Smakråd

Alltså, jag vet inte vad det är med Ellos. Trots att jag blir missnöjd gång efter en annan med mina köp därifrån, så kan jag inte låta bli att lockas av deras "personliga rabatter". Nu sist hade jag fått en alldeles u n i k födelsedagsrabatt. Det ni... ..nu vill ni allt bra gärna fylla år ni med va? Och vem är jag att dissa en sådan present. Jag var ju t v u n g e n att handla. Vem vet vem som hade gråtit sig till sömns därborta i Borås i annat fall. Sådant kan man inte ha på sitt samvete.

Fast faktum är att jag nog för första gången är rätt nöjd med alla mina köp.

Det absolut bästa var strandplaggen (längtar till sommaren någon?). Jag har efter två täta graviditeter, insett att min mage aldrig någonsin kommer bli vad den en gång var. Till exempel har jag fortfarande kvar en sådan där linea negra-rand. Ovanpå allt plufsplufs. Det får vara heltäckningmatta på den i sommar, suckade jag och klickade hem en baddräkt. Inte den här då. Nej, den HÄR!. Med rejäla kupor så att två utammade nassar ska få rejält med stöd. Och så var det något "formfast material vid magen" som skulle ge "extra stöd och en slank siluett". Ahh men suveränt. Och när jag ändå höll på och klicka runt bland badkläder fick det bli en sån här också. Som en bikini fast utan att visa magen. Det är ju nobelprisvarning på det alltså. Minst.

Men. Så var det där med stövlarna. Jag skulle behöva lite smakråd på dom. Innan ni tar ställning till om de ska få åka tillbaka till eller inte, kanske ni vill veta att jag med min personliga rabatt, fått dem till det fashionabla priset av 550:-. De är något krångliga att få på och av men de sitter väldigt skönt, kanske en aningens stora bara. Jag tänkte att man kan ha dem både uppdragna och lite nedhasade och variera sig lite. Jag svassade runt så ett tag här hemma, med nedhasade stövlar för att kolla hur det kändes och frågade Janne i ett svagt ögonblick vad han tyckte. "Vill du att jag ska kalla dig D'Artagnan också eller?", blev svaret.

Jag måste nog få en second opinion på den. Jag kör en omröstning. Det var länge sedan.

UPDATE: Rätt jämnt skägg i omröstningen. Men eftersom jag velade in the first place, är stövlarna på väh hem till Borås. En femhunka, är en femhunka, är en femhunka.

Oh Nikita will you ever now...

Jag har värsta snygga jeansen i min ägo. Jag fick dom, bara så där, av Lena (Alfons och Sveas mamma) när vi var där och hälsade på i mellandagarna. I utbyte delade vi med oss lite av Signes magsjuka, så att hela familjen C låg och kräktes på nyårsafton. Så här i efterhand känner jag att det kanske inte var ett riktigt rättvist byte.

"You give me a pair of jeans. I give you kräk"

Fast att säga att jag fick jeansen bara så där, är att utelämna delar av sanningen. Jag fick dom för att Lena ändå aldrig använde dom eftersom de blivit på tok för stora för henne. Hon hade nämligen köpt dom för att användas som ett par mammabyxor under graviditeten. På mig sitter de retligt nog som en smäck- Eller satt kanske jag ska säga. Faktum är att de börjar bli en a n i n g e n för stora även på mig sedan jag gått ned mina första 2,5 kilo.

Jag känner nu att de är ett par nya Nikita-jeans jag ska unna mig när jag nått viktmålet. Ingen jädra väska. Jag är ingen väsktjej. Jag är rätt nöjd med den där svarta skinnväskan från Wedins jag haft sedan Dackefejden. Nej, jag är en jeanstjej. Ett par nya Nikita it is.

Jag kanske kan få dom du har nu Lena? Du kan få... ehhh... du kan få lite svinkoppor av oss.

Bortse gärna från det svettiga träningslinnet. Jag har precis varit och tränat.

Och här kan ni bortse från gravidmagen. Den är på väg BORT! Den har inte så bråttom bara.

