Ja tack

Tora: Signe är min lillebror.
Jag: Nej, Signe är en flicka. Hon är din lillasyster.
Tora: Hon är min LILLEBROR.
Jag: Nej hjärtat, hon är din l i l l a s y s t e r.
Tora: Men jag VILL att hon ska vara min lillebror.
Jag: Skulle du vilja ha en lillebror?
Tora: Ja! Pappa ska köpa en till mig.

Ja, det vore ju praktiskt om det funkade så. Jag tar helst en skrikfri modell som sover hela nätterna. Den får gärna byta blöja själv också, men det kanske är lite för mycket begärt.

Nya ord

Idag fick Tora renbäddat. När jag stoppade täcket i påslakanet, ett turkost med vita bubblor på, lyfte jag och skakade ned täcket i det blåa tyget, så där som man gör.

-Mamma! Det är UNDERVACKERT!, utbrast Tora.

Undervackert. Vilket undervackert ord!

Improvise and overcome II

Det uppstod ett litet dilemma vid frukosten imorse. Vi hade inget bröd hemma, vilket Signe kan tänka sig att äta till frukost, och bara så pass mycket mjölk att det antingen räckte till Toras frukostflingor eller till en skvätt i mitt kaffe. Vi fick improvise and overcome helt enkelt.

Signe fick en i mikron upptinad lussebulle och en avocadoo till det. Tora fick självklart flingor med mjölk. Det var egentligen bara jag som muttrade där jag satt och knaprade på en hårdbrödsmörgås och drack mitt kaffe svart som natten.

Fast då helt plötsligt kom Tora på att hon inte ville ha några flingor längre, utan faktiskt ha en hård macka hon med. Visst, tyckte jag och bredde snabbt lite smör på en havreknäcke och gav henne. Innan hon han ångra sig, plockade jag raskt ur Toras tallrik ut de vid det här laget något sonkiga havrefrasen och gav dem till Signe. Därefter hällde jag den överblivna mjölken mitt kaffe. Det blev bara en aningens grumligt.

Allt frid och fröjd. De säger ju att det viktigaste målet är frukostmålet. Tydligt det.

Askungen II

Igår kväll var Tora mycket hjälpsam och hjälpte oss mer än gärna att städa. Med en diskborste i högsta hugg, skrubbade hon villigt golvet med extra mycket vatten och såpa, samtidigt som hon sjöng "Sjung min näktergal" med sin allra vänaste stämma.

Det är tydligt att vi har mer än en Askunge här hemma. Fast vad jag minns städade aldrig Askungen naken. Inte i Disney-versionen i alla fall.

Egenkär

Tora kröp upp i knät på mig häromdagen och ville kramas lite. Eftersom det inte händer alltför ofta tänkte jag att jag skulle passa på.
"Vet du vem du är?", viskade jag ömt i hennes öra.
"Nej", svarade Tora.
"Du är världens bästa Tora som jag älskar", svarade jag, för så är det ju.
"Nej", skrattade Tora."Jag är Janne".
"Är du Janne?"
"Ja"
"Ja men då älskar du mamma då!"
"Nej, då älskar jag Janne!"

Förvisso!

Shopaholic

När det gäller shopping ifrån hemmets lugna vrå, så är det väl nätshopping och inte så mycket annat som man har ägnat sig åt de närmsta tio åren? Okej, tio år kanske var lite att ta i men definitivt under hela Toras livstid i alla fall. Och något som känns extra passé är telefonshopping.
Därför känns det lite orättvist att Tora igår frågade mig, när hon såg mig plocka upp telefonluren och slå ett nummer: "Vad ska du köpa mamma?"

Att sedan klänningen jag köpte förra veckan råkade komma med posten just igår vara bara ett lustigt sammanträffande.

