Dunderkur

Tora och Signe har ju som bekant varit lite krassliga i slutet av veckan. Nu är de dock på bättringsvägen båda två. Tyvärr verkar det inte vara bättre än att jag nu börjar sloka lite med öronen. Kliar lite i halsen, värker lite i kroppen, ja ni vet.
Men. Någon förkylning har jag då rakt inte tid med, så ikväll bestämde jag mig för att försöka mota Olle* i grind. Alltså. Vår nya juicepress har fått jobba häcken av sig och jag har ikväll:

-druckit råsaften av fyra stora apelsiner och typ tio äpplen från vår trädgård**
-bälgat i mig en stor kopp grönt té

Önskat resultat: Jag känner mig pigg och kry i morgon bitti.
Troligt resultat: Jag kommer kissa i sängen i natt. Och ha ont i halsen när jag vaknar.

*Vem fan är den där Olle egentligen, och varför ska han motas? Jag vet inte vad mota betyder.
** Äpplena är alltså från vår trädgård. Apelsinerna köpta på ICA. Vi bor inte Israel.

Börjar ana oråd

Tora är inte så värst intresserad av kläder faktiskt. Ibland har hon någon slags synpunkt om att hon inte vill ha det eller det plagget, men oftast är hon rätt nöjd med det man sätter på henne. Något som hon defenitivt aldrig visat något slags intresse för, är shopping. Jag tror inte ens hon har någon uppfattning om ordet "köpa". Därför blev jag rätt förvånad när hon härom morgonen pekade på mina trosor som jag sprang omkring i, och frågade:


-Var har du köpt dom där då?
-Ehh... på Lindex....

Är det så här det börjar?

Ambivalens

Konversation vid frukostbordet.

-Tora vill du ha en macka till?
-Joooeeej.
-Vad betyder det? Ja eller nej? Vill du ha en macka till?
-Jooaaaeeej...
-Du måste svara, ja eller nej.
-Ja eller nej.
-Nja, jag menade inte riktigt så. Vill. Du. Ha. En. Macka?
-Ja!
-Vad bra. Du vill alltså ha en macka?
-Nej!
-Ok! Ingen macka.

*börjar plocka undan*

-JAG VILL HA EN MACKA!
-Det var väl det jag visste.

And thats all I have to say about that!

En hjälpande hand (i dubbel bemärkelse)

I den här familjen har man ibland så gott som alltid*, sällskap med sig in på toaletten. Det är inte helt oangenämt. Man kan konversera lite om vardagliga ting och Tora är faktiskt rätt hjälpsam.
"Här får du papper", brukar hon säga och räcka över en minimal pappersremsa.
"Tack Tora, men mamma vill nog ha lite mer papper än så".
Tora strimlar av en liten remsa till: "Här".
"Tack så mycket. Lite till". Tora river av en om möjligt ännu mindre remsa. Och så ännu en.
Det brukar sluta med att man sitter där med en liten hög av konfetti i handen att torka sig med. Nåja. Bättre än inget.

*Här skulle jag vilja lära mig hur man skriver "ibland" genomstruket. Som om man börjat skriva ibland, men sen ångrat sig och skrivit "så gott som alltid" istället. Ni hajjar. Ni har sett det förut. Hur gör man det? Jag har testat att skriva i ett word-dokument och sen koppy-päjstat! Funkar inte. Hilfe! Någon?

UPDATE: Så har man skrivit sitt livs första html-kod dårå. Det gick ju fina fisken. Man kanske skulle sadla om. Bli en sån där ... vahettere... datatekn... datakons... en som jobbar med data. Tack Yllet och Polly för hjälp.

Varning!

Vill du se en sjukt äcklig bild? Och då menar jag VERKLIGEN läskig. Jag hade egentligen inte tänkt visa den här, men så bara: vad f-n, jag gör det! Men jag varnar först.
Nej, jag pratar inte om kortet från föregående inlägg, det har jag gudskelov inte sett, utan jag tog ett kort på Tora för ett tag sedan, när hon var så gullig och satt och åt mörk choklad.
Du får scrolla ned en bit för att se bilden. Jag tänkte att jag gör så, för att man ska ha en chans att hinna ändra sig. OK, kör! Om du vågar. I dare you.

Alien

Tora

Smile

Med risk för att vara lite utlämnande, men det får man ta. Vad gör man inte för konsten...

Igår kväll sitter Janne på toaletten, bajsar, borstar tänderna samtidigt och leker med sin mobil. Nej, det sista är inte någon omskrivning för något helt annat. Om jag hade skrivit: och leker med sin "mobil", då hade det varit det. Men det gjorde jag inte.
Plötsligt hör jag ljudet av en mobiltelefonkamera.

-Tar du kort på dig själv när du sitter på dass?!
-Jag måste ju testa nya kameran ju.

Personligen kan jag tänka mig mycket trevligare motiv än så, första gången man provar en kamera. Mycket. Men det är jag det.

Språkförbristringar

Idag är Tora hemma med snorig näsa. Hon är tillräckligt sjuk för att behöva vara hemma, men inte så pass sjuk, att hon vill ligga i sängen hela dagen. Därför tog vi en sväng till lekparken efter lunch. Där var också en äldre man i sällskap med en pojke på ungefär 10 år. Pojken sprang ivrigt omkring i lekparken och lekte en med det ena, en med det andra.
"Det är mitt barnbarn", sa den äldre mannen med stolthet i rösten. "Han är från Sicilien. Där har de inga lekplatser. I alla fall inte så här fina".
Pojken hoppade in i leksaksbussen av trä som står i en av sandlådorna på vår lekpark. Han klappade på sätet brevid sig, för att visa att han ville att morfar skulle komma sätta sig.
"Problemet är att jag inte förstår vad han säger", fortsatte morfarn att förklara, medan han vecklade in sin gamla kropp i bussen. Sedan satt de där tysta brevid varandra i bussen och log. Pojken och morfarn. Till dess pojken rusade i väg mot nästa aktivitet.

Jag blev lite varm i hjärtat av att bevittna den där ordlösa kärleken mellan dom. Inte måste man alltid tala samma språk. Man förstår ju varandra så bra ändå. Sedan kom jag på, att det faktiskt nog inte är så långt ifrån den relation som Tora har med sina far- och morföräldrar. Nu pratar hon visserligen ganska bra, men fram till för bara några månader sedan, lät det typ så här:

Tora: "Morfar. Titta lampan"
Morfar: "Vad sa du Tora?"
Tora: "TITTA LAMPAN"
Morfar: "Katten ja, där är den"

***

Tora: "Blåsa såpbubblor farfar?"
Farfar: "Nu hör inte jag vad du säger Tora. Du får ta ut nappen."
Tora: "Blåsa såpbubblor?"
Farfar: ???
Tora: "BUBBLOR!"
Farfar: "Kom så går vi och gungar lite. Det är kul."