Janne: "Ska jag ta kort bakifrån? Då måste jag ju vrida på kameran så det blir vidvinkel"

The fynds

Eftersom jag har insett att det ska mycket till om min lilla fotosession ska bli av, gjorde jag helt enkelt så att jag fotade plaggen på galge. Boring as hell, men har man lovat att visa reafynd så har man. Annars finns det risk att gudarna straffar en med ett helt år shoppingolycka. Jo, så är det. Tänk dig tolv månader av idel felköp, och du kan inte byta eller lämna tillbaka några plagg eftersom kvittot alltid på något mystiskt sätt försvinner. Förstå vad hemskt. Det är bäst att jag skyndar mig att publicera det här inlägget så att jag har det gjort.

Fast först måste jag ju ger er lite bakgrundsinformation, så att ni kan ta ställning till om det verkligen var några fynd jag gjorde. Jag menar, om man går på mellandagsrean med som enda mål att komma hem med ett par nya stövlar, för att man verkligen behöver ett par, och istället kommer hem med ännu en klänning som man hänger in bland de tusen andra i garderoben, då kan man ju säga att man har misslyckats. Speciellt om klänningen inte var på rea. I mitt fall är det så här.

Min garderob består till 90% av rockiga T-shirts som jag kombinerar med två par jeans och ett par svarta byxor (kul i jul), så därför var mitt mission att komma över ett par toppar eller blusar. Ni vet när man vill vara snäppet över vardagsklädd men när det inte känns riktigt läge för klänning. Okej, nu vet jag att några av er tänker "Men behöver inte människan några nya underkläder också" och att ni då har julafton i åtanke, då jag dagen till ära hade på mig ett par grönvitrandiga stringtrosor, vilket får en att tro att jag inte köpt nya underkläder på typ tre år. Och det har jag inte heller. Men det får bli till nästa års mellandagsrea. Har jag väntat i tre år kan jag lika gärna vänta i fyra. Det här är i alla fall årets fynd från Forum Nacka.

Okej det första plagget var inte på rean, men 199:- på Lindex är ju inte i direkt rena rånet.

En svart- och blårutig blus från MQ (Zeoul) som jag tyckte var rätt tuff. 50% - 150 balobas.

Blommig tunika som man kan knyta i ryggen, 99:- från ONLY.

Halva priset på denna söta klänning från MQ (Zeoul). 150 pix.

Och så till sist, ännu en tisha. 99:- på JC

Roligt nästan jämt

För något år sedan köpte jag ett par nya träningsbyxor på Stadium. Eftersom jag förmodligen hade någon grinig unge med mig in i butiken, provade jag dom aldrig. Dom såg tillräckligt okej ut på galgen och så var dom tokbilliga på rean. Och Hey, det är träningsbyxor vi pratar om, de behöver inte sitta som en smäck.

Men alltså. Jag önskar att jag tagit några minuter i provhytten ändå. För maken till byxor att sitta illa alltså. Illa, illa, illa och inte på något som helst sätt smickrande. Alls faktiskt. Underkroppen blir liksom helt formlös från midjan och ner. Jag kunde ligga gärna ha dragit på mig ett partytält i stället för de där byxorna. Eller tränat utan byxor. Det hade förmodligen sett mindre korkat ut än vad de där brallorna gör på.

Nåja. Som tur är är jag utrustad med en ganska stor portion självironi och drar på mig byxorna i alla fall ibland när jag åker och tränar (typ när allt annat ligger i tvätten). Man tränar ju liksom inte på något fräsigt innerstadsgym utan studsar mest runt bilringarna på diverse sim- och träningshallar i söderförort.

Fast det blir inte så effektivt tränat med de där byxorna på. Det blir det inte. Som igår, när jag var på step-up, och skulle göra lite tuffa och sexy moves på brädan. Alltså, jag kunde inte sluta fnissa. Så fort jag såg mig själv i spegeln höll jag på att dö en smula av skratt. Det var nog ett av de roligaste pass jag gått på. Fast inte så kul att jag någonsin kommer ha på mig de där byxorna igen. Nej, det var sista gången. Funderar på att bloppa dem. Någon som är sugen? Hahahaha!

