Tjuvlyssnat

Jag brukar inte göra sådana här inlägg men det här var så roligt att jag måste dela med mig. Jag ska köra med det tricket.

Ombyte förnöjer

Igår kväll var jag på bio för första gången på över sex månader. Sist jag var på bio var jag höggravid med Signe och gick och såg "Rum 1408". Den var så jävla läskig att jag trodde vattnet skulle gå inne på biografen. Lyd mitt råd och se inte skräckfilmer när ni är på tjocken. Det är inte bra för nerverna.

Igår blev det dock ingen skräckis. Det blev "Sex and the City" och en godispåse. Det enda som var lite läskigt med den filmen, var hur skrämmande lite gemensamt mitt liv har med Carries nuförtiden. Kanske ska pröva att ta på ett par Manolo Blahnik i eftermiddag när jag ska knuffa hangarfartyget till Agneta för att hämta upp Tora. Bara för att få in lite flärd liksom.

Men det är klart, någon har räknat ut att Carrie i genomsnitt bär en outfit i filmen 1,8 minuter. Det är faktiskt inte så långt från min vardag när jag tänker efter. Jag menar, jag klär på mig på morgonen. Efter frukosten kräks Signe lite blåbärspuré på min ena axel - jag måste byta tröja. Vid lunch försöker jag äta mat själv och samtidigt mata Signe, vilket resulterar i att jag spiller morotspuré på byxorna - de måste bytas. När vi äter mellanmål nyser Signe när hon har munnen full av fruktmos - jag måste byta tröja igen. Och så håller vi på. Jag och Carrie.

Sängbyte

Igår fick Tora en ny säng. En riktig säng. Det blev några tårar när hon insåg att Signe skulle få hennes gamla spjälsäng, men de torkade snabbt. Enligt utsago (jag var inte hemma igår kväll!!) var hon dessutom vid läggdags mycket exalterad och hoppade en stund i den nya sängen innan hon lade sig för att sova. I skrivande stund har hon inte vaknat ännu. Det ska bli mycket intressant att se om hon kommer ropa: "Jag är vaken mamma", för att man ska komma och lyfta henne ur sängen, eller om hon bara kommer kliva ur.
Och så säger man att det inte är spännande att vara mammaledig!

Borta bra men hemma pest

Färgmatchat

Främlingslegionär

Tora vid poolen


Liten men tuff

Signe på sin sexmåndadersdag

Jenny, Sören och Ville

Sigge

Ville

Nu är vi hemma igen. Bruna, feta och fattiga. Eller bruna och bruna. Det var nog att överdriva en smula. Janne och jag är på sin höjd lite lätt solkyssta. Det är väldans svårt att hinna med att jobba på solbrännan när man åker på solsemester med småbarn. När solen stod som högst, låg vi inne och sov middag inne på hotellrummet hela familjen. Asskönt.

Tora och Signe har inte fått någon färg alls, de är lika blåbleka som när vi åkte. "Då blir det pluspoäng på BVC", som Jenny, Sigge och Villes mamma, uttryckte det. Det säger sig ju självt att det är väldans svårt att få färg på nästippen, om man som Tora klär ut sig som om man ska gå med i främlingslegionen när man badar och smörjer in de kropppsdelar som sticker ut med så mycket solkräm att det ser ut som om man doppat dem i mjukglass. Men Tora tog det hela med ro. Som synes

Signe har dock haft en riktig skitsemester. Inte det att hon inte trivts. Nej då. Hon har varit så förnöjsam där hon lekt med sina leksaker på filten i skuggan och flinat glatt mot alla barnvänliga greker som kommit och nypt henne i de knubbiga låren. Skitsemester, bokstavligen talat! Redan efter ett par dagar fick Signe lite vajsing på magen. Sen har det bajsats hej vilt. Så fort man tog i henne bajsade hon en smula. Tur att vi är med i ett superhemligt blöjtest och fått hem en massa provblöjor som vi ska testa och utvärdera. Annars hade vi blivit ruinerade.

