Gott nytt år då!

Jag undrar vad det är med Tora och läppbalsam alltså. Igår fann jag ännu ett av mina läppbalsam halvt uppätet. Det är som att ha en liten hundvalp här hemma istället för en tvååring. Kanske det var så att hon tänkte att det vore roligt att vara lite glittrig även på insidan ikväll, när det är nyårsafton och allt. Det var nämligen ett läppbalsam med Gold Shimmer. Nåja, det lär ju inte vara direkt tokgiftigt om det är ämnat att ha på läpparna.

Fast med tanke på att Tora inatt drog på sig en (ny) hejdundrande magsjuka och har legat och rolfat hela natten, finns det nog inte så mycket glitter kvar där inne. Faktum är att det inte finns så mycket kvar alls. Lite juice är det enda hon har fått i sig på hela dagen. Skruttan. På nyår och allt. Men trots det var vi fortfarande varmt välkomna på nyårsmiddag hemma hos Staffan, Lena och Ellen. Jag menar, Tora kan ju lika gärna ligga i deras säng, titta på film och kräkas som hemma hos oss. Och än så länge har både jag och Janne stått pall, peppar peppar. Det enda jag befarar är att kräksjukan ska slå till så där plötsligt på oss. Man har ju hört om folk som mått hur bra som helst ena sekunden, för att i nästa sekund kaskadspy.

Jag tänkte redan nu ta tillfället i akt att på förhand be värdparet om ursäkt för att jag kräktes rakt i hummersoppan ikväll.

Förlåt.

Och Gott Nytt År!

The fynds

Eftersom jag har insett att det ska mycket till om min lilla fotosession ska bli av, gjorde jag helt enkelt så att jag fotade plaggen på galge. Boring as hell, men har man lovat att visa reafynd så har man. Annars finns det risk att gudarna straffar en med ett helt år shoppingolycka. Jo, så är det. Tänk dig tolv månader av idel felköp, och du kan inte byta eller lämna tillbaka några plagg eftersom kvittot alltid på något mystiskt sätt försvinner. Förstå vad hemskt. Det är bäst att jag skyndar mig att publicera det här inlägget så att jag har det gjort.

Fast först måste jag ju ger er lite bakgrundsinformation, så att ni kan ta ställning till om det verkligen var några fynd jag gjorde. Jag menar, om man går på mellandagsrean med som enda mål att komma hem med ett par nya stövlar, för att man verkligen behöver ett par, och istället kommer hem med ännu en klänning som man hänger in bland de tusen andra i garderoben, då kan man ju säga att man har misslyckats. Speciellt om klänningen inte var på rea. I mitt fall är det så här.

Min garderob består till 90% av rockiga T-shirts som jag kombinerar med två par jeans och ett par svarta byxor (kul i jul), så därför var mitt mission att komma över ett par toppar eller blusar. Ni vet när man vill vara snäppet över vardagsklädd men när det inte känns riktigt läge för klänning. Okej, nu vet jag att några av er tänker "Men behöver inte människan några nya underkläder också" och att ni då har julafton i åtanke, då jag dagen till ära hade på mig ett par grönvitrandiga stringtrosor, vilket får en att tro att jag inte köpt nya underkläder på typ tre år. Och det har jag inte heller. Men det får bli till nästa års mellandagsrea. Har jag väntat i tre år kan jag lika gärna vänta i fyra. Det här är i alla fall årets fynd från Forum Nacka.

Okej det första plagget var inte på rean, men 199:- på Lindex är ju inte i direkt rena rånet.

En svart- och blårutig blus från MQ (Zeoul) som jag tyckte var rätt tuff. 50% - 150 balobas.

Blommig tunika som man kan knyta i ryggen, 99:- från ONLY.

Halva priset på denna söta klänning från MQ (Zeoul). 150 pix.

Och så till sist, ännu en tisha. 99:- på JC

Dagen idag

Janne var tvungen att jobba idag, så jag är ensam hemma med tjejerna. Vid frukosten frågar jag Tora vad hon kan tänkas vilja göra under dagen. Utan någon som helst betänketid svarar hon: "Jag vill rida", men medan jag tittar lite skeptiskt på henne och samtidigt funderar på var i all världen jag kan få tag i en liten ponny med så här kort varsel, ändrar hon sig och säger: "Nej, jag vill titta på TV".

Något mitt i mellan tycker jag hade varit bra.

Snart. Jag lovar.

Alltså, det finns en anledning till att inte jag ska ha en modeblogg. Har ni någon aning om hur svårt det är att få till shyssta bilder av sig själv när man poserar framför en spegel med diverse plagg på sig? Det vet jag. Eftersom alla efter mitt förra inlägg, i princip
b ö n f a l l d e mig att visa mina mellandaysreafynd, ställde jag mig nämligen lydigt framför spegeln igår kväll och började fotografera.