Bilder säger ni! Bilder. Men okej då, bara för att det är fredag. Trevlig helg!

Amningsvånda

Varje natt sedan Tora föddes, har jag sovit iklädd trosor och samma vita, bygellösa, amnings-BH från Twilfit. Redan förra våren, var den noppig, full av revor och grådaskig till färgen snarare än vit. Very sexy. Very sexy indeed. När jag tänker efter, är det egentligen väldigt konstigt att det blev fler än ett barn. Speciellt eftersom jag dessutom sover med en sådan där ögonbindel. En påskgul historia som det står Pluna Airlines på. Tänk att jag fortfarande är gift alltså. Det är ju ett under. Janne måste älska mig något o e r h ö r t.

Nåja. Hur som. Amnings-BH:n är grymt skön. Och praktisk också. Mitt i natten är det bara till att hala fram nassarna, utan att behöva dra upp en massa tröjor och hålla på. När det är dags för amning alltså. Ingenting annat.

Men vissa nätter, ja som i natt till exempel, när det kändes som att jag ammade konstant mellan 01.00-07.00, då är det inte alltid man orkar stoppa tillbaka tutten i BH:n efter avslutad amning, utan den får liksom hänga ute till nästa gång det är dags. Så i morse när Tora kom in till mig och Signe i dubbelsängen, låg jag med båda behagen hängandes utanför BH:n. Som sagt, inte vidare sexigt, men Tora måste ha tyckt att det var rent osmakligt, för hon pekade på dem och sa med uppfodrande röst: "Mamma, stoppa in dom där!"

Jag BEHÖVDE faktiskt ett par

Var i Farsta idag för att handla termobyxor och vinterjacka till Tora. Det känns nämligen inte riktigt rättvist att försöka få ner henne i samma overall som hon hade förra året, eftersom jag har en känsla av att den kan spänna lite i grenen i år.

Och eftersom Tora fick nya kläder, var det inte mer än rätt att jag fick prova lite saker jag med. Jag råkade nämligen få syn på ett par svarta jeans på Vila. Till ett mycket bra pris. Ivrigt bläddrade jag i högen med byxor. Jag hade precis fått tag på ett par, när den hjälpsamma expiditen pekade på en annan trave med lika prisvänliga svarta jeans av en annan modell.

"Dom här ska du prova. Vänta. Jag letar upp ett par till dig. Vad har du för storlek? 29 ?".
"Nej, 32 faktiskt".
"Jaha. Oj, det trodde jag inte".

Ahh. Som musik i mina öron. I morgon tänkte jag gå en sväng till systemet. Om de ber mig visa leg är lyckan fullständig.

Våga vägra postorder

Jag har beställt lite nya kläder på postorder. Tora har nämligen blivit så fasligt lång på senaste tiden, att alla byxor hon hade i våras nu fladdrar kring vristerna. Och när jag ändå höll på att beställa kläder till Tora, passade jag på att klicka hem lite kläder till mig, bla en fin klänning. Eller så var det så, att jag fick syn på klänningen och bara måste ha den och sen beställde lite kläder till Tora av bara farten. Så kan det också ha varit.

Hur som. Kläderna kom i fredags. Lyckligt slet jag upp paketet och drog på mig klänningen. Den satt oroväckande tajt över armarna. Det kan visserligen ha sin förklaring i att jag blivit så oerhört vältränad på sistone, men att klänningen smet åt en aningens för hårt även runt midjan kunde jag tyvärr inte bortförklara av samma anledning. Besviken och lite ledsen började jag dra av mig klänningen igen. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Klänningen var rent ut sagt skittrång. När jag fått den halvvägs över huvudet satt den ohjälpligt fast. Jag fick varken av den eller tillbaka den igen. Den satt som en välskräddad broderad tvångströja och höll mina armar sträckta över huvudet som i ett skruvstäd. "Janne hjälp!", skrek jag i panik. Janne kom genast till min undsättning: "Vad är det?", frågade han. "Dra av mig fanskapet", skrek jag någonstan inifrån alla volanger. Janne började dra klänningen över mitt huvud, varvid han konstaterade: "Vilka tajta kläder du har köpt".

