Födelsedagskalas

Födelsedagsbarnet

I lördags var det födelsedagskalas för Toras kompis Linnie som fyllde två år. Det var en mycket trevlig tillställning. Mycket tack vare de chosefria gästerna. Tänk vad skönt det vore om alla var lite mer som tvååringar när man gick på fest.

Som exempel snubblade Tora redan på parkeringen och skrapade sönder sina strumpbyxor. Under det pågående kalaset bekymrade det henne inte det minsta. Inte heller bekom det henne att hon spillde glass på klänningen, trots att hon hade haklapp, vilket för övrigt gällde majoriteten av kalasdeltagarna. Alla försåg sig friskt av det som bjöds och ropade högt "mera glass" utan att fundera på om alla andra gäster fått eller om det skulle räcka laget runt om man tog en omgång till. Den som lämnade bordet först var födelsedagsbarnet själv, och det redan efter fem minuter, för att gå och leka en stund. Ingen av gästerna höjde på ögonbrynen.

Mitt under kalaset gick Tora lite avsides och bajsade. Det var ju artigt i och för sig, men sen kom hon ropandes "bajsat, bajsat, bajsat". De fester jag gått på i vuxen ålder där folk så tydligt signalerat att de gjort nummer två, har varit tämligen få till antalet. Nu kom visserligen Janne ut från toaletten efter blöjbytet och beskrev innehållet i Toras blöja till både form och konsistens, så för vissa personer verkar detta beteende inte växa bort helt.

Klockan tre började kalaset, klockan fem var det hela över. Kort men intensivt. Tora hade världsaskoj! Tack Linnie.

Signe hade också mycket trevligt på kalaset. Det var länge sedan hon sov så skönt. Hon somnade i bilen på vägen dit och fortsatte sedan sova i sin bilbarnstol i värdparets sovrum under hela tillställningen. Hon fortsatte sova i bilen hem och vaknade hemma i hallen. Hon undrade väl om vi inte skulle åka i väg på det där kalaset snart. Vilken tur att vi tog på henne hennes finaste gå-bort-klänning.