Djungelpatrullen II

Janne brukar försöka vara väldigt tyst när han går upp och iväg om mornarna. Detta för att inte väcka resten av familjen utifall att de mot förmodan fortfarande skulle sova. Faktiskt kallar han sig själv Indian-Jan (han har ju oftast ganska höga tankar om sig själv). Därför är det konstigt att Indian-Jan har behov av att trumpeta som en elefant när han snyter sig, även på morgonen. Jag menar, varför göra sig besväret att tassa på tå ur sängen och klä på sig kostymen i beckmörker för att en halv minut senare väcka sovande barn (och fru) med ett ljudligt trumpetande från toaletten?

Signe har för övrigt också låtit som en litet djungeldjur i natt. Hon är dyngförkyld. Bifogat är en bild på far och dotter elefant.

Djungelpatrullen

Sen vi fick barn har de flesta inköp till huset varit synnerligen genomtänkta. Ett mycket bra exempel på det är våra soffor. Man inser nämligen relativt snabbt att tygsoffor och barn inte är riktigt kompatibla. Därför har vi nu skinnsoffor. Med by cast-läder, vilket Janne tycker om att poängtera, som bara är att torka av från välling, glass, kräks, snor och andra kroppsvätskor. Med detta i minne är det svårt att förstå hur vi tänkte förra helgen när vi gjorde ett par högst tveksamma inköp. Den nya arbetsstolen med svart filtklädsel fick vara snygg i ungefär ett halvt dygn. Sen hade Tora smetat Helosan-salva i den och några timmar senare kräktes Signe lite på stolsryggen. Nu är den täckt av ett tunt lager vitt katthår. Det andra högst tvivelaktiga inköpet är Toras nya tripp-trapp-trull-stol. Snygg design förvisso, men varför köpte vi en som var målad i just vitt när det fanns så många andra (läs mörka) färger. Det är ingen slump att den här bloggen heter "Inte måla där", och innan helgen var slut hade Tora hittat en bläckpenna...

Annars så älskar Tora för tillfället filmen Djungelboken. Speciellt scenen med elefanterna när de marcherar. "Över berg och snår, vi går och går. I militärisk stil. I militärisk stil. En, två, tre, fyr, raka led, två tre fyr..." Tora marcherar fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet med spikraka ben och armar och sjunger "En, tå, te, fura, fem, ses, su, åtta, tio, fem, åtta. Tuuuut"

Mmmm, Marabou

Jag har börjat räkna viktväktar-points igen. En av anledningarna är att jag kommer i ett par jeans som jag inte kunnat ha på snart tre år. De jeansen köpte jag i Brasilien våren 2005. På samma resa köpte jag en skitsnygg klänning. Eftersom det vore lite skoj att kunna trycka ned sig i den med, är det nya friska tag som gäller! När man räknar points kan man tyvärr inte äta så mycket godis. Men mörk choklad äter jag. Det är inte för att jag är karaktärssvag och bara måste äta någon form av godis, o nej. Mörk choklad är jättenyttigt. Ett par rutor om dagen, fyra-fem dagar i veckan är bra mot högt blodtryck säger experterna. Jag har högt blodtryck. Väldigt högt när jag tänker efter. Det är nog bara bra att jag äter lite mörk choklad varje dag. Nu har jag faktiskt ätit så mycket Marabou Premium Intense, samlat streckkoder och skickat in, att Marabou har skickat mig en snygg chokladbrun scarf. Den kom med posten idag, tillsammans med smakprov på en ny godbit: Marabou Premium Milk Thin Intense, Smooth and intense milk chocolate. Mmmm, hur gott låter inte det? Nu är den visserligen inte mörk, men det kan ju inte vara direkt farligt att äta mjölkchoklad. Eller?

Mamma, trosor!!