Ja men va fan. Det. Var. Inte. Menat. Så.

I´m a shopaholic

Vad krävs egentligen för att man ska få besöksförbud? Måste det föreligga någon form av fysiskt våld, eller räcker det om det råder en allmän hotbild? Och måste det vara två människor inblandade eller kan en av personerna bytas ut mot något slags objekt, säg ett köpcentrum? Jag tror nämligen att jag behöver ett besöksförbud gentemot Farsta Centrum. Det är förenat med livsfara för mig att gå dit, i alla fall en ekonomisk sådan.

Som igår till exempel. Jag var tvungen att fördriva ett par timmar där, i väntan på att jag kunde hämta Tora som var på ett födelsedagskalas i närheten. Två saker stod på min "att köpa lista": en vit långärmad T-shirt till Signe och ett par strumpbyxor till Tora. Nu blev det inte riktigt så. Förutom strumpbyxorna och T-shirten, råkade jag dessutom komma över: två extra bodys till Signe eftersom de hade ett "ta 3 betala för 2-erbjudande" på Lindex (alla vet ju att man snudd på förlorar pengar om man inte nappar på ett sådan erbjudande), en mössa till Signe, ett hårspänne till mig, en concealer, ett puder, en kajalpennevässare, en pudervippa, en rutig skjortklänning, och som grädden på moset: ett par benvärmare.
Men hallå! Ett par benvärmare! Hur tänkte jag här, trodde jag att jag skulle vara med i Flashdance eller? Om jag inte har på mig de där benvärmarna nästa gång vi ses, skjut mig.

För övrigt hävdar Janne att benvärmare på engelska heter bobbysocks. Så fel han har. Alla vet ju att det heter "bonewarmers". Det här är Bobbysocks!

Plåster

Jag har skavsår på hälen. Men det är inte kängornas fel. Jag upprepar. Det är inte kängornas fel. Det är jag som har lite klent skinn bara.

Det är kärlek

Titta på de nya skorna, inte på den stökiga hallen i bakgrunden

Titta vilka raringar som har kommit hem till mamma! Och inte har de behövt flyga hit över hela Atlanten heller. Nej, de behövde bara åka lite tunnelbana från SkoUno och hem. Jag ringde dit, på vinst och förlust, och: "Visst, de skulle få hem större storlekar om bara ett par dagar".

"Större storlekar" visade sig nu på expeditspråk betyda storlekarna 37-39. Och ja, om valet hade varit fritt, så hade jag nog tagit ett par storlek 40, men ödet ville visst annorlunda.

Fast, det går ingen större nöd på mig. De är bara liiiiite trånga, och skor med stålhätta töjer sig mycket bra. Har jag hört.

Nej, nu får ni ursäkta mig. Jag måste ner i hallen och titta lite på skorna en stund. My precious....

Typiskt

Här ägnar man nästan en hel dag till att surfa runt efter de perfekta bootsen. Och så när man äntligen hittar dem, verkar det vara något fel på nätbutik-sajten. Ringer kundservice.

Jag: "Hej, jag är lite intresserad av de där Dr Martens modell Triumph 1914 som ni har. I svart. Men jag undrar om det kan vara något galet med sajten?"
Trevliga tjejen: "Hur då menar du?"
Jag: "Jo, man verkar inte kunna välja storlek. Det enda som som dyker upp som alternativ är storlek 36."
Trevliga tjejen: "Oj då, vänta ska jag kolla."

****

Trevliga tjejen: "Du, nu ser jag. Den modellen har utgått ur det svenska sortimentet. Vi säljer de sista vi har nu. Finns tyvärr bara i storlek 36."
Jag: (stum förtvivlad tystnad)
Trevliga tjejen: "Men de finns i beige."

