Alla var där

Idag har hela bebismaffian huserat hemma hos Malin och Simon. Ja, nästan i alla fall. Folke fick vara hemma med snorig näsa. Den som tog det hårdast var nog Signe. Det märktes liksom på henne att det var något som fattades. Hon är helt enkelt inte hel utan honom.

Men vi morsor börjar bli gamla i gemet. Det märks. För bara några månader sedan ventilerade vi sovrutiner, smakportioner och bajsblöjor när vi träffades. Idag diskuterade vi mest vilka behandlingar man skulle unna sig på den stundande spahelgen och på vilken restaurang vi ska ha vår årliga tjejträff, samt huruvida man skulle gå ut efter middagen och stuffa* eller inte. "Man kommer ju inte direkt vara ute och nattsudda", råkade jag säga, varpå fyra på egentid svältfödda småbarnsmammor hugger direkt, som kobror, och svarar i mun på varandra: "Tala för dig själv hörru!".

Malin och Simon

Simon gör push ups

Jenny och Elin

Carro och Hugo

Elin och Iris

*Det faktum att jag kallar det "stuffa", antyder att jag inte varit ute och, ja stuffat, på ett tag.

Signe hjärtar Folke

Idag har jag och Signe haft besök av kusin Lena, syssling Ellen, Jenny och Folke. Det blev fika, lunch och barnvagnspromenad i sann mammaledighetsanda. Mycket nice. Och så trevligt att få följa den spirande romansen mellan Signe och Folke. Idag tog Signe mod till sig och gav Folke ett par riktiga pangkyssar. Blöta sådana med tunga och allt. Jenny och jag blev alldeles till oss och bara: "Åhhh vad gulligt. Hämta kaaameran".
Men när kameran kom fram uppdagades Signes sanna natur. Hon som hitills bara haft ögon för Folke, blev plötsligt en riktig linslus och gjorde nu istället allt för att komma i kamerans fokus. Trots jag-vet-inte-hur-många-försök (okej då, fem) lyckades vi inte fånga denna första kyss på bild. Nåja. Nu har jag gett Signe och Folke en egen etikett så att ni kan följa de båda turturduvorna. Ha, ha. Jag är värre än värsta paparazzin.

Sist ut

Iris

Så där. Nu är alla ungar här. Sist ut var lilla Iris som jag och Tora var och hälsa på i Sjöstaden idag. Åh jisses vilken söt liten unge. En massa mörkt fint hår och blåbruna ögon som snart kommer bli vackert pepparkaksbruna. Tror vi. Grattis igen Elin och Ralph.

Återigen måste jag få säga hur otroligt coolt gjort jag tycker att det är av sex barndomsvänner, att lyckas med att sätta varsitt barn till världen inom loppet av dryga halvåret. Och fifty-fifty blev det också. Tre killar och tre tjejer. Nu ska vi bara gifta bort dem med varandra också så vi får roliga släktmiddagar på vår ålders höst.

Sjöstadsnytt

" Här ska köras racerbil"

"Shyssta grejjer ni har här"

Folke + Signe = Sant

Idag har jag och Singan varit i Sjöstaden igen. På grund av en något optimistisk tidsplanering i kombination med busstrejk, blev det till att gå i raskt fettbrännartempo både fram och tillbaka. Nåja, det drabbade ju ingen vältränad i alla fall. Och så slapp jag ju fundera över huruvida det verkligen var nödvändigt att äta den där chokladbollen till fikat eller inte. Sånt är nice. Efteråt.

I Sjöstaden hälsade vi denna gång på Elin och mini-Buurman, som är beräknad att anlända nu på torsdag. Signe fick så äntligen chansen att testa mini-Buurmans barnstol, vilken Folke redan har gett två tummar upp. Signe verkade digga den också som ni ser. Tur för Elin och Ralph som jag vet har pyntat en mindre förmögenhet för underverket. Och för lekhagen, som även den fick godkänt av Signe. Mini-Buurman är faktiskt den mest välutrustade (kan misstolkas) ännu icke födda bebis jag känner. Det är lite osvenskt på något vis. Holländskt, hävdar Elin, och ja, man ska ju ta seden dit man kommer.

Ännu ett dop

Idag har vi varit i kyrkan igen minsann. Vi är visst väldigt kyrkliga av oss nuförtiden. Förra helgen var det både bröllop och dop, och nu var det alltså dags för det sistnämnda igen, eller "vatten på huvve" som Tora säger. Skillnaden mot förra dopet (förutom att det var mitt barn som döptes sist det begav sig och att det nu var lilla Elins tur), var att Janne var med förra gången. Nu skulle jag åka iväg ensam med tjejerna eftersom Janne var bortrest. Det kommer gå så bra, tyckte jag. Den enda lilla grejen var att dopceremonin tajmade rätt dåligt med Toras sovstund. Dopet började klockan 13 och Tora brukar gå och lägga sig ungefär klockan....13. Hmm, och Signe kommer också vilja sova. Jag får ta med hangarfartyget, så att båda tjejerna kan sova i den under tillställningen hemma hos Jenny och Kenneth efter dopceremonin, tänkte jag. Problemet, eller charmen om man så vill, med barn är att det nästan aldrig blir som man tänkt sig.