Stackars morfar

Igår när jag och tjejerna åkte bil ut till Dalarö för att hälsa på mormor och Anders, berättade Tora för mig sådär helt appropå:

"Mamma, när morfar var liten ramlade han i kobajs!"
"Gjorde han? Har han berättat det för dig?
"Ja"
"Det lät ju inte så roligt. Varför gjorde han det då?"
"Det var pojkar och flickor där som tittade på honom då"
"Nej men. Det kan ju inte ha varit så kul"
"Nej"

Morfar, det här har du aldrig berättat för mig. Det verkar ju ha varit oerhört traumatiskt.

Första parkett

Och här kommer det utlovade bajsinlägget.

Jag tror att det var i lördags morse som jag efter frukosten meddelade övriga familjemedlemmar att jag skulle gå och bajsa. Jag menar, så att de skulle veta var de hade mig om det skulle vara något. "Åhh, jag vill följa med dig", sa Tora då, vilket hon såklart fick, lite sällskap är ju alltid trevligt. Hand i hand gick vi ned för trappan till badrummet på nedervåningen.

När vi kommit ned fick Tora syn på sin godispåse med resterna av fredagsgodiset som stod på bordet i TV-rummet. "Åhh, mitt godis! Mamma jag måste hämta mitt godis", utbrast hon och sprang in i TV-rummet och rafsade åt sig påsen som fick följa med in i badrummet. Väl därinne kunde jag äntligen sätta mig på toaletten för att göra det som skulle göras. Något som man gjort oräkneligt antal gånger tidigare och något som jag sällan eller aldrig har upplevt som särskilt spännande. Tora däremot verkade förbereda sig för värsta showen. Hon började med att släpa fram pallen som hon har när hon står och borstar tänderna och ställde den jämte toaletten. Sedan satte hon sig på den, tittade intresserat på mig och började mumsa godis ur godispåsen. Som på första parkett liksom. Med munnen full av gräddkola undrade hon om hon "fick titta på bajset" och om hon "fick spola när jag var klar".

Jag kanske skulle börja ta inträde.

Tack för hjälpen

Trots att jag har ont i halsen och är lite småfebrig samt dagen till ära lite bakis som en örn (tack Helene och Marcus för en bustrevlig kväll igår), fick jag ändå klart skolarbetet som det var deadline på ikväll. Detta tack vare att Tora varit hjälpsam och markerat relevanta stycken i min kursbok.

Den observante bloggläsaren noterar även att ringen är tillbaka, två storlekar mindre. Nu måste jag helt enkelt hålla vikten, annars måste jag gifta om mig. Det verkar mycket jobbigare.

I Kina

I morse vid frukostbordet knep Tora ihop ögonen och gjorde värsta grimasen. Vi skrattade allihop och Janne sa: "Vad du ser ut Tora. Som en liten kines".
"Neeej", skrattade Tora tillbaka. "Inte som en kines".
"Inte som en kines? Varför inte det?".
"Det finns inga kineser här"
"Var finns dom då?"
"På skansen"

Ja, det skulle vara med kamera då.

Kroppsfunktioner

Följande "konversation" hörde jag innifrån Toras rum igår kväll, där Janne satt och läste medan han höll Toras sällskap när hon skulle somna.

Jannes stjärt: *Prutt*
Tora: Prosit

Älskar dig

Har jag nämnt tidigare att Tora är inne i en älsklig fas just nu? Jo, det har jag, det vet jag med bestämdhet, men jag orkar inte leta i arkiven för att länka till ett inlägg som bevisar just detta. Så ni får tro på mitt ord. Hon är inne i en älsklig fas just nu.

Häromdagen till exempel när vi höll på och klä på oss ytterkläderna och jag böjde mig ned för att hjälpa henne på med de där j-vla vinterkängorna*, kramade hon om min böjda rygg och sa med varm och öm stämma vad jag uppfattade som ett:
"Jag älskar dig mamma". Jag blev alldeles varm om hjärtat och frågade Tora, liksom för att få detta bekräftat:"Sa du att du älskar mig?". "Nej", svarade Tora. "DU älskar MIG mamma".

