Hockeyfrilla

Jag har ju tidigare nämnt Toras ovilja till att tvätta håret. Därför gör vi det inte i onödan. Så att säga. Men när vi väl gör det, får Tora ett ovanligt volyminöst hårsvall. Inte helt olikt Sarah Connor i den första Terminator-filmen. Hej, hej hockeyfrilla!

Sarah Connor as a young girl

Snygg tröja. Måste-ha-faktor på den.

Jag inser nu att Tora har en hel drös med look alikes. Jag har samlat dem alla under en och samma etikett. Only for you.

Välkommen hem

Igår kväll kom Janne hem efter att ha varit bortrest med jobbet sedan i måndags morse. Det var verkligen inte en dag natt för tidigt. För det är nätterna som är värst. Dagarna är ju precis som vanligt. Men nätterna. Herregud. Nätterna.

Första kvällen när jag gick och lade mig, hade jag knappt släckt sänglampan innan de olustiga tankarna kom farande. Vad gör jag om det plötsligt står en inbrottstjuv vid fotänden av sängen, eller en galen yxmördare för den delen. En galen yxmördare som liksom har spionerat på oss och vet att Janne är bortrest just ikväll och att det där inne i huset ligger en ensam kvinna och två små försvarslösa barn. Detta ligger jag alltså och funderar på, trots att vi har inbrottslarm och att jag har larmat hela källaren och nedervåningen. Om någon så andas där nere kommer hela huset att börja tjuta. No chans in hell att en galen yxmördare kan smyga sig in i huset, utan att jag (och hela grannskapet) vaknar. Men man veeeet ju aldrig, så jag går upp ur sängen och stänger trappgrinden, så att den galna yxmördaren ska sinkas tillräckligt mycket för att jag ska hinna få upp båda barnen ur sängarna och låsa in oss på toaletten. Nöjd återvänder jag till sängen.

Det är då jag börjar fundera på om det var ett så klokt beslut att stänga trappgrinden ändå. Tänk om det börjar brinna och vi måste fly nerför trappan. Ihjälhuggen med yxa eller brinna inne. Ihjälhuggen med yxa eller brinna inne. Som en pest-eller-kolera-lek. Fast på riktigt.
Det måste finnas något sätt att fly huset från övervåningen? Från toalettfönstret kanske. Därifrån kan man hoppa ned på altantaket. Det är bara någon meter ned. Det klarar man. Fast det verkar ju lite rått och en smula ohjärtligt, att bara liksom k a s t a ned Tora och Signe och sen hoppa efter själv. Och inte kan man fira ned dem i lakan heller. Dom är liksom lite för små för att ha vett nog att hålla i sig. Då kommer jag på den briljanta idén att man kan stoppa in dem i ett påslakan och liksom hissa ned dem på altantaket. Och sen hoppar jag efter. Vilken utmärkt plan. Nu kan jag koppla av. Äntligen.

Hmm. När testade vi brandvarnaren sist? HERREGUD. Vi har ju bara EN brandvarnare, som visserligen sitter på övervåningen där vi sover, men ändå. Man borde ju ha en på varje våningsplan. Minst. Fan också. Säljer de brandvarnare på bensinmacken tro?
Fast där sansar jag mig. Jag kan ju inte slita upp ungarna ur sängarna mitt i natten och åka och handla extra brandvarnare, för att det kanske eventuellt kan börja brinna just inatt. Det verkar galet. Faktiskt en smula hysteriskt, if you ask me. Det får vänta till i morgon. Om vi lever då.

Och det gör vi ju. Såklart. Och eftersom jag natten innan faktiskt utarbetade den perfekta flyktplanen (som fungerar på båda yxmördare och bränder) och under dagen hann med att både köpa och installera nya brandvarnare, kunde jag faktiskt sova lite lugnare natt nummer två. Halleluja.

Om jag funderar på att gå i terapi undrar ni? Jomenvisstserru. Any day now. Any day.