Och det var då det uppdagades att jag inte är någon Bingo Rimér direkt. Antingen blev korten jättesuddiga eller så blev det bara en stor vit blixt som reflekterades i spegeln. Och man vill ju liksom göra sina reafynd rättvisa. Eller hur? Så jag tänkte att jag skulle tvinga Janne att fotografera mig med kläderna på*, så att jag förhoppningsvis har några bättre bilder att lägga ut. Men det får bli ikväll för vi är redan väldigt, väldigt sena till dagens begivenheter.

Men den som väntar på något gott...

*jag ska alltså ha kläderna på mig. Janne får göra som han vill. Vill han fotografera naken är det okej med mig. Lite udda, men okej.

Hungrig

Men alltså. Det här med att räkna viktväktarpoäng när man inte ammar. Hur bra kan det vara på en skala egentligen? Jag är hungrig. HUNGRIG!!

Och det som började så bra...

En grov smörgås med lite mager leverpastej, ett äpple och en kopp kaffe till frukost. Lunchen inmundigades i Forum Nacka där vi var och fyndade på mellandaysrean (mina sjukt braiga fynd är värda ett inlägg i sig om någon är intresserad. Säg gärna JA, det vore så kul att få leka modeblogg, om så bara för ett inlägg). Jag tog en ceasarsallad. En sallad alltså. Gröna blad. SALLAD.

Väl hemma blev det en banan till mellanmål och då jag och barnen var ensamma på kvällen blev det mikrade rester till middag - ett par nävar fullkornsmakaroner, lite köttstek och paprika. Eftersom det var lika torrt och trist som det låter, slängde jag på ett par teskedar pesto också. Och ja, det blev faktiskt ganska gott. Nöjd började jag bläddra i mina viktväktarböcker för att fylla i dagens poäng.

Frukostpoängen var det väl inte så mycket att orda om, men lunchen däremot. Herregud. Lunchen. En sketen ceasarSALLAD är tydligen värd hela 26 poäng (jag får äta 23 poäng på en dag). 26 POÄNG! En jävla pizza är typ 20 poäng. Jag valde att tro att det var tryckfel (vilket jag faktiskt tror på riktigt) och fyllde i 10 poäng för salladen, SALLADEN, och gick sen raskt vidare till mellis och middag. Då kom nästa ckock. En tesked pesto - 1 poäng. Va fan! Att jag inte läste i tabellen innan, då hade jag aldrig tagit den där jävla peston, utan hellre mumsat i mig ett par äpplen. Arrgh. Irriterat började jag summera dagens poäng so far. Det blev exakt 23 poäng. Slutätet för mig idag med andra ord. Och jag är som sagt hungrig. Vrålhungrig. Och allt är den där jävla pestons fel.

Som tur är, är morötter värda 0 poäng. Man kan alltså äta morötter till dess man kvävs om man så vill, och ändå gå ned i vikt. Jag tror vi har en påse morötter i matförrådet. Om jag inte minns fel är det enkilospåse. Jag hoppas att det räcker. Annars kommer jag börja gnaga lite på tapeten i köket.

Sista racet.

För nästan precis ett år sedan, tog jag mig i kragen och gick med i viktväktarna för att gå ned alla femton extrakilon jag dragit på mig under två täta graviditeter. Första målet då, var att gå ned 12 kg till 73 kg som var inskrivningsvikten på MVC när jag blev gravid med Tora.

Det gick världsabra och målet var nått redan i april. Jag var så nöjd med mig själv att jag liksom nöjde mig så. Men nu under hösten har ett par kilon smygit sig på igen, så nu tänkte att jag det var dags att köra det sista racet. Jag vägde in mig i morse på 76 kg och målet är att gå ned till 70 pannor. Det låter jämnt och bra. Jag tänkte att jag kör en Hedgehog-Sara och redovisar vikt varje fredag i en gadget här till vänster. Det blir ju lite svårare att fuska då. Undrar om jag också ska unna mig en väska när jag är klar? Ja, banne mig. Det ska jag.

Fast fasiken vad trist det är att räkna point alltså. I alla fall nu när jag dessutom hade tänkt sluta amma. TRETTIO PROCENT mindre får jag äta nu i jämförelse med förra gången det begav sig. Nu till frukost kunde jag konstatera att Signe-liten och jag åt ungefär lika många points. Suck!

Någon som vill hänga på?

Lull-lull

Årets bästa julklapp kan enligt Tora mycket väl ha kommit från mormor. Hon skrider runt här hemma som en liten prinsesstårta. Tora alltså. Inte mormor. Janne låter dock hälsa, att Tora kommer få en motorcykel i treårspresent. För att kompensera.