Förkylningens baksida

Satan i gatan vad förkyld jag är. Under tråkiga stunder brukar jag roa mig med att försöka räkna ut hur mycket slem som lämnar min kropp varje dag i form av tjockt gult snor och oidentifierbart gulgrönt klet från luftrören. Vi pratar deciliter.

Och Janne är snudd på lika förkyld han. Vi tycker o e r h ö r t synd om oss själva, Janne och jag, fast den det e g e n t l i g e n är mest synd om är Signe-liten. Eftersom både Jannes och mitt luktsinne är totalt utslagna, händer det alltför ofta att minstingen i familjen får vagga runt med bajsblöja som hänger i knävecken i ett par timmar utan att någon tar någon som helst notis om detta. Tyvärr inte hon själv heller.

Jag är dock inte så förkyld att jag skulle missa att jag själv bajsat på mig. Det vore oerhört pinsamt.

Första parkett

Och här kommer det utlovade bajsinlägget.

Jag tror att det var i lördags morse som jag efter frukosten meddelade övriga familjemedlemmar att jag skulle gå och bajsa. Jag menar, så att de skulle veta var de hade mig om det skulle vara något. "Åhh, jag vill följa med dig", sa Tora då, vilket hon såklart fick, lite sällskap är ju alltid trevligt. Hand i hand gick vi ned för trappan till badrummet på nedervåningen.

När vi kommit ned fick Tora syn på sin godispåse med resterna av fredagsgodiset som stod på bordet i TV-rummet. "Åhh, mitt godis! Mamma jag måste hämta mitt godis", utbrast hon och sprang in i TV-rummet och rafsade åt sig påsen som fick följa med in i badrummet. Väl därinne kunde jag äntligen sätta mig på toaletten för att göra det som skulle göras. Något som man gjort oräkneligt antal gånger tidigare och något som jag sällan eller aldrig har upplevt som särskilt spännande. Tora däremot verkade förbereda sig för värsta showen. Hon började med att släpa fram pallen som hon har när hon står och borstar tänderna och ställde den jämte toaletten. Sedan satte hon sig på den, tittade intresserat på mig och började mumsa godis ur godispåsen. Som på första parkett liksom. Med munnen full av gräddkola undrade hon om hon "fick titta på bajset" och om hon "fick spola när jag var klar".

Jag kanske skulle börja ta inträde.

Bråttom

På gymmet där jag tränar, måste man när man vill gå på ett populärt pass, i princip hänga på telefonen på morgonen för att hinna boka en biljett. Receptionen öppnar klockan 8.00. Ringer man först klockan 8.30 kan man ge sig fan på att alla Bodypump-biljetterna är slut.

I dag hade jag tänkt att träna. Det kom jag på vid frukostbordet när klockan var kvart över åtta, vilket resulterar i att jag helt abrubt ställer mig upp och utan att säga ett ljud, rusar upp på övervåningen för att hämta telefonen så att jag kan ringa och boka. Kvar vid bordet sitter resterna av en förvånad familj. Den första som säger något är Tora.
"Mamma måste bajsa", konstaterar hon lugnt.

Hon har varit med förr.

Så sant, så sant

Vid treårskontrollen på BVC, har jag hört ryktesvägen att de kontrollerar om barnet kan konstruera treordsmeningar. Jag tror inte vi behöver oroa oss för Toras del. I går morse vid frukostbordet berättade hon för övriga familjemedlemmar att "man inte får kissa och bajsa på golvet."

Det är åtta ord det. Hon är inte bara verbal. Hon säger så smarta saker också.

Dags igen

Jag förstår att ni har räknat dagarna och väntat och undrat, hur går det egentligen med den där? Den där tjorviga magen som Tora verkar ha. Och jag tänker inte hålla er på halster längre, för i d a g var det äntligen dags igen, exakt fyra dagar sen sist. Bajs-tajm.

När vi kom hem från dagmamman nu i eftermiddags, parkerade jag helt sonika Tora på pottan framför TV:n. Och där satt hon. I en timme och tio minuter. Genom ett avsnitt av Simpson och halva Robin Hood-filmen. Det blev dock ingen handboll den här gången. I alla fall inte volymmässigt sett, men kanske om man komprimerar ihop handbajsbollen till ungefär en tennisbolls storlek, att det var samma mängd bajs som kom ut. För maken till tung bajs-dank alltså. Jag svär att den nästan slog hål på porslinet när jag hällde ut den i toaletten.

