Härom dagen ringde jag Janne till jobbet. "Hej det är jag", säger jag. "Kan jag ringa dig om ett par minuter bara?", svarar Janne något stressad. "Visst det går bra".
Jag väntar en minut. Två minuter. Jag väntar i tre minuter. Vid tre går gränsen för mig vad "ett par" minuter innebär. Då kan man i princip få vänta hur länge som helst och en gång har Janne t.o.m. glömt bort att ringa upp mig igen över huvud taget. När man är tvåbarnsmor lär man sig snabbt att prioritera tiden. Att sitta och vänta vid en telefon som inte ringer räknas defintivt inte som effektiv tid. Jag återgår till det jag höll på med innan jag ringde, nämligen dammsugning. För att höra när telefonen ringer stoppar jag den i fickan på mina mjukisbyxor. När Janne ringer upp (efter typ en kvart) hör jag det inte ändå förrän på typ sista signalen.
"Hej! Jag höll på att missa att du ringde. Jag hörde inte telefonen", flåsar jag i luren. "Nähä, vad gör du då?", undrar Janne såklart. "Jag dammsuger", svarar jag eftersom det är just det jag gör. "Va!? Dammsuger du?", utbrister min man uppenbarligen mycket förvånad över detta faktum. "Ja! Jag gör faktiskt det ganska ofta", svarar jag något förnärmad. Och sant är det också. För jag tycker faktiskt att det räknas som att "man dammsuger" även om man bara suger upp smulor under köksbordet med den lilla handdammsugaren. Och det gör jag ju (tämligen) ofta. Betydligt oftare än Janne i alla fall.
Fast det är klart. Så där vansinnigt ofta städar jag inte här hemma. Små barn kan nämligen bli väldigt allergiska om man har överdrivet rent hemma. De måste vänja sig vid många olika slags bakterier. Det finns det som tur är hemma hos oss. Sist Tora såg mig skura (nu har jag för tillfället glömt bort när det var, men det kan inte ha varit så vansinnigt länge sedan i alla fall, för Tora hade lärt sig prata) pekade hon på skurmoppen och frågade "A e de?". "Det är en skurmopp", svarade jag och tänkte att det var ju lite pinsamt att hon aldrig sett en skurmopp förut. Jag bestämde mig för att på ett pedagogiskt sätt berätta vad jag gjorde. "Man doppar skurmoppen i vattnet här och sen tvättar man golvet", förklarade jag för Tora samtidigt som jag började svabba köksgolvet. Tora tittade en stund på mig när jag skurade. "Mamma målar", konstaterade hon sedan. "Mamma måla golvet".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar