Linda vs Ebba

Jag har alltid tyckt att Linda Skugge är lite väl självgod men efter det här bloggbråket med Ebba von Sydow finns det ju liksom ingen hejd på hennes hybris. Den har löpt amok!! Hur har hon bara mage att påstå att att kvinnor som har barn är så mycket bättre än kvinnor utan barn. Okej, hon sa l i t e bättre. Fast vaddå. Bättre som bättre liksom. Hon sa det.

Fast det är inte utan att jag igår kände mig lite Linda Skugge-isch. Trots 39,5 grader i feber (som jag förvisso höll i schack med ipren och alvedon) hann jag under dagen med att, samtidigt som jag passade Signe-liten:

-skriva ihop ett nätt litet skolarbete som det var deadline på idag (ett skolarbete som visserligen inte kommer gå till historien som ett av de bättre jag presterat, men ändå)
-dammsuga hela huset (ja, förutom källarplanet, jag var ju faktiskt lite sjuk)
-skura hall- och köksgolv
-hämta Tora hos dagmamman (dock med bil, att gå dit med syskonvagn i snödrivorma kändes mig övermäktigt)

Idag har inte febern släppt det minsta och ännu en dag i sann Linde Skugge-anda pallade jag bara inte med. Janne har varit hemma och tagit hand om Signe och jag har tillbringat en stor del av dagen huttrandes under täcket i sängen. Det är sååååå Ebba von Sydow. Värsta latmasken liksom.

Första parkett

Och här kommer det utlovade bajsinlägget.

Jag tror att det var i lördags morse som jag efter frukosten meddelade övriga familjemedlemmar att jag skulle gå och bajsa. Jag menar, så att de skulle veta var de hade mig om det skulle vara något. "Åhh, jag vill följa med dig", sa Tora då, vilket hon såklart fick, lite sällskap är ju alltid trevligt. Hand i hand gick vi ned för trappan till badrummet på nedervåningen.

När vi kommit ned fick Tora syn på sin godispåse med resterna av fredagsgodiset som stod på bordet i TV-rummet. "Åhh, mitt godis! Mamma jag måste hämta mitt godis", utbrast hon och sprang in i TV-rummet och rafsade åt sig påsen som fick följa med in i badrummet. Väl därinne kunde jag äntligen sätta mig på toaletten för att göra det som skulle göras. Något som man gjort oräkneligt antal gånger tidigare och något som jag sällan eller aldrig har upplevt som särskilt spännande. Tora däremot verkade förbereda sig för värsta showen. Hon började med att släpa fram pallen som hon har när hon står och borstar tänderna och ställde den jämte toaletten. Sedan satte hon sig på den, tittade intresserat på mig och började mumsa godis ur godispåsen. Som på första parkett liksom. Med munnen full av gräddkola undrade hon om hon "fick titta på bajset" och om hon "fick spola när jag var klar".

Jag kanske skulle börja ta inträde.

Snörvel snörvel

Känn på det här. Snuva, hosta, 38,8 i feber och som grädde på moset en inflammation i en visdomstand. Fy ända in i helvete vad det gör ont alltså! Så pass ont att jag var tvungen att söka akut tandläkartid idag på förmiddagen.

Så där låg jag i tandläkarstolen med min feber och min snoriga näsa och hörde tandläkaren mumla där bakom munskyddet medan han grävde runt kring tanden: "Nu när jag petar här väller det upp liksom en grå massa".

Ja men vad mysigt. Och 690 spänn kostade det att ha hela munnen fylld med var.

P.S Jag har värsta roliga inlägget på G, ett som handlar om bajs. Men först måste jag och min feber gå och vila lite. Håll ut!

Titta hon snackar

Idag hade jag och Signe en mycket givande konversation i bilen när vi åkte och hämtade Tora på gymnastiken. Och med konversation menar jag att man efter en ställd fråga, får ett mer uttömande svar än ett "nää" eller "daa".

Jag: Signe, vad säger katten?
Signe: Majuu.
Jag: Och vad säger hunden?
Signe: Vov
Jag: Vad säger ankan då?
Signe: Kaakaakaa
Jag: Och kossan, vad säger den?
Signe: Muuu
Jag: Men gud vad du kan. Vad säger tigern?
Signe: Grrrr.

Sen kom jag inte på fler djur, men om jag hade gjort det så är jag säker på att hon hade kunnat det med. När lärde hon sig allt det här egentligen?

Tack för hjälpen

Trots att jag har ont i halsen och är lite småfebrig samt dagen till ära lite bakis som en örn (tack Helene och Marcus för en bustrevlig kväll igår), fick jag ändå klart skolarbetet som det var deadline på ikväll. Detta tack vare att Tora varit hjälpsam och markerat relevanta stycken i min kursbok.

Den observante bloggläsaren noterar även att ringen är tillbaka, två storlekar mindre. Nu måste jag helt enkelt hålla vikten, annars måste jag gifta om mig. Det verkar mycket jobbigare.

I Kina

I morse vid frukostbordet knep Tora ihop ögonen och gjorde värsta grimasen. Vi skrattade allihop och Janne sa: "Vad du ser ut Tora. Som en liten kines".
"Neeej", skrattade Tora tillbaka. "Inte som en kines".
"Inte som en kines? Varför inte det?".
"Det finns inga kineser här"
"Var finns dom då?"
"På skansen"

Ja, det skulle vara med kamera då.

Nu kör vi IX

Om ni sitter och väntar på viktrasrapporten så... ja... då får ni vänta. Hoppas ni inte har båttom, för jag tänker INTE redovisa denna veckas resultat. Nepp! Icke sa Nicke!

Hur in i helvete kan man gå upp 1,5 kilo på en vecka? Igen.

Nej, nu ska jag och min godispåse gå och kolla på "På spåret".