Det är annat än min mage det (Till er känsligare läsare som eventuellt hade tänkt att sluta läsa nu, tänkte jag bara säga: det är ingen fara, jag tänker inte vara alltför detaljerad eller utlämnande. Lovar). Sedan jag fick barn har magen liksom fått en helt ny
(s)prutt. When you gotta go. You gotta GO. Vi snackar inte tio minuters väntan och eventuellt avsluta något litet projekt man håller på med, eller något så bagatellartat som att leta upp en bra toalett om man nu inte råkar befinna sig i hemmets lugna vrå. Nej, det är max 30 sekunder som gäller alltså, från första kännningen.

Jag antar att det är naturens sätt att se till att vi småbarnsmammor inte ska lägga ned så mycket onödig tid till något så lättjefullt som att bajsa.

En djävulsk plan

Två kvällar i rad nu har Signe, efter det att man har tvättat henne, satt på ren blöja och pyjamas, gett välling, borstat tänderna, läst saga, stoppat om henne och till sist sagt nattinatti, satt sig upp i sängen och b a j s a t! Bara för att få vara uppe i tio minuter till och byta blöja. Tror ni hon har planerat det? Jag menar, ni vet vad de säger. En gång är ingen gång. Två gånger är en djävulsk plan. Jo, så är det.

Bajsnödig

Jag tror att jag tidigare någon gång, har nämnt Toras ovilja till att bajsa. Att hon brukar hålla sig från en dag till en annan, men idag tror jag faktiskt att hon närmat sig något slags rekord. Hon är om jag räknat rätt, inne på dag fyra utan att bajsa. Och idag när jag hämtade henne hos dagmamman Agneta, nämnde hon att hon gått och fjärtat hela dagen. Ja, inte Agneta alltså, utan Tora. Och dessutom uttrycke hon sig inte riktigt så. Agneta tillhör nämligen den något äldre generationen. Inte så pass gammal att hon sa att "Tora gått och släppt väder", nej, jag tror faktiskt att hon rätt och slätt använde ordet "prutta". Ett i sammanhanget tämligen mordent ord tror jag faktiskt. Hur som helst. Tora behövde verkligen bajsa idag (inte skita Minna).

Men det höll inte Tora med om. När jag efter middagen idag föreslog "aktiviteten", satte hon armarna i kors över bröstet och sa bestämt: "Jag behöver INTE bajsa", samtidigt som hon släppte en ljudlig fjärt. Nej, det gjorde hon inte. Men medge att det hade varit kul om han hade gjort det. Och lite stämningsfullt.

"Tora. Jag tror faktiskt att du behöver bajsa. Annars kommer du få ont i magen"
"Jag har INTE ont i magen"
"Nej, men du kommer få det om du inte bajsar"
"Jag vill INTE bajsa"
"Men om du får sitta på pottan framför TV:n och kolla på Skattkammarön då?"
"INTE"
"Och så får du en glass efteråt"
"INT.. Okej då"

Janne som bevittande händelsen, lät meddela att Tora bajsat ungefär en handboll. När jag med händerna måttade för Janne ungefär hur stor en handboll är, nickade han bara bekräftande och sa: "Ja, en handboll".

Maj Gaad, det är mycket bajs det!

Att lära av andra

Note to self: Om du läser Minnas inlägg om att Jack bajsat på köksmattan och skrattar högt och länge, låt då inte Signe bara några dagar senare leka naken utan blöja på mattan i sitt rum. OK?

Gemenskap

I går kväll skulle jag iväg och träna och Janne skulle vara hemma med barnen. Strax innan jag måste börja göra mig ordning för att sticka iväg, upplyser Janne övriga familjemedlemmar där vi sitter vid middagsbordet: "Innan du åker måste jag gå och bajsa". Han är väl helt enkelt inte lika van som jag, att ta hand om två barn och göra tusen andra saker samtidigt, varav en är just att bajsa. Och med de orden reser han på sig och börjar gå ut ur köket.