Ja ja. Same, same. Just a liiiitle bit different.

Man får inte vara så petig. Det får man inte.

*Give me vååååår already!

Bråttom

På gymmet där jag tränar, måste man när man vill gå på ett populärt pass, i princip hänga på telefonen på morgonen för att hinna boka en biljett. Receptionen öppnar klockan 8.00. Ringer man först klockan 8.30 kan man ge sig fan på att alla Bodypump-biljetterna är slut.

I dag hade jag tänkt att träna. Det kom jag på vid frukostbordet när klockan var kvart över åtta, vilket resulterar i att jag helt abrubt ställer mig upp och utan att säga ett ljud, rusar upp på övervåningen för att hämta telefonen så att jag kan ringa och boka. Kvar vid bordet sitter resterna av en förvånad familj. Den första som säger något är Tora.
"Mamma måste bajsa", konstaterar hon lugnt.

Hon har varit med förr.

Så sant, så sant

Vid treårskontrollen på BVC, har jag hört ryktesvägen att de kontrollerar om barnet kan konstruera treordsmeningar. Jag tror inte vi behöver oroa oss för Toras del. I går morse vid frukostbordet berättade hon för övriga familjemedlemmar att "man inte får kissa och bajsa på golvet."

Det är åtta ord det. Hon är inte bara verbal. Hon säger så smarta saker också.

End of discussion

När Signe föddes blev Tora ganska pappig. Inte för att jag blev speciellt ledsen över det, tvärtom så var det faktiskt ganska praktiskt. Det förenklade nämligen tillvaron något oerhört, om det var den som hade tuttarna som nattade Signe-liten (det vill säga jag för den som inte förstod det). Men sen rullade det liksom på i samla gamla hjulspår. Även sedan Signe slutat att amma sig till sömns, var det oftast jag som lade henne att sova för natten medan Janne nattade Tora. Men nu när Janne är försöker vara pappaledig, tycker jag att det är hög tid att röra om lite i den här familjegrytan. Därför inleddes följande diskussion vid middagsbordet härom kvällen.

"Tora, ikväll kommer mamma att läsa saga och lägga dig."
"Nej. Pappa ska göra det."
"Pappa ska lägga Signe. Idag ska jag natta dig."
"Du får INTE lägga mig."
"Varför får inte jag lägga dig?"
"DU får INTE lägga MIG."
"Men varför? Du kan inte bara säga att jag inte får. Du måste förklara varför."
"PAPPA SKA LÄGGA MIG.".
"Tora. På det där sättet vinner man inga diskussioner. Du måste kunna berätta VARFÖR du inte vill det. Du kan inte bara skrika."
"DU FÅR INTE PRATA MAMMA!!!!"

Faktiskt en rätt framgångsrik taktik det där. Man kan lära sig mycket av sina barn. Det är tydligt det. För hon kan väl inte ha fått det från mig?

Bordsskick

Vi är inte så noga med våra barns bordsskick. De är så små fortfarande och vi tänker att det är viktigare att skapa en lustfylld känsla till mat, än att hålla på att tjata och gnata om att de inte får hålla på och kladda och kleta. Men vi inser också att det finns någon slags gräns för hur länge vi kan låta detta fortgå.

För Tora tror jag den gränsen går ungefär nu. Häromdagen när vi satt och åt middag, lyfte hon nämligen lite nonchalant på ena skinkan och släppte en ljudlig fjärt.
"Tora", sa jag. "Det är helt okej att prutta, men man ska faktiskt inte göra det när man sitter och äter. Det är inte så trevligt".
Tora tittade först på mig med ögon stora som tefat och sade sedan "VAA??!!" med samma bestörtning i rösten som om jag precis hade påstått att det instiftats en ny lag som förbjöd barnprogram.

Ehhh... man kanske ska leva som man lär.