Improvise and overcome

Vad gör man när det börjar närma sig middagstid och man fortfarande har hela undervåningen full med byggjobbare?
Jo, man tassar ned i köket, smygkokar sig lite snabbmakaroner och har sedan pickning på övervåningen. Att man sedan har prinskorvar intrampade i mattan och ketchup på tapeten får man helt enkelt leva med.

Som vitt vin och räkor ungefär

Från högsätet

Alltså, kolla gaddarna. Och gluggen.

Alla var där

Idag har hela bebismaffian huserat hemma hos Malin och Simon. Ja, nästan i alla fall. Folke fick vara hemma med snorig näsa. Den som tog det hårdast var nog Signe. Det märktes liksom på henne att det var något som fattades. Hon är helt enkelt inte hel utan honom.

Men vi morsor börjar bli gamla i gemet. Det märks. För bara några månader sedan ventilerade vi sovrutiner, smakportioner och bajsblöjor när vi träffades. Idag diskuterade vi mest vilka behandlingar man skulle unna sig på den stundande spahelgen och på vilken restaurang vi ska ha vår årliga tjejträff, samt huruvida man skulle gå ut efter middagen och stuffa* eller inte. "Man kommer ju inte direkt vara ute och nattsudda", råkade jag säga, varpå fyra på egentid svältfödda småbarnsmammor hugger direkt, som kobror, och svarar i mun på varandra: "Tala för dig själv hörru!".

Malin och Simon

Simon gör push ups

Jenny och Elin

Carro och Hugo

Elin och Iris

*Det faktum att jag kallar det "stuffa", antyder att jag inte varit ute och, ja stuffat, på ett tag.

Godnattsaga

Tora älskar att läsa böcker, eller snarare, hon älskar att bli läst för. Och varje kväll läser vi godnattsagor innan läggdags. Det är väldans mysigt tycker jag, men framförallt tycker Tora det. Om hon fick välja, skulle vi läsa böcker till dess solen går upp igen. Men det går ju inte. Någon bok måste vara den sista för kvällen.
Senast nu ikväll sa jag exempelvis till henne: "Nu får du välja en bok till Tora. Det blir den sista. Välj EN". Tora går fram till bokhyllan, står där och låter blicken svepa fram och tillbaka över bokryggarna. "Ehm, ehm, ehm", velar hon. "Kom igen nu Tora. Välj en", tycker jag. Men hon låter sig inte jäktas. Om man bara får välja EN bok, då jädrar måste den vara bra. Till slut pekar hon med sitt lilla finger och utbrister glatt: "Den DÄR!!".

Mmm, men hurra vilken bra bok. Djurens Fantastiska Värld, Min första uppslagsbok om djur. 301 sidor och 650 foton, från afrikansk buffel till öring. Jag läser: "Den afrikanska buffeln är ett av de mest imponerande djuren på Afrikas savanner. Hjordarna är mycket välorganiserade, speciellt när de ska jaga bort rovdjur"...

Men snark alltså. Nu ångrar jag att jag inte köpte den där boken jag hittade på second hand-butiken för ett tag sedan. Tummens mamma slutar röka. My God. DEN hade varit humor att läsa. För inte har ni väl glömt Tummen?

Dementi

Janne har typ tvingat mig att fotografera vår bil och lägga ut bilden på bloggen, så att ni ska se att den lilla krocken i parkeringsgaraget inte var så farlig som jag låtit påskina. Eller nej. Det har han inte. Inte direkt. Men jag kan typ ana att han gärna vill att jag gör det. Så nu gör jag det. Och som ni ser, inte en skråma. Men ni skulle se den a n d r a bilen...

Helst inte

Signe har nu även två tänder i överkäken, förutom de två hon haft i underkäken i några månader nu. Och att kalla dem för risgryn är inte riktigt rättvist tycker jag. Det är med dödsförakt jag stoppar tutten i hennes mun. Nu skulle blodvite kunna uppstå.