Beige! De är ju för f-n ... beige! Jag vill ha ett par svarta. VILL HA ETT PAR SVARTA! ( Oj, nu lät jag som Tora.) Kollade upp vad det skulle kosta att köpa och skicka hem ett par från Amerikat. 208.52 dollar. Det blir ett par dyra boots det.
Om man verkligen vill, och då menar jag VERKLIGEN. Tror ni man kan klämma ner storlek 40-fötter i ett par 36:or då? Precis som Askungens styvsystrar, är jag beredd att offra ett par tår eller en häl. För övrigt har jag funderat på det där med hälen ända sedan jag var liten. Jag menar, skor är ju oftast för små på längden (eller på bredden för den delen), inte på höjden. Hur kan det då hjälpa att karva bort hälen?

P.S. Jag är väl medveten om att detta mer och mer börjar likna någon konstig slags modeblogg. Det är inte meningen. Nästa inlägg kommer vara på kiss o bajs-temat. Lovar. D.S

Tänka om

Vid närmare eftertanke. Det här med rutiga skjortor kanske inte var en så bra idé trots allt.

Nya skor, check!

Gårdagens mission accomplished. Singan har fått (nya) skor och slipper nu visa sig bland folk i sina pantertanter-tofflor. Jag tycker i och för sig att de är lite fräcka, men Janne brukar gå fem meter bakom oss när Signe har dem på sig. Typ. Nästan i alla fall.
Och jag hade tydligen varit jättesnäll, för jag kom hem med en ny skinnjacka. Och den är så najs, så najs. Och så dyr. Och som om det inte var nog, sitter jag nu och porrsurfar efter ett par nya kängor också. Tur att det är början av månaden. "Hej då Toras och Signes barnbidrag! Välkomna hem till mamma, snygga skinnjackan och tuffa bootsen!"

Observera att jag skämtade lite om det där med barnbidraget. Skulle ju så aldrig hända, det förstår nog alla. Men man vet ju inte. Tänk om någon skulle få för sig och ringa och anmäla. Och så plingar det plötsligt på dörren här hemma. Jag går och öppnar, iklädd den nya skinnjackan, med Tora och Signe, bleka, hålögda och klädda i trasor, klängandes kring benen. Där står SOC. Fatta pinsamt!

Dagens mission

Idag står det shopping på agendan för Signe och mig. Med Malin och Simon, Carro och Hugo. Simon behövde visst en jacka och Singan måste ha nya skor. De här leoparddojjorna är de enda hon har för tillfället. Visserligen har jag för mig att leopardmönstrat är hett i höst, men det kan ju vara kul att ha något att byta med.

Om vi är snälla, kanske det blir något liiiitet till mammorna också. Jag har nämligen upptäckt att höstens mode innehåller ett par trevliga inslag. Nu talar jag inte inte om... vahettere... spets. Spets på mig. Mohahahaha. Inte direkt som handen i handsken. Nej, vi snackar stora rutiga skjortar och Dr Martens-kängor. Oh. My. God. Jag har väntat på att det här modet ska komma tillbaka i femton år nu. Nu drar jag tyvärr i n t e r i k t i g t samma storlek som på gymnasiet, och kängorna har sedan länge gett upp. Men det är ju kul att shoppa. Som flickan sa.

Sedan passar det rätt bra att handla skor med Signe. Sen hon började krypa är hon inte riktigt helt nöjd med att sitta i vagnen medan mamma provar kläder. Sist när jag provade jeans, tog jag med henne in i provhytten och satte henne på golvet brevid mig. Snabb som vessla, slank hon dock ut genom glipan mellan provrumsdörren och golvet. Jag fick springa ut och jaga henne. Utan byxor. Jag hoppas jag inte är den enda som visat mig i bara trosorna på JC i Farsta Centrum.