Under dopet skötte sig i alla fall Tora och Signe exemplariskt. Valet av ordet "exemplariskt" kanske någon vill diskutera, men jag tycker liksom inte man kan begära av en 2-åring att man är tyst på exakt de rätta ställena. Tora sa i alla fall inte "Faan" eller "Mother Fucker" i kyrkan, och Signe höll humöret. Då får man godkänt av mig.

Efter sjäva ceremonin blåste vi iväg hem till värdparet. Jag fick förvånande lätt ut hangarfartyget ur bilen, som Janne varit snäll och lastat in åt mig innan han åkte. Jag gjorde ett fåfängt försök att få Tora att sova i vagnen där Signe redan sussade sött. Det gick inte så bra. På dopkalaset fanns ju andra barn och leka med samt godsaker i mängder. Vem vill sova då? Inte Tora i alla fall. Hon blev tröttare och tröttare allt eftersom kalaset fortskred, men som brukligt med barn tar det sig liksom uttryck helt tvärtom. Klockan 15 sprang Tora omkring helt okontrollerat med en varmkorv utan bröd i ena handen och en näve salta pinnar i andra. Benen var fulla med skrapsår efter de otal gånger hon snubblat. Signe hade vaknat och var lite kinkig. Själv försökte jag äta av den sjukt goda smörgåstårtan. Eller äta och äta. Jag åt den på sant småbarnsmammesätt, lite som när gåsar äter. Man trycker in så mycket mat man bara kan och sen liksom bara sväljer man. Man vet ju aldrig när man får tid till att äta igen. Ungefär här kände jag att det var dags att lätta. Tack så mycket Jenny och Kenneth för ett trevligt dop. Jag vet inte om jag hann med att säga tack och adjö på ett väluppfostrat sätt.

Om ni vill se bilder från dopet så säger jag bara "dream on". Att försöka hinna med och fota också var liksom en liten sak för mycket. Men om ni spanar in Folkes "Håll i hatten-blog" så kanske det dyker upp bilder där. Folke hade nämligen både kamera och pappa med sig!

Nya bebisbesök

Hugo

Signe och Hugo

Nu har det kommit nya små bebisar. I måndags bestämde sig äntligen lilla Leo, Linnies lillebror, för att titta ut, över en vecka för sent. Fast då hade han velat i "dörröppningen" ganska länge. Helene och Marcus hade hunnit tänka "Nej nu jäklar smäller det", flera gånger innan han slutligen bestämde sig. Precis som Folke. Jenny uttryckte sig så kul kring det. Hon sa att Folke led av tamburförlamning. Det ska han tydligen ha efter far sin, men det låter jag vara osagt.
Redan i onsdags var vi i alla fall och hälsade på den nyblivna tvåbarnsfamiljen. Tora var måttligt intresserad av nytillskottet i Linnies familj. Men hon har pratat någon gång om Leo efter besöket. Eller "Lego" som hon säger. Hon måste tycka att hon själv har fasligt fantasilösa föräldrar som döpt sina barn till Tora och Signe, när de istället kunnat heta "Pussel" och "Krita" eller något annat roligt. Tyvärr hade jag glömt kameran när vi besökte Lego men ni får tro på mitt ord att han var söt som socker.

Lärd av min läxa hade jag dock kameran med när Signe och jag var och hälsade på lille supersöte Hugo i torsdags, då knappa veckan gammal. Hugo är den femte magen i tjejgänget som blivit till en liten bebis. Nu väntar vi bara på lilla mini-Buurman. Jenny har varit klumpig och spillt latte (jag SA ju att hon skulle bli en caffe latte-mamma) över sin laptop och kan inte lägga ut bilder på sin blog på ett tag. Ha ha, det innebär att jag med all säkerhet är först med att publicera foton på nykomlingen. Men visst ser Signe helt sjukt stor ut brevid Hugo? Man kan nästan tro att det är ett fotomontage, men nehej, det är faktiskt på riktigt!
Stort grattis till de nyblivna föräldrarna Carro och Erik. Carro berättade att hon natten innan hade sovit hela tre timmar. För det tyckte jag att hon såg oförskämt pigg ut.

Från mage till bebis

Det slog mig plötsligt att jag liknat alla mina familjemedlemmar vid elefanter utom mig själv. För att bevisa att jag inte är helt utan självironi, bifogar jag nu ett kort från senaste julträffen med tjejerna. Elefanten längst till höger är jag. Anledningen till att jag är så mycket större än de andra gravida (jo, de är faktiskt gravida allihop) är att elefanter är gravida i tjugotvå månader och människor bara i nio. Bara så att ni har det klart för er.

