Dagens outfit, oretuscherad II

Jag tycker faktiskt att den här bloggen har varit rätt förskonad från gnäll hittills. Så jag tänkte att det kunde gå an för mig att gnälla idag. Bara lite. Signe är nämligen inne på sin sjätte sömnlösa natt i sträck, vilket resulterat i att jag har gått omkring här hemma i huset som en zombie hela veckan. Jag har knappt orkat ta mig utanför dörren, vilket vi nog ska vara glada för, för det är mammasunk utan dess like. I ett fåfängt (desperat?) försök att dämpa ringarna under ögonen, köpte jag en sådan där "Caffeine Eye Roll On" från Garnier. Men inte fan blev jag piggare av det, bara fattigare.
Men nu, stundar andra tider! I morgon bär det nämligen av mot varmare breddgrader (läs Skåne), då vi ska på kräftskiva hit! Då måste man shäjpa upp sig lite. Därför ger jag er nu,"dagens outfit oretuscherad II" (1:an hittar du här), for the last tajm. För imorgon är det bye bye mammasunk!

Från topp till tå består sunket av:

-Vit amnings-BH från Abecita där ena bygeln petar ut. Orkar inte laga den (för hundrade gången) eftersom "Signe-nog-slutar-amma-snart" (yeah right).

-Vita bomullstrosor som jag fått av min mamma, som i sin tur fått dem när hon började prenumerera på någon tidning. Inte några Calvin Klein direkt, men de är rena. Och sköna.

-Vit topp med rött mönster, köpt på Ica Maxi för halva priset. Så att jag skulle ha något billigt att gå hemma och skrota i.

-Gråa mysbyxor med rosa revärer, köpta på Stadium under förra mammaledigheten, enkom för mammasunk-dagar.

Och sen är det ju så, att när mamma sunkar, då måste Signe sunka. Signes bebis-sunk består av:

-Pampersblöja, vänd åt rätt håll.

-Vit väldigt noppig och nedfläckad body med konstigt insektsmönster på, ärvd från storesyrran.

-Korallfärgade knickers som jag hittade längst inne i byrån som vi krängde på Blocket för ett par veckor sedan. Hade glömt att vi hade dem och har ingen aning om var de kommer ifrån. Fula är de i alla fall.

Så. Nu har jag gnäll klart. Känns lite bättre redan faktiskt.

Tvätta håret

Tora tycker inte om att tvätta håret. Speciellt inte skölja-ut-schampoot-ur-håret-biten. Men ibland så bara måste man. Närmare bestämt 1-2 gånger i veckan i den här familjen. Och härom kvällen var det dags igen.
Tora, jag och Lisan (Toras docka) badade tillsammans. Vi hade precis klarat av schampooneringsbiten, varvid det var dags för den lite mer kritiska sköljningen.
"Blunda!", sa jag till Tora. Inte argt, men ganska bestämt ändå. Tänkte att det är bäst att se till att hon blundar ordentligt, för annars kommer det tvål i ögonen, det svider och det blir ett himlans gnäll. Tora slöt lydigt ögonen och vi sköljde, tämligen smärtfritt, ur schampoot.
Men sedan skulle Tora tvätta håret på Lisan. Hon tog lite tvål i handen och gned den kala dockflinten. Nu skulle det sköljas.
"BLUNDA!!!", skrek Tora och tryckte våldsamt ned Lisans huvud under vattenytan. Jag tittade förskräckt på. Inte låter jag så där. Väl?

På mjölkpaketet

Hur jag tänker? Jo, jag undrar: varför steker man en gammal cykelsadel?