"Pappa jag vill följa med dig!", ropar Tora med förtvivlad röst.
"Jag ska bara gå och bajsa. Jag kommer tillbaka"
"Jag vill också bajsa"
"Vill du bajsa? Är du bajsnödig?"
"Jaaa!!"
"Okej då, då tar vi med pottan till toaletten och så får du bajsa med pappa"

Lyckligt glider Tora ner från stolen och springer till sin pappa som står där och väntar med pottan i handen. Hand i hand går de sedan mot toaletten.

Far och dotter. Gör saker tillsammans.

Morgonkiss

Man utvecklar starka nerver som förälder. Låt mig ta ett exempel.

På morgonen när Tora vaknar, brukar hon komma in till oss i dubbelsängen och så ligger vi och myser ett tag. Om man nu kan kalla det att mysa när 10 respektive 15 kilo barn går bärsärkargång i sängen, så att man får ducka och barera hej vilt för att inte få först en fot i skrevet och sedan en armbåge på näsan. Men okej. Låt oss kalla det mysa. Och precis så var det härom morgonen, men med tillägget att Tora kom på att hon var kissnödig.

"Jag e kissnöödiii", säger hon.
"Okej, vänta så ska jag följa med dig", börjar jag.
"Nej, jag kan själv", svarar Tora, och innan jag ens hinner börja att protestera, glider hon ner från sängen och visslar ut ur rummet.

Okej låt gå, tänker jag. Någon gång måste ju vara den första. Inifrån sovrummet hör jag hur hon släpar pottan UT UR BADRUMMET och ställer den på TJOCKMATTAN i lilla hallen. Jag börjar svettas lite, men ligger kvar. Hon kanske fixar det trots allt. Tora stånkar och stönar, vilket betyder att hon håller på att krångla av sig pyjamasbyxorna. Sedan blir det tyst ett litet tag och jag tänker att "nu kissar hon nog". Kort därefter hör jag små steg som går mot badrummet, varpå jag hör hur toaletten spolar.
NEJ, säg inte att hon har gått och skvimpat med kisspottan över hela tjockmattan på sin väg in till badrummet för att hälla kisset i toan?! Jag är inte speciellt pedantiskt lagd, men kiss över hela övervåningen, det måste ju åtgärdas på något slags sätt i alla fall. Med bävan går jag upp ur sängen och tittar ut från sovrummet. Mitt på tjockmattan står pottan kvar. Med allt kiss i. Tora har helt enkelt kissat på pottan och sedan gått för att spola på toaletten.

Inte helt logiskt kanske. Men, ja, varför inte.

Saker man aldrig trodde att man skulle säga

Tora har en liten tjorvig mage. Om jag säger så här, hon är inte den som gör det i onödan direkt. Om man är 2,5 år, är det ju inte heller direkt så, att man parkerar sig på toaletten med Aftonbladet som lektyr och sedan sitter där i en halvtimme eller så. Men man kan sitta på pottan framför tecknat på TV:n i vårat sovrum i fyrtiofem minuter. Det går alldeles förträffligt bra. Precis så gjorde Tora häromkvällen.
När hon var klar gick jag in till henne, tog upp pottan med hela "härligheten" och höll den i ena handen och tog sedan Tora i handen med den andra för att gå in till toaletten och tvätta oss. Men Tora ville trilskas, sätta sig på golvet och titta på mer TV. Det ville inte jag. Så jag sa: "Tora. Nu står mamma här med en bajskorv i handen. Det är liksom inte läge att jiddra nu"

Minisemster II

Nu är vi äntligen hemma igen. Har ni varit bortresta, undrar ni förstås? Jomen ser ni, det har vi. I måndags morse stuvade jag in tjejerna i bilen och så for vi iväg på en mysig liten minisemester till före detta systrarna Olsons landställe utanför Flen.