Nu har i alla fall de flesta av dessa magar förvandlats till små bebisar. Tre av dem var hemma hos oss på besök idag med sina mammor i släptåg. På kortet ligger tyvärr inte bebbarna i samma ordning som magarna. Vi mammor fick nämligen lite problem med logistiken vid fotningstillfället, men nu kan ni ju istället roa er med att gissa vilken bebis som låg vilken mage. Inte så lätt som man först kan tro. Från vänster till höger presenteras i alla fall Elin, Folke, Simon och sist men defintivt inte minst Signe. Folkes mamma Jenny (ägaren av Nej men håll i hatten-bloggen) tycket att detta var ju rena scoopet för bloggen. Jag hoppas, hoppas att jag hinner först med publikationen. Hela min fortsatta blogg-karriär kan ju hänga på det här. Sist jag tittade hade Jenny ännu inte uppdaterat sin blogg!

Ännu ett bebisbesök

För ett par månader sedan trodde Tora att alla kvinnor hade en bebis i magen. Inte så konstigt eftersom så gott som alla våra kvinnliga bekanta var på smällen. ”Bebis”, brukade hon säga och peka på någon tjejs mage. Detta skulle ju med lätthet kunnat leda till ett antal rätt pinsamma situationer, men vi klarade oss konstigt nog från det. Nu har i alla fall alla dessa gravida kvinnor börjat ploppa ut sina barn till höger och vänster. En trevlig effekt av det är att Signe och jag åker på bebisbesök var och varannan dag nu för tiden.

Idag var det Jenny och lilla Elin som fick besök av oss. Vi tog en lång skön promenad och åt därefter en god lunch. Medan båda barnen var vakna samtidigt passade vi på att ta ett kort på tjejerna. På kortet är de båda små solsken, men sekunden efter kortet togs blev Signe plötsligt hysteriskt rädd för något Elin gjorde. Lite oklart vad. Jag har svårt att tänka mig något mindre skrämmande än lilla Elin.

Dagens skönaste kommentar stod Tora för. Efter "morgonbajset" torkade jag Tora i rumpan. "Nu tar mamma bort bajset", sa jag och slängde våtservetten i sophinken. Tora vinkade till sophinken och sa: "Hej då bajset" :-)

Jag däremot stod för dagens oskönaste kommentar. När vi kom hem från dagmamman stensov Signe i barnvagnen. Eftersom det är lättare att passa ett barn än två samtidigt som man hackar lök, tyckte jag att det var en bra idé att ta med Tora in och laga middag medan Signe sov kvar ute. Tora ville dock leka lite till. "Tora vi måste gå in nu", försökte jag. "Du vet, pappa kommer hem snart och då ska maten vara klar". I said what? Vad är det för förlegad kvinnosyn jag förmedlar till mina döttrar? Det är tur att Janne är en sådan mjukis-kille.

In till stadens torg

Idag har jag och Signe varit inne i stan och hälsat på lille Folke och hans mamma Jenny. Folkes mamma kommer bli en mycket vältränad mamma utan att behöva lägga dyra pengar på mamma/baby-gympa. De bor nämligen på fyra trappor utan hiss! Somliga har det bra.

Hemma hos Folke och Jenny åt vi sushi och drack Caffe Latte, Signe och jag kände oss väldigt urbana. Folke var dessutom väldigt snäll och lånade ut sitt babygym till Signe som stormtrivdes. Folke däremot var inte på sitt allra bästa humör, även om han var otroligt söt ändå. Fast han verkade trivas mycket bra med att ligga i min famn och titta på när mamma gjorde latte i köket och samtidigt lyssna till ljudet av kaffemaskinen. Folke hoppas nog att mamma ska bli en citychic caffe latte-mamma. Signe och jag hoppas vi kan locka ut dem till förorten nästa gång. Tack för idag!

Det är för övrigt Jenny som ligger bakom bloggen "Nej men håll i hatten" som ligger på min länklista till höger. Mycket trevlig liten blog!

Danskt besök

Tora har den senaste tiden tröttnat lite på morgon-vällingen. Hon kan bara tänka sig att dricka den om hon får sitta i soffan och lyssna på "Lille katt" på repeat på stereon till dess vällingflaskan är urdrucken. De två senaste dagarna har hon inte velat dricka den alls. Lite trist, för så mycket av någon annan slags frukost får hon inte i sig. Hon försöker äta flingor och mjölk men det mesta av mjölken hamnar på byxorna. Men så plötsligt i morse frågade hon efter vällingen självmant. Och nu skulle det inte lyssnas på någon "Lille katt" längre minsann, nej nu var det "Krokodilsången" som gällde (skönt, för jag var jävligt trött på den där katten).
Vällingflaskan slukad, allt frid och fröjd tills jag hör ett plaskande ljud från hallen. Tora har kräkts upp halva vällingflaskan på hallgolvet. Och på min nya mocka-stövlar. Köpta på rea förvisso, men ändå.

Efter frukost fick Signe och jag besök av Amanda och hennes mamma Helene. Signe och Amanda har träffats en gång tidigare men då lyckades de aldrig med att vara vakna samtidigt. Men idag låg de en stund tillsammans på filten i köket. Signe petade Amanda lite kärvänligt i ögat. Vi får hoppas att hon vill komma och hälsa på igen!