Uppläxning

Igår hittade jag en geting, infångad under en upp och nervänd fluormugg på skrivbordet. Den surrade ilsket därinne. Brevid satt Janne lugnt och surfade på datorn. Jag tittade lite frågande på honom.

-Jag ska lära honom hur det går om man kommer hem till oss och mopsar upp sig. Sedan ska jag släppa ut honom så han kan tala om för sina polare att det inte är någon idé att ge sig på oss, sa han kaxigt.

Wow. Vilken hårding han är, min man.

Och så imorse upptäckte jag till min förvåning att en fluga var instängd i vattenbehållaren till kaffebryggaren. Den låg där och sprattlade förtvivlat. Hur hade den hamnat där? Hade Janne stängt in den? Varför då i sådana fall, en fluga gör ju ingen förnär. Kanske var den bara jäkligt sugen på kaffe. Eller på ett morgondopp.

Pillepill

Singan och jag var inte riktigt i fas vad det gäller sömnen i natt. Hon kunde inte sova om hon inte fick ligga på mig och pilla med sina små fingrar med sylvassa naglar i mitt ansikte, helst i min mun och i min näsa. Jag å andra sidan, kunde inte sova när hon låg på mig och pillade med sina små fingrar med sylvassa naglar i min mun och i min näsa. Som sagt, inte så kompatibla.
Jag hoppas verkligen att detta är en fas hon går igenom. För om det här är hennes defintion av att ligga och mysa, kommer hon aldrig att bli gift. Det är faktiskt inte speciellt mysigt när någon pillar runt med sina fingrar i ens mun. Även om det kanske låter så. Hon kanske skulle bli tandläkare. En ogift tandläkare.

Han gjorde vad?

Janne och Tora sitter i detta nu och läser godnattsaga i hennes rum. Jag sitter i rummet utanför och bloggar. De läser visst Nalle Puh hör jag.

-A ee de då?
-Det är Nalle Puhs rumpa. Kanin har gjort i ordning den.

Va?! Han gjorde vadå? Jag måste nog kolla lite på den där boken...

Potträning II

Vi håller ju som sagt på att potträna Tora just nu. Och sedan Jannes semester började, kör vi potträning-hard core. Vi snackar ingen blöja. Alls. Inte ute. Inte inne. Inte i bilen heller. Och inte på Ica Maxi under storhandlingen. Det är vågat.
-Tora, ska du prova och kissa lite innan vi går in och handlar?
-NEJ!!!
-Men tänk om det kommer...
-NÄÄEJ!!
-Ja, ja. Okej då!
Och så när man står där i charkdisken och kollar in bäst-före-datumet på köttfärsen, är det någon som drar en lite i kjolen.
-Mamma. Kissnöödii.
Janne körde löpträning till kundtoaletten med Tora på armen. Bad en stilla bön att de inte skulle vara upptagna allihop. De var de inte. De hann.

Roadtrip

Vi har varit ute på en liten roadtrip. I hemmatrakterna. Om man samåker med en åksjuk tvååring som kräks var trettionde minut, kommer man nämligen inte så långt. Men till Värmdö kan man åka. Och det har vi gjort. Två dagar i rad.
I tisdags var det Jannes kusin Tina som fick besök på sitt landställe och dagen därefter trängde vi oss på kusin Lena, Staffan och lillsyssling Ellen som också huserar på Värmdö om sommaren. Och i torsdags våldgästade vi Morfar i fästingnästet. Janne jämförde oss med en helt vanlig nomadfamilj. När maten börjar sina, tar vi helt sonika vårt pick och pack och drar vidare.

Min kusin Lena och jag har för övrigt lyckats med något riktigt bra. Lena är förlovad och har lilla Ellen tillsammans med Staffan, som är Jannes kompis sedan gymnasietiden. Proud to say, att det var jag som förde dem samman. Jag är ju för bra helt enkelt.
Den här relativt nyblivna familjekonstellationen, förklarade vi för Tina när vi var där i tisdags. För det är ju lite häftigt att Jannes och Staffans barn visade sig bli sysslingar. Eller som Janne sa lite triumferande: "Det trodde du väl inte Millan, att dina och Lenas barn skulle bli släkt?". Vi övriga tittade lite frågande på Janne, vad menade han nu? "Jo", svarade jag efter ett litet tag. "Det har jag nog faktiskt alltid trott att de skulle bli".

Det enda man kan anmärka mot var badtemperaturen.

Singan på semester

Hugh Hefner

Den här utsikten gör inte ont någonstans.

Inte någonstans alls.

Lena och Ellen

Janne och Signe

Olivia

Häromdagen passade vi våra vänners dotter Olivia 2,5 år några timmar. Eller O-li-vo-ä som Tora säger. Förutom att vara alldeles otroligt söt och sjukt väluppfostrad (jag kommer inte lämna bort mina barn igen innan vi har drillat lite här hemma), är Olivia dessutom väldigt vältalig. Jag har i min enfald trott att Tora är talför för sin ålder, men när man umgåtts med O-li-vo-ä ett tag, så framstår Tora som rena analfabeten.

Vid ett tillfälle satt Janne med tjejerna nere i soffan i TV-rummet. Olivia fick syn på Toras cykelhjälm och ville gärna prova den. Det fick hon såklart. Hon fingrade lite på spännena och frågade Janne: "Gör det något om jag ändrar inställningarna?". Janne såg ut som en fågelholk i ett par sekunder, innan han fick fram: "Ehh, näe, visst det går bra".

Så här ser det ut när Tora har tagit på sig cykelhjälmen. Jag tror inte ens hon är medveten om att det finns något som heter inställningar att justera.

Kurt?

När Tora inte har håret uppsatt med tofs och spänne, ser hon ut lite som en knarkare i håret. Lägg till en rödrutig grungeskjorta och en plågad min. Påminner hon inte lite om Kurt Cobain?

Kurt

Tora