Eftersom Tora är så fruktansvärt åksjuk, drog vi iväg innan frukost. Eller rättare sagt, Tora fick ingen frukost, eftersom den ändå bara brukar vända och komma upp igen efter ca 10 minuters bilfärd. Signe fick dock sin sedvanliga morgonvälling och jag bäljade som vanligt i mig tre koppar kaffe innan avfärd, vilket visade sig vara synnerligen orutinerat. Redan i Södertälje var jag kissnödig. När vi körde av E20 och svängde in på väg 55 mot Flen, var jag tvungen att tänka på jättetorra saker (typ gamla skorpor och Bosse Ringholm) för att inte kissa ned hela förarsätet. Eftersom Signe sov hade jag undvikit att stanna för kisspaus på någon av bensinmackarna längs E20 och istället tänkt att "jag klarar mig nog". Men det gjorde jag inte. När det endast var ett par mil kvar, var jag helt enkelt tvungen att svänga in på en av de parkeringsfickor som finns med jämna mellanrum längs vägen. "Mamma kommer snart", sa jag till Tora och pep ut ur bilen.

Då jag inte gillar tanken på att lämna mina barn ensamma i bilen, ville jag inte gå in i skogen. Dessutom var det inte så mycket skog att tala om. Några klenar tallar bara, utspridda i lingonriset. Inget som direkt skulle skyla min bleka breda ändalykt i alla fall. Jag tittade snabbt längs vägen. Ingen bil där och ingen bil där. Resolut drog jag ned byxorna och satte mig att kissa precis brevid bilen, i höjd med passagerarsätet. Tora tittade med stora ögon. "Vad gör mamma?", nästintill mimade hon genom bilrutan.
Eftersom jag kände att det här förmodligen skulle kunna bli en ganska pinsam upplevelse, kissade jag så fort jag bara förmådde. Förmodligen var jag så inne i den här kissa-fort-proceduren att jag först inte kände det. Att jag satt mig och pinka, rakt i en brännässla.

"Brännässla?", sa Elin när jag kom fram. "Bränns de så här års?". Jo, kan jag säga. Det gör dom!

Lite kiss har ingen dött av

Ibland händer det att vi badar ihop hela familjen här hemma. Jepp. Hela familjen. Vi har nämligen lyxen att ha ett jättestort badkar där vi, än så länge, får plats alla fyra. Det var faktiskt bara ett par dagar sedan som vi badade sist.

Vi hade precis klämt ner oss allihop i det varma sköna vattnet, när jag såg hur Tora liksom hukade sig lite. Åhh nej, hann jag tänka innan det kom: "Titta mamma, jag kissar". "Men Tora inte ska du...", började jag men avslutade aldrig meningen. För vad skulle jag göra liksom. Tvinga upp alla ur badkaret, släppa ut allt vatten och fylla på nytt, vilket skulle ta minst en halvtimme och ändå vara piss(!!)ljummet. Vår varmvattenberedare må vara stor, men inte HUR stor som helst. Nej, istället upprepade jag för mig själv som ett mantra: lite kiss i badvattnet har ingen dött av, lite kiss i badvattnet har ingen dött av. Säkert har jag badat i kiss t u s e n gånger. Jag har bara inte vetat om det. Så, om ni är ute på stan och känner en liten svag doft av kiss. Det kan vara jag som står bakom dig.

Efter badet blev det hur som helst nagelklippning och öronpetning. Både Tora och Signe (och jag med för den delen) älskar när man petar öronen på dom. De sitter blixtstilla och bara njuter. Och varje gång tänker jag på det som en killkompis till mig sa för rätt länge sedan nu (ni som inte gillar fräckisar kan sluta läsa här).

Jag: "Har du funderat på vem det är skönast för när man.. du vet.. gör det? Killen eller tjejen?"
Han: "Men det är ju ganska självklart"
Jag:"Jasså?"
Han:"Tänk på när man petar öronen. Vem tror du det är skönast för, topzen eller örat?"

En hjälpande hand (i dubbel bemärkelse)

I den här familjen har man ibland så gott som alltid*, sällskap med sig in på toaletten. Det är inte helt oangenämt. Man kan konversera lite om vardagliga ting och Tora är faktiskt rätt hjälpsam.
"Här får du papper", brukar hon säga och räcka över en minimal pappersremsa.
"Tack Tora, men mamma vill nog ha lite mer papper än så".
Tora strimlar av en liten remsa till: "Här".
"Tack så mycket. Lite till". Tora river av en om möjligt ännu mindre remsa. Och så ännu en.
Det brukar sluta med att man sitter där med en liten hög av konfetti i handen att torka sig med. Nåja. Bättre än inget.