Social kompetens sökes

Vi har haft besök ikväll av Toras kompis Linnie med familj. Och jag är helt slut. Tora har varit en liten plåga, milt uttryckt. Så här är historien.
Först pratar hon oavbrutet i två dagar om att Linnie ska komma och är så glad över det. Det är Linnie mig hit, och Linnie mig dit. Och sen när så Linnie äntligen står där i hallen och vill leka med sin bästa kompis, då springer Tora upp på sitt rum och sätter sig och läser böcker. Linnie får INTE komma in. Och så fortsätter det. Hela kvällen. Linnie får inte göra det, och inte det, och inte det heller. Janne och jag säger att: "om man har kompisar hemma hos sig, så MÅSTE man dela med sig av sina saker".
För så är det ju. Speciellt om man bjudit in dem själv. För tänk om man i vuxen ålder bara: "Ja, vad kul! Ni är jättevälkomna hem till oss på middag", och sen när gästerna kommer, sitter man bara och surar och säger saker som: "Nej, RÖR inte den" och "Den får INTE du låna". Till slut stänger man in sig på sovrummet och skriker genom den stängda dörren: "Nu får ni åka hem. Jag vill kolla på TV". Hur skulle det se ut?
Ni som har/har haft två-tre åringar, please säg att de har betett sig så här. I alla fall någon gång. Börjar tro att vi gjort något seriöst fel i vår uppfostran annars.
Fast nu när jag tänker efter, minns jag att min mamma berättat någon anekdot om mig. Hur jag bönade och bad att en kompis till mig (som hette Annika för övrigt) skulle få komma hem till oss och leka. Och sen när hon kom och hennes mamma åkt, sa jag tydligen: "Mamma, jag vill att Annika ska åka hem igen". Och sen slutade det med att min mamma fick leka med Annika.
Stackars Annika. Och stackars Linnie. Förlåt gumman. Nästa gång är nog Tora på lite bättre humör.

Tora Di Leva

Nu på eftermiddagen när jag gick och städade lite i vardagsrummet, hittade jag en gammal persikokärna som jag plockade upp för att slänga.

"Vad är det då?", frågade Tora.
"Det är en kärna", svarade jag.
"Nej, det är ingen färna", replikerade min dotter bestämt.
"Nehej, vad är det då?"
"Det är liv!"

Det är liv! Låter ju som om något Tomas Di Levas barn skulle kunna säga. Var har hon fått det där new age-flummet ifrån? Måste vara från hennes far. Eller inte. Ha ha ha.. (Ni som känner Janne skrattar nog också här). Ha ha ha.

Hmm, vad är det nu igen?

Eftersom jag antar att du också alltid går omkring och undrar, så delar jag med mig av Johannas underbara favoritsite. Genialt. Eller hur? Nu slipper du fundera på det.

Den gubben går inte

Ni vet det där tricket vissa kör. Lägger en röd strumpa i vittvätten så att alla vita plagg färgas rosa och gör så att man blir portad från tvättstugan for ever and ever. Jag börjar ana att Janne gör något liknande, fast med blöjbytena.

Det började med Signe i våras. Vid ett kontrollbesök på BVC, där vi för första gången träffade vår nya sköterska sedan den gamla gick i pension, tog jag intet ont anande av Signe kläderna och upptäcker, mycket genant, att blöjan sitter på bak och fram. Jag hostar fram lite förläget att: "det visst måste varit pappa som satte på blöjan i morse". Fast, vad är det för ursäkt egentligen? Efter två år av blöjbyten, borde man väl veta vad som är fram och vad som är bak? Och hur sätter man ens på blöjan på det viset?

Och så härom morgonen var det Toras tur. Jag hade frågat henne säkert tio gånger om hon ville kissa morgonkisset och alla gånger fått ett ilsket "NEJ!" till svar. Så jag lämnar henne okissad i våran säng, drickandes välling och tittandes på barnprogrammen. Tänker att, hon säger väl till och hon har ju faktiskt nattblöjan på sig. Så vad kan hända liksom?
Efter en stund hör jag ett liten duns från sovrummet när Tora hoppar ner från sängen. Jag väntar på att sovrumsdörren ska öppnas och att Tora ska komma ut med ett: "Mamma, jag är kissnöödii". Men ingen Tora kommer. Jag tittar in i sovrummet. På TV:n är ett program om sniglar. På golvet står Tora, tillsynes helt absorberad av TV:n men av hennes kroppshållning att döma förstår jag att hon står och kissar. På golvet är en liten gul pöl. Konstigt tänker jag, hade hon inte blöja på sig? Jag tar av Tora pyjamasbyxorna och upptäcker, att Janne kvällen innan lyckats med att sätta på blöjan UT OCH IN! Istället för att sugas upp av det mjuka torra Pampers Baby Dry-fluffet, ligger kisset nu i en stor pöl i Toras gren. Ungefär som när man kissar i ett par gummitrosor. Kan jag tänka mig. Alltså.