måndag 12 januari 2009

Slutspurten

Det här är min sista mammalediga vecka. Om det blir några fler barn får framtiden utvisa, men nu är det i alla fall finito för den här gången. Nästa måndag börjar skolan igen och jag inser att det kan bli en rätt hektisk vår för min del, eftersom jag valt att läsa 60 poäng denna termin istället för sedvanliga 45 poäng. Men om allt går enligt planerna får jag då min lärarexamen redan till sommaren. Så om ni hör om någon som letar efter en vacker, genomklock och lagom tjock man kvinna i sina bästa år, att jobba på sin alldeles förträffliga gymnasieskola som matte- och fysiklärare i höst, tipsa dem gärna om mig.

De första två veckorna av terminen, kommer det bli lite pusslande med farmödrar, mormödrar och fan hans moster som barnvakt till Signe, men den 1 februari tar Janne över rodret här hemma. Jag har föreslagit att han ska börja blogga han med. Göra som Blondinbellas snubbe (brunett-Berra för er som såg Let´s dance), starta en blogg och rida på sin äkta hälfts bloggframgångar. Han har dock inte nappat riktigt än, säger att han måste gå ner sig lite djupare i caffe latte-mamma träsket först.

Hur jag kommer göra med den här bloggen vet jag inte. Den har under min mammaledighet fungerat som ett vattenhål för min kreativa sida under en stundtals ganska ostimulerande mamma-vardag. Fast vad vet jag, jag kanske har blivit en sådan bloggsucker att jag bara måste blogga ändå. Det finns liksom knark. Och så finns det bloggar.

Nåja, det är en vecka kvar. Ingen idé att fundera så mycket över det nu.

Ha den äran! Ja tack!

"Ja må oss leva, ja må oss leva, ja må oss leva uti hundrade år"
"Javisst ska vi leva, javisst ska vi leva, javisst ska vi leva uti hundrade år"
"Ett fyrfaldigt leve för mig, Polly, Per Gessle och Gunde Svan. Oss leve"
"Hipp hipp, Hurra, Hurra, Hurra, HURRA!"

söndag 11 januari 2009

Värsta roliga inlägget

Ok, här kommer det.

Igår när jag kammade backslick på Signe efter kvällsbadet, upptäckte jag att hon blev till förväxling lik Maria Abrahamsson.

Det hade väl varit helt okej om det inte hade varit så att jag är lite rädd för Maria Abrahamsson. Hon verkar vara så där knivskarpt intelligent. Och lite elak också. Fast det har jag i ärlighetens namn i aning om. Jag vet bara att jag inte har någon större lust att bli osams med henne. Jag skulle få en sådan verbal snyting. Mitt i nyllet.


Maria Abrahamsson Signe-liten

lördag 10 januari 2009

Cliffhanger

Jag har värsta roliga inlägget på gång. VÄRSTA.

Men jag orkat inte lägga in det nu. Går och lägger mig istället.

Det får bli imorgon istället.

Vilket antiklimax det kommer bli.

Om man skulle ta och ...


Nej men om skulle ta och starta en sådan där makeup-blog (för övrigt min absolutaste favvo makeup-blog) kanske. Och visa upp sina fina nagellack. Inspirera folk och så.

Ja, eller inte då. Det här är anledningen till att jag målar naglarna ungefär en gång vartannat år. Det går väl an att måla, men att ta bort skiten. Suck och stön. Hur orkar folk?

Hur länge lacket har suttit undrar ni? Sedan 28 december.
Maken till hållfast lack har ni väl aldrig sett.

Menageri

Tora har börjat leka låtsaslekar och delar mer än gärna ut roller till resten av familjen. Nu i morse lekte hon zoo eller nåt.

"Jag är ett lejon", sa hon där hon låg tryggt brevid Janne i sängen.
"Och du är en flodhäst", fortsätter hon sedan och pekar bort mot Signe och mig som ligger där brevid.
"Jag hoppas du inte pekar på mamma nu", sa jag och kände att bli jämförd med en flodhäst det första som händer en lördagsmorgon, inte riktigt är vad man drömmer om.
"Signe är en flodhäst", klargör Tora.
"Jaha, vad är mamma då?
"Mamma är ett får"

Jo, men det var ju mycket BÄÄÄÄttre.

fredag 9 januari 2009

Nu kör vi III

Alltså. Ni kommer inte tro mig, men jag vägde mycket lägligt in mig på 73.4 kg i morse. Och då ska ni veta att jag vägde mig hela fem gånger. Först visade vågen nämlign 73.8 kg, men godissugen som jag var, tyckte jag att vågen vickade lite så jag flyttade den en bit och vägde om mig: 73.4 kg. Sedan vägde jag mig tre gånger till bara för att försäkra mig om att godipåsen var i hamn. Jodå, 73.4.

Fast nu är jag inte så sugen på godis längre faktiskt. Man blir ju lite sporrad när det går bra också.

69 KILO! HERE I COME!!