*Här skulle jag vilja lära mig hur man skriver "ibland" genomstruket. Som om man börjat skriva ibland, men sen ångrat sig och skrivit "så gott som alltid" istället. Ni hajjar. Ni har sett det förut. Hur gör man det? Jag har testat att skriva i ett word-dokument och sen koppy-päjstat! Funkar inte. Hilfe! Någon?

UPDATE: Så har man skrivit sitt livs första html-kod dårå. Det gick ju fina fisken. Man kanske skulle sadla om. Bli en sån där ... vahettere... datatekn... datakons... en som jobbar med data. Tack Yllet och Polly för hjälp.

Smile

Med risk för att vara lite utlämnande, men det får man ta. Vad gör man inte för konsten...

Igår kväll sitter Janne på toaletten, bajsar, borstar tänderna samtidigt och leker med sin mobil. Nej, det sista är inte någon omskrivning för något helt annat. Om jag hade skrivit: och leker med sin "mobil", då hade det varit det. Men det gjorde jag inte.
Plötsligt hör jag ljudet av en mobiltelefonkamera.

-Tar du kort på dig själv när du sitter på dass?!
-Jag måste ju testa nya kameran ju.

Personligen kan jag tänka mig mycket trevligare motiv än så, första gången man provar en kamera. Mycket. Men det är jag det.

Den gubben går inte

Ni vet det där tricket vissa kör. Lägger en röd strumpa i vittvätten så att alla vita plagg färgas rosa och gör så att man blir portad från tvättstugan for ever and ever. Jag börjar ana att Janne gör något liknande, fast med blöjbytena.

Det började med Signe i våras. Vid ett kontrollbesök på BVC, där vi för första gången träffade vår nya sköterska sedan den gamla gick i pension, tog jag intet ont anande av Signe kläderna och upptäcker, mycket genant, att blöjan sitter på bak och fram. Jag hostar fram lite förläget att: "det visst måste varit pappa som satte på blöjan i morse". Fast, vad är det för ursäkt egentligen? Efter två år av blöjbyten, borde man väl veta vad som är fram och vad som är bak? Och hur sätter man ens på blöjan på det viset?

Och så härom morgonen var det Toras tur. Jag hade frågat henne säkert tio gånger om hon ville kissa morgonkisset och alla gånger fått ett ilsket "NEJ!" till svar. Så jag lämnar henne okissad i våran säng, drickandes välling och tittandes på barnprogrammen. Tänker att, hon säger väl till och hon har ju faktiskt nattblöjan på sig. Så vad kan hända liksom?
Efter en stund hör jag ett liten duns från sovrummet när Tora hoppar ner från sängen. Jag väntar på att sovrumsdörren ska öppnas och att Tora ska komma ut med ett: "Mamma, jag är kissnöödii". Men ingen Tora kommer. Jag tittar in i sovrummet. På TV:n är ett program om sniglar. På golvet står Tora, tillsynes helt absorberad av TV:n men av hennes kroppshållning att döma förstår jag att hon står och kissar. På golvet är en liten gul pöl. Konstigt tänker jag, hade hon inte blöja på sig? Jag tar av Tora pyjamasbyxorna och upptäcker, att Janne kvällen innan lyckats med att sätta på blöjan UT OCH IN! Istället för att sugas upp av det mjuka torra Pampers Baby Dry-fluffet, ligger kisset nu i en stor pöl i Toras gren. Ungefär som när man kissar i ett par gummitrosor. Kan jag tänka mig. Alltså.

Bad tajming

Idag vid middagen utbrister plötsligt Tora mellan två tuggor: "Mamma jag måste bajsa". Hmm. Dilemma. När Tora säger att hon vill göra nummer 1 eller nummer 2 och samtidigt tar sig lite i grenen, då är det bråttom. Inte bråttom-bråttom som det var för någon månad sedan, men dock bråttom. I alla fall inte läge att säga: "Kan du inte hålla dig tills vi har ätit upp?". För det kan hon inte.
Stackars Signe. Hon hade precis hungrigt huggit in på sin lasange-puré. Jag kände att det inte var riktigt fair att slita upp henne från middagsbordet för att ta med henne och hålla Tora sällskap på tjoa. Och jag ville inte heller lämna henne ensam i köket sittandes i sin matstol. För det får man inte. "Don´t leave your child unattended", står det på stolsryggen. "Not even when Tora needs to poo-poo real bad". Eller så står det inte. Men det kunde ha gjort det. Så vad gör man.
Jo, jag rusar och hämtar pottan och ställer den på golvet i köket. Så där ja. En sitter förnöjsamt och bajsar. En annan äter lasange. Och den tredje undrar vad hälsovårdsmyndigheten skulle säga om de kom och hälsade på just då.

