Krya på sig

Saker man kan bränna sig på:

-Skållhett vatten
-Varma ugnsplåtar
-Bastuaggregat
-Signe

Två nätter i rad nu, har jag delat säng med Signe-liten som har 40-graders feber. Det är som att ha ett stycke glödande kol i sängen.

Pluttan

Plus och minus....

...med att fira nyår hos Staffan, Lena och lill-syssling Ellen.

Plus: Vilka andra än dessa underbara människor, låter inbjudan stå kvar trots två magsjuka barn.
Hummer med tryffelmajonnäs, rådjursadel med körsbärsås, chokladmousse och champange i överflöd.

Minus: Nu kommer jag inte vilja äta något annat än hummer och tryffelmajonnäs i hela mitt liv.

...med att ha två magsjuka barn med sig på nyårsfest.

Plus: Magsjukt barn nummer ett, är ganska spakt och är fullkomligt nöjd med att ligga i sängen, äta chips och titta på tecknat hela kvällen och somnar sött redan efter förrätten.

Minus: Magsjukt barn nummer två, kräks majsvälling på min klänning så jag får skåla in det nya året iklädd T-shirten jag hade tagit med mig till dagen efter.

...med att ha världens mest lättväckta barn med sig på nyårsfest.

Plus: Eftersom Signe vaknade ungefär var tjugonde minut kvällen igenom, tillbringade jag ungefär hälften av kvällen med att försöka få henne att somna om. Således drack jag ungefär halva den mängd vin jag annars skulle ha gjort. Sådant är skönt dagen efter.

Minus: Jag kände att jag i runda slängar, missade ungefär hälften av nyårsfesten.

...med att på grund av världens mest lättväckta barn, ge upp och gå och lägga sig redan klockan 02.00 medan Janne festar på ända till 04.30.

Plus: Man kan ta den bästa platsen i dubbelsängen tillsammans med Tora och låta Janne sova på barnmadrassen på golvet brevid Signe, för när han väl ska gå och lägga sig är det dags för hennes morgonvälling.

Minus: Att ha sin fulla make snarkandes på golvet utom sparkavstånd.

Gott nytt år då!

Jag undrar vad det är med Tora och läppbalsam alltså. Igår fann jag ännu ett av mina läppbalsam halvt uppätet. Det är som att ha en liten hundvalp här hemma istället för en tvååring. Kanske det var så att hon tänkte att det vore roligt att vara lite glittrig även på insidan ikväll, när det är nyårsafton och allt. Det var nämligen ett läppbalsam med Gold Shimmer. Nåja, det lär ju inte vara direkt tokgiftigt om det är ämnat att ha på läpparna.

Fast med tanke på att Tora inatt drog på sig en (ny) hejdundrande magsjuka och har legat och rolfat hela natten, finns det nog inte så mycket glitter kvar där inne. Faktum är att det inte finns så mycket kvar alls. Lite juice är det enda hon har fått i sig på hela dagen. Skruttan. På nyår och allt. Men trots det var vi fortfarande varmt välkomna på nyårsmiddag hemma hos Staffan, Lena och Ellen. Jag menar, Tora kan ju lika gärna ligga i deras säng, titta på film och kräkas som hemma hos oss. Och än så länge har både jag och Janne stått pall, peppar peppar. Det enda jag befarar är att kräksjukan ska slå till så där plötsligt på oss. Man har ju hört om folk som mått hur bra som helst ena sekunden, för att i nästa sekund kaskadspy.

Jag tänkte redan nu ta tillfället i akt att på förhand be värdparet om ursäkt för att jag kräktes rakt i hummersoppan ikväll.

Förlåt.

Och Gott Nytt År!

Funkar det så?

Signe har varit rätt förkyld ett tag och dessutom lite risig i kistan några dagar. Vad gör man då? Jo, då passar man på att slänga in ett par vaccinationsprutor också. För säkerhets skull liksom. Ska man ändå vara lite småkrasslig kan man ju lika gärna vara sjuk fullt ut. Så att man har det avklarat.

Fast nu var det inte så skoj som det låter, varken för oss eller för Signe som fick feber och blev allmänt kinkig. Vill inte sova och inte äta. I alla fall inte fast föda. Men amma, det kan hon tänka sig att göra. Hela tiden. Hon är som en liten sugfisk vid tutten. Problemet är väl att de där tuttsingarna är ganska utammade vid det här laget. I går kväll vid middagsbordet gjorde jag otaliga försök att lossa Signe från mitt bröst för att kunna sätta henne i barnstolen och servera henne lite riktig mat. Signe skrek i vild förtvivlan vid varje ansats från min sida och höll ett krampaktigt tag i min BH.

Jag (uppgivet): Men Signe, du måste äta något. Det finns ju ingen mjölk kvar i de där gamla tuttarna.
Tora (snusförnuftigt): Det finns ingen mjölk.
Jag (suckandes): Nej, det finns nog ingen mjölk kvar där i.
Tora (konstaterande): Bara kiss!!
Signe: *Buhu Buhu*

Bevare mig väl

Om ni undrar vad jag gör, så sitter jag och bloggar och hoppas att den där spyan av fiskbullar i dillsås med små bitar av potatis och broccoli i, som Tora lagt på sovrumsgolvet, på något magiskt sätt ska torka upp sig själv.

Men jag tror inte att det kommer hända. I alla fall inte idag.

Suck!

UPATE: Frida tyckte att fiskbullespya var något av det äckligaste hon kunde tänka sig. Då kan jag informera om att blodpuddingskräks är sju resor värre.

En till nere för räkning

Alltså. Jag är vanligtvis inte speciellt kräsmagad, men när jag i morse från hallgolvet torkade upp ca en halvliter fullkornsvälling med en svagt syntetiskt doft av päron som hade varit nere i en liten barnmage och vänt, hulkade jag faktiskt lite grann.
En aningens bara.

Sedan hittade jag lite intorkat barnbajs bak på mina mysbyxor och undrade exakt hur länge jag har gått runt med det där.
Då hulkade jag lite till.

Så nu vet ni vad jag gör idag. Vad gör ni?

Atjoo, atjoo, prosit

Det är lite snorigt här hemma för tillfället och det är framför allt Signe som tultar runt och nyser. Men jag tänker inte klaga. Vi har klarat oss nästan hela hösten från förkylningar så det var väl helt enkelt vår tur nu. Fast snorigt, det är det.

Jag: "Signe vad du snorar. Din lilla snorgärs"
Signe: *snörvel*
Tora: "Signe är INTE en snorgärs!"
Jag: "Nähä, vad är hon då?"
Tora: "En SNORUNGE!!"

För ett kort ögonblick där, trodde jag nästan att Tora skulle ta sin lillasyster i försvar. Säga att man faktiskt inte får lov att kalla Signe för en liten snorgärs på det viset. Men så, hallå! Världen till mamma. Det är Tora vi pratar om här. Hon som kallar VEM hon vill, VAD hon vill, NÄR hon vill.