Vilket kondis

Tora lekte konditori här hemma igår. På soffbordet hade hon lagt upp en massa färgglada träklossar i olika konstellationer.

"Kom och köp tårta!", ropade hon.
Åhh, vad gott med tårta", utbrast jag. "Det vill jag ha. Vad kostar det?"
"Tvåhundra kronor", blev det bestämda svaret och av Toras uppsyn att döma var det ingen prutmån på det beloppet.
"Oj, det var dyrt, men jag tar en", tyckte jag och försökte räcka över lite låtsaspengar.
"Nej! Först tårta", sa Tora och gav mig ett par träklossar tårtbitar. Jag mumsade snabbt i mig dom (jag var väldigt hungrig). Knappt hade jag svalt sista tuggan förrän Tora gav m i g lite låtsaspengar.
"Här får du pengarna också", sa hon vänligt.

BÅDE tårta OCH pengar.

I say it's a win-win-situation.

Språkbruk

Jag nämnde ju häromdagen att Toras språkbruk är ganska avancerat för hennes 2,5 år och jag tänkte att jag skulle ge ett par exempel. Ja, nu är det ju inte så att hon svänger sig med trendiga begrepp som "budgetunderskott" och "inflationsanalys" direkt, men det är snudd på alltså. Eller, när jag tänker efter... Avancerat kanske var lite att ta i, men kreativt är det i alla fall.

Som igår vid middagen när jag frågade om hon ville ha lite mer fiskbullar och hon istället för ett vanligt hederligt "Ja tack" svarar: "Jo men absolut".

Eller som i morse när hon satt på pottan och bajsade och ville att jag skulle bära henne fortfarande sittandes på pottan och sätta henne framför TV:n istället. Jag uttryckte mitt tvivel över att det skulle gå men att jag skulle försöka. När jag till slut lyckades med konststycket att vingla iväg med Tora plus potta i famnen, utbrast Tora glatt där hon satt på sin tron: "Mamma, det funka!"

Olikheter

Man brukar säga att syskon inte behöver vara mer lika till personligheten än vad de är lika vem som helst annars. Det kan snarare vara tvärtom. Är det ena värsta filbunken så är ofta den andra spritt språngande galen. Så är det typ här.

Redan när Tora var tio månader älskade hon att begrava näsan i böcker. Klonk-klonk-klonk lät det när hon kom krypande med en bok i ena handen som hon ville att man skulle läsa för henne. Hon pratade tidigt och idag har hon ett språk som är tämligen avancerat för hennes ringa ålder.
Å andra sidan är hon inte speciellt motorisk. Hon gick ganska sent och är fortfarande rätt klumpig i sina rörelser. Och ni ska se när hon försöker hoppa alltså! Värsta roliga synen. Hon lyfter på sin höjd en millimeter över marken.

Signe däremot är precis tvärtom. Hon kröp när hon var sju månader och gick sina första steg bara tre månader senare. Kort därefter gjorde hon sin första vurpa ner från fåtöljen som jag inte ens kunde drömma om att hon skulle kunna ta sig upp i. Läsa däremot får man typ tvinga henne till och halvvägs genom boken brukar hon ändå ha tappat intresset helt.

Den här bilden när Janne sitter och läser saga för tjejerna, tycker jag åskådliggör detta ganska bra.

Censurerat

Ni vet den där sången från Emil i Lönneberga, "Grisen gal i granens topp". Den som går ungefär så här:

"Upp och ned, ned och opp"
"Grisen gal i granens topp"
"Och en mus, i vårt hus"
"Svär och tuggar snus"

Den går Tora runt och sjunger här hemma för tillfället. Det är bara det att den nog inte är så fasligt lätt att sjunga. I alla fall inte för en tvååring. Jag menar, den är ju inte direkt logisk. Det är lamm som skäller och hundar som jamar. Dessutom vet inte Tora vad snus är för något, så hon har konstruerat en egen barnförbjuden variant:

"...svär och tuggar mus"