Välkommen på middag hos oss

Skämt åsido

Tora håller på att utveckla ett sinne för humor. Yes. Under utveckling. Hoppas jag i alla fall. För folket lär inte direkt köa utanför Norra Brunn om hon kör den repertoar av skämt hon har idag.

Scenario 1
Tora sitter och leker med sina bestick vid frukostbordet. Plötsligt kommer hon på någonting, tittar sig lite hastigt runt omkring och stoppar sedan kvickt in skeden innanför tröjan.
-Vad är skeden någonstans?, säger hon sedan med uppspärrade ögon och förvåning i rösten.
-Jag vet inte. Har den försvunnit?, undrar jag.
-Jaaa kanske, svarar Tora lite finurligt. Men hon kan inte hålla sig mer än några sekunder innan hon triumferande sliter fram skeden igen.
-Här var den!

Scenario 2
Tora sitter på toaletten och kissar på morgonen. Jag håller henne sällskap och väntar på att hon ska bli klar så jag kan hjälpa henne att torka sig.
-Skönt att kissa morgonkisset va?, konverserar jag.
-Det är inte morgonkisset, svarar Tora och ler lite pillemariskt.
-Nehej. Vad är det då?
-Det är kvällskisset.
Och sedan gör hon kardinalfelet. Skrattar åt sitt eget skämt. I Toras fall högt och tämligen forcerat.
-HA HA HA HA.

Som sagt. Inte riktigt stå-upp-material ännu.

Bajshumor

När jag läste det här, kom jag och tänka på en händelse som utspelade sig här hemma för några månader sedan. Det fanns nämligen en tid när man inte kunde lämna Tora och Signe ensamma tillsammans ens en minut, för Tora kunde vara så fasligt elak mot sin lillasyster. Hon kunde knappt gå förbi Signe utan att sparka på henne eller bita henne lite i låret. Således. Vart man en gick i huset, var man tvungen att ta med sig antingen den ena eller den andra. Jobbigt men funkis. Det som ibland blev lite problematiskt var toalettbesöken. Mina egna alltså.
Vid ett tillfälle hade jag dock lyckats med att smita in på toaletten alldeles ensam. Signe låg på en filt på golvet utanför toaletten och Tora var i sitt rum och pysslade med något. Lyckan blev dock kortvarig. Eftersom toalettdörren givetvis var öppen, såg jag hur Tora lämnade sitt rum och började närma sig Signe som låg där så liten och alldeles försvarslös på sin filt. Och där satt jag på toaletten med byxorna kring anklarna. Jag var tvungen att agera. "Tora", ropade jag."Tora kom". Ingen reaktion. Tora fortsatte att gå mot Signe och jag riktigt såg hur illviljan lyste i hennes ögon. "Tora", ropade jag igen, nu med lätt desperation i rösten. "Tora kom och titta när mamma bajsar!!"

Roadtrip II

Vi är ganska så nyss hemkomna från andra delen av vår road trip. Den här gången gick turen mot Norrtälje där vi våldgästade Carro, Erik och lille Hugo. Sjukt trevligt. Såklart.

Vistelsens kvickaste var utan tvekan Signe. I morse vid frukosten, smaskade Signe plötsligt en grötkladdig näve i bordet. Tror ni inte att hon smällde en fluga med detta välriktade slag. En ganska fet och slö fluga, men ändå. I kid you not. Hon gjorde det. Som värsta Mr Miyagi.

Vistelsens harigaste var Tora. Hela eftermiddagen igår och hela förmiddagen idag, gick hon och sa: "Måste baaajsa". Men när det var dags att leverera, på den lite primitivare mulltoan, chickade hon ut. Sedan satt hon och småfjärta hela bilresan hem.