Det börjar ju bra det här

Fast sängen är i alla fall bäddad

Jamen, det börjar ju bra det här. Mitt nya liv. Jag hade TÄNKT att sminka mig lite, ta på jeans och någon trendig topp INNAN vi gick ned och åt frukost. Men så hängde ju myspysbyxorna där och bara: "Heeeey, ta på oss istället. Vi är mycket najsare än de där stiffa jeansen". Och vad kan jag säga. Jag är svag. Och de är sköna. Ack så sköna. Fast snart ska vi klampa iväg mot dagmamman. Då blir det ombyte.

Annars har vi som sagt varit i Skåne på kräftis i helgen. Mycket najs på alla sätt och vis. Jenny och Sören, tack och bock.

Vi gjorde det lätt för oss och åkte tåg ned till Malmö. Det var så bekvämt att vi nu överväger att sälja bilen och åka tåg överallt vi ska. Tora som i vanliga fall är åksjuk och kräks så fort bilen börjar rulla, satt nu i godan ro och kollade på tecknad film (Dumbo med andra ord) på datorn i typ fem timmar. Vid varje litet: "Jag ee kissnöödiii", var det bara till att trava ned några meter i gången och gå på toaletten. Inget panikletande efter bensinmackar längs motorvägen här inte. Och personligen kunde jag ligga och slagga i ett par timmar med Signe sovandes på mig som en tio kilos köttfilt. Köttfilten. Den bästa filten.

Dagens outfit, oretuscherad II

Jag tycker faktiskt att den här bloggen har varit rätt förskonad från gnäll hittills. Så jag tänkte att det kunde gå an för mig att gnälla idag. Bara lite. Signe är nämligen inne på sin sjätte sömnlösa natt i sträck, vilket resulterat i att jag har gått omkring här hemma i huset som en zombie hela veckan. Jag har knappt orkat ta mig utanför dörren, vilket vi nog ska vara glada för, för det är mammasunk utan dess like. I ett fåfängt (desperat?) försök att dämpa ringarna under ögonen, köpte jag en sådan där "Caffeine Eye Roll On" från Garnier. Men inte fan blev jag piggare av det, bara fattigare.
Men nu, stundar andra tider! I morgon bär det nämligen av mot varmare breddgrader (läs Skåne), då vi ska på kräftskiva hit! Då måste man shäjpa upp sig lite. Därför ger jag er nu,"dagens outfit oretuscherad II" (1:an hittar du här), for the last tajm. För imorgon är det bye bye mammasunk!

Från topp till tå består sunket av:

-Vit amnings-BH från Abecita där ena bygeln petar ut. Orkar inte laga den (för hundrade gången) eftersom "Signe-nog-slutar-amma-snart" (yeah right).

-Vita bomullstrosor som jag fått av min mamma, som i sin tur fått dem när hon började prenumerera på någon tidning. Inte några Calvin Klein direkt, men de är rena. Och sköna.

-Vit topp med rött mönster, köpt på Ica Maxi för halva priset. Så att jag skulle ha något billigt att gå hemma och skrota i.

-Gråa mysbyxor med rosa revärer, köpta på Stadium under förra mammaledigheten, enkom för mammasunk-dagar.

Och sen är det ju så, att när mamma sunkar, då måste Signe sunka. Signes bebis-sunk består av:

-Pampersblöja, vänd åt rätt håll.

-Vit väldigt noppig och nedfläckad body med konstigt insektsmönster på, ärvd från storesyrran.

-Korallfärgade knickers som jag hittade längst inne i byrån som vi krängde på Blocket för ett par veckor sedan. Hade glömt att vi hade dem och har ingen aning om var de kommer ifrån. Fula är de i alla fall.

Så. Nu har jag gnäll klart. Känns lite bättre redan faktiskt.