Semester

Det trodde ni inte va? Att jag skulle slänga iväg ett bloginlägg från Grekland. Men det har faktiskt internet här också?! Befinner oss just nu på Sunwing Resort, Kalithea utanför Rhodos. Vi och 100 000 andra nordiska barnfamiljer. Personalen på hotellet måste vara sjukt trötta på blonda, bortskämda och ouppfostrade snorungar (inte Tora och Signe dårå, utan alla andras ungar). Vi har skojat lite om att om man för fem år sedan, hade åkt ospecat och hamnat här, hade man förmodligen krävt pengarna tillbaka. Vi frågade morbror Calle (29-årig singelkille) ett par dagar innan vi åkte om han hade lust att hänga på för vi hade hittat en billig sista-minuten-biljett, men han tackade artigt nej. Tur det, han hade hoppat från balkongen i ren desperation redan första kvällen.
Men vi stormtrivs. Det finns fyra pooler på området och en frokostbuffé där man kan äta munkar till frukost. Bara det liksom!! Med oss på äventyret har vi Jannes kollega Sören med fru Jenny och barnen Sigge 3 år och Ville 1 år. Tyvärr, tyvärr har jag inte hittat hur jag för över bilder från kameran till denna grekiska dator. Dessutom är jag lite stressad, eftersom jag pyntat 2 Euro för en halvtimmes datoranvändning och jag har inte en suck om hur lång tid jag har kvar. Men bilder kommer. Lovar.
Veckan hitills roligaste är i alla fall när jag och Signe trängde oss in i hissen och solparasollet på Signes vagn petade en gubbe rakt i skrevet.
Veckans tråkigaste är att min bikiniöverdel sitter som skräp. Förbannade amningstuttar!

Varför då?

Tora har en bok som heter "Stora Varför-boken", som svarar på en massa frågor som nyfikna barn kan ha om stort och smått. Till exempel frågor som "Är sjöhästen en fisk?", "Varför är inte alla grönsaker gröna?" och "Varför är det alltid krig någonstans?". En mycket användbar bok tyckte jag tills jag fick syn på den här frågan: "Varför måste jag tvätta mig? Svar: "Det finns en massa pyttesmå bakterier som vi inte kan se men som kan göra oss sjuka. Bakterierna älskar smuts men hatar tvål. ...och sen slutklämmen... Inomhus ska man också dammsuga och tvätta golven regelbundet".

Hjälp! Nu har jag ångest över att jag städar ohälsosamt sällan. Här har jag gått i tron att lite bassilusker är bra för hälsan, och så får man höra att man kan bli sjuk på grund av lite dammråttor. Antingen får jag helt enkelt börja ta och städa lite oftare, eller så bränner jag Stora Varför-boken på bål.

Storasyster och lillasyster

Häromdagen när jag och Signe var ute och flanerade, råkade vi trilla in i en butik i Gamla Enskede som just den dagen hade smyckesutförsäljning. Pulsen steg direkt. När jag fick syn på det här halssmycket fällde jag nära på en tår av lycka. Jag har nämligen spanat på det ganska länge men tyckt att det varit lite väl dyrt. Och så hittar jag det, bara så där, till en tredjedel av priset. Det måste vara ödet, tänkte jag och slog till, och köpte givetvis även ett hjärta som det står storasyster på. Det är bara det att resten av världen står oförstående.

"Titta vad fint!", sa jag till Janne när han kom hem på kvällen efter jobbet. "Det står storasyster på ena och lillasyster på det andra".
"Ett för varje nasse då eller?", sa min man sexistiskt.
Och min mamma frågade varför jag hade smyckena? Skulle jag inte ge halsbanden till Tora och Signe? Meehh! Jag har ju ett hjärta för Torisen, och ett för Signe-liten. Och så bär jag dem nära mitt. Förstår ni. Väl?!