Shopaholic

När det gäller shopping ifrån hemmets lugna vrå, så är det väl nätshopping och inte så mycket annat som man har ägnat sig åt de närmsta tio åren? Okej, tio år kanske var lite att ta i men definitivt under hela Toras livstid i alla fall. Och något som känns extra passé är telefonshopping.
Därför känns det lite orättvist att Tora igår frågade mig, när hon såg mig plocka upp telefonluren och slå ett nummer: "Vad ska du köpa mamma?"

Att sedan klänningen jag köpte förra veckan råkade komma med posten just igår vara bara ett lustigt sammanträffande.

Tips?

Tänkte att jag bara skulle klargöra lite kring bilden på Signe i inlägget nedan. Det är alltså inte så att vi låter henne ägna sig åt proffsboxning utan hon har "bara" åkt på jordens ögoninflammation.

Någon som har något bra husmorsknep mot det? Det lär ju vara några småbarnsmammor som läser den här bloggen. Vi sköljer med koksaltlösning.

Första försöket

Efter att knappt varit utanför husets fyra väggar på tio dagar, var det med ett litet barns förväntan som jag packade ned hostmedicinen i väskan och åkte iväg till skolan i morse.Väl framme kunde jag dock konstatera att jag var lite lätt snurrig i huvudet och blev kallsvettig av minsta fysiska ansträngning, som typ att ställa mig upp från en stol. Efter ungefär en timme hade jag fått nog och tog min hostmedicin och åkte hem till sängen.

Och nu var man alltså hemma igen. Känns som att jag varit här förut...

Rapport från en sjukstuga...

... eller fyra bilder säger mer än tusen ord som jag ändå inte har lust att skriva.

Utmärkelse igen!

Jag får tacka Engelska Villan för den här fina utmärkelsen.

Tackelitack!

Utmanad

Hafen, jag hade äntligen tänkt ta tag i den där utmaningen du gav mig för en sisådär hundra år sedan men sedan när jag tittade på den så kändes den lite vagt bekant...nämn fyra favorit TV-program, fyra saker jag gjorde igår...

Så jag gör så här. Länkar till en gammal goding och ber er halvera den så är problemet löst.

Stackars morfar

Igår när jag och tjejerna åkte bil ut till Dalarö för att hälsa på mormor och Anders, berättade Tora för mig sådär helt appropå:

"Mamma, när morfar var liten ramlade han i kobajs!"
"Gjorde han? Har han berättat det för dig?
"Ja"
"Det lät ju inte så roligt. Varför gjorde han det då?"
"Det var pojkar och flickor där som tittade på honom då"
"Nej men. Det kan ju inte ha varit så kul"
"Nej"

Morfar, det här har du aldrig berättat för mig. Det verkar ju ha varit oerhört traumatiskt.