I morse var det en riktigt lugn morgon. Signe låg och sov och Tora och Janne tittade på morgon-barnprogrammen på TV (tacka Gud för dem). Alla i samma säng. Jag passade på att ta en snabbdusch. Oftast när man hoppar in i duschen, brukar man få springa ut dyblöt med schampoo kvar i håret och reda ut någon incident, lämnandes stora blöta fläckar på parketten. Men idag var det fortfarande lugnt när jag duschat klart. Nyduschad och ren lade jag mig i sängen igen med resten av familjen. Endast iklädd födelsedagskostymen. Det gillade inte Tora. "Mamma", sa hon bestämt och tittade argt på mig. "Vad är det Tora?", undrade jag. "Mamma, trosor", fortsatte Tora ännu mer bestämt och pekade på mina ädlare delar. "Får inte mamma vara naken?, undrade jag och drog lite skamset upp täcket över underkroppen. "Inte", fortsatte Tora och drog med bestämd hand upp täcket så att det även täckte tuttarna. Hjälp! Min dotter tycker jag är oanständig!

Ännu ett bebisbesök

För ett par månader sedan trodde Tora att alla kvinnor hade en bebis i magen. Inte så konstigt eftersom så gott som alla våra kvinnliga bekanta var på smällen. ”Bebis”, brukade hon säga och peka på någon tjejs mage. Detta skulle ju med lätthet kunnat leda till ett antal rätt pinsamma situationer, men vi klarade oss konstigt nog från det. Nu har i alla fall alla dessa gravida kvinnor börjat ploppa ut sina barn till höger och vänster. En trevlig effekt av det är att Signe och jag åker på bebisbesök var och varannan dag nu för tiden.

Idag var det Jenny och lilla Elin som fick besök av oss. Vi tog en lång skön promenad och åt därefter en god lunch. Medan båda barnen var vakna samtidigt passade vi på att ta ett kort på tjejerna. På kortet är de båda små solsken, men sekunden efter kortet togs blev Signe plötsligt hysteriskt rädd för något Elin gjorde. Lite oklart vad. Jag har svårt att tänka mig något mindre skrämmande än lilla Elin.

Dagens skönaste kommentar stod Tora för. Efter "morgonbajset" torkade jag Tora i rumpan. "Nu tar mamma bort bajset", sa jag och slängde våtservetten i sophinken. Tora vinkade till sophinken och sa: "Hej då bajset" :-)

Jag däremot stod för dagens oskönaste kommentar. När vi kom hem från dagmamman stensov Signe i barnvagnen. Eftersom det är lättare att passa ett barn än två samtidigt som man hackar lök, tyckte jag att det var en bra idé att ta med Tora in och laga middag medan Signe sov kvar ute. Tora ville dock leka lite till. "Tora vi måste gå in nu", försökte jag. "Du vet, pappa kommer hem snart och då ska maten vara klar". I said what? Vad är det för förlegad kvinnosyn jag förmedlar till mina döttrar? Det är tur att Janne är en sådan mjukis-kille.

Solen, var är du?

Idag när vi plaskade hem från dagmamman i det kyliga snöblandade regnet, sa jag till Tora: "Vilket väder. Det både regnar och snöar. Hoppas det blir vackert väder i morgon". "Jaa", sa Tora. "Solen. Dää uppe", fortsatte hon och pekade upp mot den gråa himlen. Och sedan ropade hon högt "Sooolen!! Aa ää du??" Det undrar jag också. Solen!! Var är du??

In till stadens torg

Idag har jag och Signe varit inne i stan och hälsat på lille Folke och hans mamma Jenny. Folkes mamma kommer bli en mycket vältränad mamma utan att behöva lägga dyra pengar på mamma/baby-gympa. De bor nämligen på fyra trappor utan hiss! Somliga har det bra.

Hemma hos Folke och Jenny åt vi sushi och drack Caffe Latte, Signe och jag kände oss väldigt urbana. Folke var dessutom väldigt snäll och lånade ut sitt babygym till Signe som stormtrivdes. Folke däremot var inte på sitt allra bästa humör, även om han var otroligt söt ändå. Fast han verkade trivas mycket bra med att ligga i min famn och titta på när mamma gjorde latte i köket och samtidigt lyssna till ljudet av kaffemaskinen. Folke hoppas nog att mamma ska bli en citychic caffe latte-mamma. Signe och jag hoppas vi kan locka ut dem till förorten nästa gång. Tack för idag!

Det är för övrigt Jenny som ligger bakom bloggen "Nej men håll i hatten" som ligger på min länklista till höger. Mycket trevlig liten blog!