Bad stajling

Jag vet inte hur det är med er, men jag är en sådan där tjej som tycker att avancerad hårstyling innebär bruket av en hårfön med tillhörande hårspray. Thats så avancerat it gets. Jag har aldrig använt plattång eller lockmojänger. Inte med någon större framgång i alla fall. Tupering (toupering?) kan jag inte ens stava till. Till vardags har jag tofs och i min ungdom har jag väl kunnat trassla till en fläta någon gång ibland. Men någonstans där slutar mina frisörkunskaper.
Därför tycker jag (för att inte tala om Janne), att det är lite småjobbigt när Tora gått från att inte vilja ha tofs överhuvudtaget, till att ställa krav på hur frisyren ska se ut.
Nu i morse beställde hon till exempel en äkta åttiotals tofs uppe på huvudet samt en bak i nacken. "Två tofsar", sa hon bestämt. Eller, först sa hon; "Både och", vilket jag efter lite funderande kom fram till betydde just, två tofsar. Jag suckade lite tyst för mig själv, hämtade kammen och försökte få till två tofsar i det ultratunna flygiga håret, som inte såg helt asymetriska ut. Det var inte det lättaste. Jag fick göra om typ hundra gånger. Eller tre i alla fall. Och hela tiden satt Tora och sa gnälligt: "Nej, mamma det är feeel".
Men till slut tycker jag allt att jag fick till det.

Eller inte..

Semester för mig

Idag är Toras första dag tillbaka hos dagmamman efter sommarlovet. Alltså. Bara jag och Signe hemma en hel dag. Eller i sex timmar i alla fall. Och sedan ska man ju lämna och hämta också, så egentligen bara fem och en halv timme. Men ändå. Vilken lyx. Jag tror man måste vara flerbarnsförälder för att helt och fullt kunna förstå känslan av total avkoppling när man bara har ett barn att se efter.
Således. Jag hade storslagna planer för dagen idag. Eller. Jag hade tänkt ta mig till Farsta Centrum och leta efter nya jeans till mig, men det kan vara nog så problematiskt. I tell you. I alla fall betydligt lättare än om man inte samtidigt som man står i provhytten med ett par alltför trånga jeans vid knäna (som man så optimistiskt valt ut), måste passa en tvååring som löper amok inne i butiken.
Fast nu blev det inte riktigt så. Helt tagna av känslan att kunna göra (nästan) vad vi ville när vi kom hem efter att ha lämnat Tora, gick Signe och jag och lade oss att sova igen. Och vips var det lunch. Och nu ska vi snart hämta Tora.
Dagen idag. En Storslagen dag.

XL vs XS

Janne verkar vara lite ambivalent i sin kroppsuppfattning när det gäller mig. Först var det ju det här med att han köpte ett par mjukisbyxor till mig i storlek XL. När jag påpekade storleksvalet, tror jag mig minnas att hans kommentar var: "Men du måste ju få plats i dom!".
Men så häromdagen när vi varit på Barkaby Outlet och jag visade upp dagens fynd, två par flicktrosor från Polarn och Pyret för 25 pix, gör han plötsligt en helomvändning.
Jag: Titta vilka fina trosor jag hittade?
Janne: Fina! Men du, är dom inte lite små tror du?
Jag: Små?!
Janne: Ja, de ser faktiskt lite små ut.
Jag: De är Tora. Inte till mig.
Janne: Jaha. Men då passar dom nog.

Dagens outfit, oretuscherad

Jag vägrar tro att de småbarnsmammor som presenterar dagens outfit på sin blogg, alltid är så där trendigt och piffigt klädda hela dagarna. Man blir ju lätt deprimerad och får ångest av bara tanken. Därför presenterar jag idag, och bara idag, dagens oretuscherade outfit. För mer feel good känsla, se gärna tvätthögen på golvet och den obäddade sängen i bakgrunden.

Dagens outfit består av:
-Svarta väldigt urtvättade trosor från Twilfit.

-Vit amnings-BH. Lite kladdig eftersom jag läckte mjölk när Signe ammade i morse.

-Vitt linne med djungeltryck från JC, med lite majskroksklet på.

- Gråa Nike mysbyxor i storlek XL med blåbärspuré på ena benet.

Mysbyxorna fick jag av Janne när jag var gravid med Signe. Man vet inte om man ska bli glad över att ens man köper byxor till en i storlek XL och älskar en ändå, eller förtvivlad över det faktum att han faktiskt insett att hans fru inte längre är den storlek 38 hon var när de träffades.