Dagens outfit, oretuscherad

Jag vägrar tro att de småbarnsmammor som presenterar dagens outfit på sin blogg, alltid är så där trendigt och piffigt klädda hela dagarna. Man blir ju lätt deprimerad och får ångest av bara tanken. Därför presenterar jag idag, och bara idag, dagens oretuscherade outfit. För mer feel good känsla, se gärna tvätthögen på golvet och den obäddade sängen i bakgrunden.

Dagens outfit består av:
-Svarta väldigt urtvättade trosor från Twilfit.

-Vit amnings-BH. Lite kladdig eftersom jag läckte mjölk när Signe ammade i morse.

-Vitt linne med djungeltryck från JC, med lite majskroksklet på.

- Gråa Nike mysbyxor i storlek XL med blåbärspuré på ena benet.

Mysbyxorna fick jag av Janne när jag var gravid med Signe. Man vet inte om man ska bli glad över att ens man köper byxor till en i storlek XL och älskar en ändå, eller förtvivlad över det faktum att han faktiskt insett att hans fru inte längre är den storlek 38 hon var när de träffades.

Kan själv!

Det finns tillfällen då jag väljer att titta åt ett annat håll. Ett exempel är när Tora skriker: "Kan själv!!", när smörgåsen ska bres för att sedan glatt konstatera: "Så gör man", när halva smörgåsmargarinpaketet är på smörgåsen och andra halvan är utsmetad på köksbordet.

Och här är ett annat exempel. Så såg det ut en gång i tiden när hon fick äta blåbärspuré själv med sked. Inget fläckborttagningsmedel i världen kunde rädda den tröjan.

Potpurri

Signe bestämde sig i förmiddags för att sova hela två timmar, istället för sina brukliga fyrtio minuter på förmiddagen. Det gjorde att vi kom iväg lite senare än planerat från Dalarö. Farligt nära Toras sovstundstid. För att hålla henne vaken var jag tvungen att sitta och sjunga barnsånger hela vägen mellan Dalarö och Tallkrogen. Man hinner med ganska många sånger på den sträckan. Särskilt många blir det om man sjunger dem för Tora, för hon orkar nämligen inte lyssna på hela sången, utan bara de första stroferna. Sedan tröttnar hon och vill höra en ny sång.

Så här ungefär lät det i bilen idag:
Jag (med vacker och len stämma): "En sockerbaaagare, han bor i staaaden, och bakar kaaakor mest..."
Tora avbryter (med bestämd röst): "Näe! Annan!"
Jag: "Bä bä.."
Tora (ännu mer bestämt): "Inte den. Annan!"
Jag (suckandes): Vad ska jag sjunga nu då? Ehhh...hmm.. Ok. Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar.."
Tora (min favoritreplik, vet inte var hon har fått det ifrån): Schhh! Ta det lugnt.
Jag: "Men vad ska mamma sjunga då?"
Tora: "Som flickan sjunger."
Jag (galandes): "Jag ska bli friii, åå jag ska bliii, del av din väääärld."
Tora (besviket): "Näe mamma. Inte sjunga sjöjungfrun!"

Minisemester

I fredags kväll hade Janne playdate med bästa kompisen (som konstigt nog fortfarande vill umgås med oss trots vissa incidenter), så jag och tjejerna tog vårt pick och pack och flydde ut till mormor och Anders på Dalarö. Det var så trevligt att vi stannade ända till idag.
Dalarö är vårat egna lilla Sunwing Ving Resort på hemmaplan och med helgens medelhavsvärme, kändes det nästan som vi var tillbaka på Rhodos. Mormor är lika barnkär som värsta greken och lagar minst lika god tzatziki. Men bäst är hon på köttbullar. Idag till förmiddagsmellis (!!) tror jag Tora tryckte i sig tio stycken. Köttbullarna var tänkta till mormors lunchgäster. Nu fick de nöja sig med sill och potatis.

Cravings

Singan äter majskrokar. Det är det nya nu. Alla bebisar äter majskrokar. Om ni aldrig har sett en bebis äta majskrokar någon gång, kan ni se här hur det ser ut. Förmodligen har ni sett det, men trott att bebisen äter ostbågar. För det gör folk. De brukar titta på mig som om jag inte är riktigt redig i huvudet, när jag mutar Signe med en majskrok. Vad folk inte vet är att majskrokar innehåller 0% socker, 0% salt, och därmed även 0% smak.

Vad betalar man då 29 spänn påsen för, kan man undra? Och det gör jag. Därför har jag nu köpt helt vanliga jäkla smörgåsrån. Sådana som bebisar har tuggat på sedan urminnes tider. Signe gillar smörgåsrån precis lika mycket som majskrokar. Bra. Det blir billigare så. Problemet är att jag OCKSÅ gillar smörgåsrån. Eller, det var milt uttryckt. Jag ÅTRÅR smörgåsrån, gärna två stycken, och med smör emellan. Det måste vara ungefär lika nyttigt som att äta kanelbullar, men jag kan inte sluta. Paketet jag köpte igår är nästan slut. I längden kommer det nog ändå bli billigare med majskrokarna.

Maktkamp

"Inte sovdags"

Det tog inte lång tid innan Tora kom på att hon kunde gå i och ur nya sängen själv. Efter godnatt-sagan och pussen på kinden lämnar man Toras rum med ett "Nattinatti". Det är startsignalen för maktkampen som nu börjar.

Tora går upp. Mamma stoppar om. Tora går upp. Mamma stoppar om. Tora.. ja, ni hajjar...

Nyss fann jag min dotter sittstrejkandes i fåtöljen i sitt rum:

"Mamma. Inte sovdass!!", sa hon bestämt.

"Jo, sovdags", svarade jag, förhoppningsvis något mer bestämt (efter att först ha tagit kortet).

Förstår så här i efterhand inte varför vi inte hade kvar spjälsängen. Den är ju jättepraktisk som barnförvaring. Man stoppar i ungarna och sen liksom stannar de där. När de blir stora nog att kunna hoppa ut själva, lägger man bara på ett lock. IKEA borde börja sälja spjälsängar för tonåringar med lock och lås. Då måste de stanna hemma och sova istället för att driva runt på stan och göra ofog. Att ingen har tänkt på det?!

Sjöstadsnytt

" Här ska köras racerbil"

"Shyssta grejjer ni har här"

Folke + Signe = Sant

Idag har jag och Singan varit i Sjöstaden igen. På grund av en något optimistisk tidsplanering i kombination med busstrejk, blev det till att gå i raskt fettbrännartempo både fram och tillbaka. Nåja, det drabbade ju ingen vältränad i alla fall. Och så slapp jag ju fundera över huruvida det verkligen var nödvändigt att äta den där chokladbollen till fikat eller inte. Sånt är nice. Efteråt.

I Sjöstaden hälsade vi denna gång på Elin och mini-Buurman, som är beräknad att anlända nu på torsdag. Signe fick så äntligen chansen att testa mini-Buurmans barnstol, vilken Folke redan har gett två tummar upp. Signe verkade digga den också som ni ser. Tur för Elin och Ralph som jag vet har pyntat en mindre förmögenhet för underverket. Och för lekhagen, som även den fick godkänt av Signe. Mini-Buurman är faktiskt den mest välutrustade (kan misstolkas) ännu icke födda bebis jag känner. Det är lite osvenskt på något vis. Holländskt, hävdar Elin, och ja, man ska ju ta seden dit man kommer.