svär och tuggar snus"

Den går Tora runt och sjunger här hemma för tillfället. Det är bara det att den nog inte är så fasligt lätt att sjunga. I alla fall inte för en tvååring. Jag menar, den är ju inte direkt logisk. Det är lamm som skäller och hundar som jamar. Dessutom vet inte Tora vad snus är för något, så hon har konstruerat en egen barnförbjuden variant:

"...svär och tuggar mus"

Hajsången a la Tora

På tal om Anders...

Ni vet den där Hajsången? Ja, ni med småbarn vet i alla fall vad jag pratar om. Det är hur som helst en av Toras favoritsånger nu och hon sjunger den för jämnan, men hon har mycket diplomatiskt gjort om texten lite så den ska passa in i vår familj.

Efter: "Och mor-far haj. Do do do dodododo", har hon lagt till ett "Och Anders-haj. Do do do dodododo"

Ingen glömd. Alla glada.

INTE is my middlename

Man vet att man har ett barn i trotsåldern, när barnet börjar göra om kända barnvisor så att de blir lite mer.. ja...trotsiga. För några månader sedan gick Tora runt här hemma och kvittrade så glatt:

-Vart ska du gå min lilla flicka

-Jo jag ska gå och hämta dricka

-Åt vem då min lilla tärna

-Åt vår get som heter Stjärna

-Får jag följa med, får jag följa med

-Ja, det får du gärna

-Får jag följa med, får jag följa med
-Ja, det får du gärna

-

Igår hörde jag att hon hade gjort ett eget alternativt slut på sången. När de sista stroferna började närma sig, lade hon armarna i kors, satte på en trumpen min och sjöng istället:

-

-Får jag följa med, får jag följa med
-Nej, det får du INTE!

Känns sädär va!

I morse när tjejerna och jag låg och mornade oss i sängen, travade Tora runt, runt bland kuddar och täcken samtidigt som hon sjöng:

"Dansa min docka, medan du är unger

När du blir gammal, blir du så TUNGER"

Det sista sa hon med eftertryck samtidigt som hon pekade på mig. Jamen, god morgon på dig också!

Socker-Conny

Tora har hittat på en egen text till den kända barnvisan "En sockerbagare". Enligt mitt tycke en mer verklighetstrogen sådan. Den går så här:

"En tjocker bagare, här bor i staden

Han bakar kakor, mest hela dagen..."

För vad är egentligen en s o c k e r b a g a r e? En som bakar med socker. Hur gör man det? Nej, då passar det mycket bättre med en tjocker bagare. Att vara tjock är ju liksom ett signum för att vara bagare, speciellt om man bakar kakor mest hela dagen.

OBS! Jag är väl medveten om att Jan Boris Möller är kock och inte bagare. Men nämn en känd bagare? Kom igen, en?

Happy Birthday Mr President

Toras nya favoritfilm efter Djungelboken och Lilla Sjöjungfrun är Dumbo. Ni vet den där om den lilla cirkuselefanten som har så stora öron att han till och med kan flyga med dom. Och som alltid när Tora får en ny favoritfilm, ska hon förutom att se filmen femtioelva gånger om dagen, sjunga sånger från just den filmen i tid och otid. I Dumbofilmen har hon snöat in på födelsedagssången de sjunger för Dumbo i en scen av filmen. Det är inte den klassiska "Ja må du leva", utan den inte fullt lika vanliga "Ha den äran". Tora sjunger den tämligen ofta, och hon tar i för kung och fosterland. "Ha den ÄRAAAN lilla Dumbo. Ha den äran IDAAAAA", går hon omkring hemma och galer. Det är gulligt.

Det var dock inte lika gulligt när hon gjorde det härom kvällen när vi var ute på restaurang hela familjen. Eller jo, det var det, men jag befarade att de andra restauranggästerna inte tyckte det var lika gulligt som jag. Jag försökte få Tora att sluta sjunga. Det gick inte så bra. Tora var i sitt esse. "Ha den ÄÄÄRAAAN lilla Dumbo. Ha den äran IIIDAAAAA", fortsatte hon att vråla. Eftersom man inte vill ställa till en större scen än nödvändigt, tänkte jag att det kunde väl vara okej om hon sjöng, fast med lite lägre volym. "Du får sjunga Tora, sa jag. "Men du får sjunga lite tystare. Du får viska sången". Det är bara det att Tora inte riktigt vet vad viska betyder. Jag var tvungen att visa vad jag menade: "Ha den äran lilla Dumbo. Ha den äran idag", visksjöng jag och kände mig med ens väldigt fånig. Jag lät lite som Marilyn Monroe när hon sådär lite småporrigt visksjöng "Happy birthday... Mr President. Happy birthday to you" för president Kennedy. Det är faktiskt stört omöjligt att inte låta småporrig när man visksjunger. Även om man sjunger om Dumbo.

Potpurri

Signe bestämde sig i förmiddags för att sova hela två timmar, istället för sina brukliga fyrtio minuter på förmiddagen. Det gjorde att vi kom iväg lite senare än planerat från Dalarö. Farligt nära Toras sovstundstid. För att hålla henne vaken var jag tvungen att sitta och sjunga barnsånger hela vägen mellan Dalarö och Tallkrogen. Man hinner med ganska många sånger på den sträckan. Särskilt många blir det om man sjunger dem för Tora, för hon orkar nämligen inte lyssna på hela sången, utan bara de första stroferna. Sedan tröttnar hon och vill höra en ny sång.

Så här ungefär lät det i bilen idag:
Jag (med vacker och len stämma): "En sockerbaaagare, han bor i staaaden, och bakar kaaakor mest..."
Tora avbryter (med bestämd röst): "Näe! Annan!"
Jag: "Bä bä.."
Tora (ännu mer bestämt): "Inte den. Annan!"
Jag (suckandes): Vad ska jag sjunga nu då? Ehhh...hmm.. Ok. Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar.."
Tora (min favoritreplik, vet inte var hon har fått det ifrån): Schhh! Ta det lugnt.
Jag: "Men vad ska mamma sjunga då?"
Tora: "Som flickan sjunger."
Jag (galandes): "Jag ska bli friii, åå jag ska bliii, del av din väääärld."
Tora (besviket): "Näe mamma. Inte sjunga sjöjungfrun!"

Sångstund

Djungelboken är visserligen en mycket bra Disneyfilm, men även den bästa rulle blir lätt lite enahanda efter man har sett den en sisådär trettio gånger. Därför fick Tora "Lilla sjöjungfrun" av oss i tvåårspresent. Nu är det Ariel som gäller. Tyvärr inte bara på TV:n. Förut ville Tora att man skulle sjunga Kung Louies sång för henne några gånger om dagen. "Sjunga apan?", bad hon, varpå man fick gå runt och yla "Uhhh, jag vill ju vaa som duuuu, obidobidoa" för att behålla husfriden. Det går ju an, vilken sångröst man än råkar ha blivit begåvad med. Nu befaller hon dock istället "Sjunga flickan!" och vill då att man ska sjunga precis som Ariel gör i filmen. Det är bara det att Ariels svenska röst görs av skönsjungande Sissel Kyrkjebø. Min sångröst är rätt långt ifrån Sissels, om jag säger så. Men Tora tittar uppskattande på mig när jag går runt här hemma och galer "Jag ska bli friii, åå jag ska bliii, del av din väääärld", och låter precis som Ariel.

Djungelpatrullen

Sen vi fick barn har de flesta inköp till huset varit synnerligen genomtänkta. Ett mycket bra exempel på det är våra soffor. Man inser nämligen relativt snabbt att tygsoffor och barn inte är riktigt kompatibla. Därför har vi nu skinnsoffor. Med by cast-läder, vilket Janne tycker om att poängtera, som bara är att torka av från välling, glass, kräks, snor och andra kroppsvätskor. Med detta i minne är det svårt att förstå hur vi tänkte förra helgen när vi gjorde ett par högst tveksamma inköp. Den nya arbetsstolen med svart filtklädsel fick vara snygg i ungefär ett halvt dygn. Sen hade Tora smetat Helosan-salva i den och några timmar senare kräktes Signe lite på stolsryggen. Nu är den täckt av ett tunt lager vitt katthår. Det andra högst tvivelaktiga inköpet är Toras nya tripp-trapp-trull-stol. Snygg design förvisso, men varför köpte vi en som var målad i just vitt när det fanns så många andra (läs mörka) färger. Det är ingen slump att den här bloggen heter "Inte måla där", och innan helgen var slut hade Tora hittat en bläckpenna...

Annars så älskar Tora för tillfället filmen Djungelboken. Speciellt scenen med elefanterna när de marcherar. "Över berg och snår, vi går och går. I militärisk stil. I militärisk stil. En, två, tre, fyr, raka led, två tre fyr..." Tora marcherar fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet med spikraka ben och armar och sjunger "En, tå, te, fura, fem, ses, su, åtta, tio, fem, åtta. Tuuuut"