Om riktig mat

Igår fyllde Signe fyra månader. Enligt Livsmedelsverket är det då man för första gången får ge små bebisar fast föda. Barnhandboken säger att ett annat sätt att se om babyn är redo för riktig mat, är att studera den medan du själv äter. Om den verkar intresserad kan det vara läge att pröva med att ge bebisen något eget att äta. Om detta stämmer har Signe varit redo länge. "Hon har en väldigt intensiv blick", brukar folk säga om Signe. Oftast fälls denna kommentar i samband med en lunch eller fika, dvs de stoppar något i munnen. Signe studerar dem väldigt ingående med sina stora blåa ögon.

Jag hoppas innerligt att Signe ska tycka om mat. Att Signes viktkurva nu pekar stadigt uppåt innebär dessvärre en ständigt hungrig Signe och med detta följer som en direkt effekt en ganska trött mamma. Jag hoppas att en tallrik gröt på kvällen ska göra Signe lite mättare. Sen låter det ju härligt sunt också. Jag kan riktigt se Socialstyrelsens slogan framför mig. "En tallrik gröt var kväller, gör ditt barn båd mätter och snäller". Eller nåt!

Men nu är dessvärre Signe ganska tuttfixerad. Om man försöker ge henne tuttmjölk i flaska, skriker hon som om man satte kniven i henne. Därför har jag nu köpt en ny typ av flaska. Den är utformad för att vara så lik en bröstvårta som möjligt. Bebisen ska tydligen tycka att det är lika mysigt att suga på flaskan som på tutten. Jag har konstaterat att designern av denna flaska måste vara en man och dessutom en ganska sorglig figur som aldrig fått se ett par kvinnobröst. Jag vet inte vems bröstvårtor som har fått stå modell för flaskan men det är verkligen inte mina. Jag tänker inte lägga in en bild på mina tuttar (eller nassar som Janne säger) för då måste jag ändra inställningarna på mitt bloggerkonto att sidan innehåller "adult material", men jag bifogar en bild på flaskan så kan ni avgöra själva. Fast egentligen spelar det inte så stor roll vad ni tycker. Om Signe diggar flaskan så gör jag det med.