torsdag 9 oktober 2008

Handtag, famntag..

När jag tänker efter, är det är inte så konstigt att Signe-liten är mammig . Sedan hon föddes har vi gjort nästan allt ihop. Till och med när jag duschat har hon allt som oftast varit med. När hon bara var ett par månader gammal, var hon nöjd med att ligga på skötbädden på golvet brevid duschen, men nu när hon kryper runt och nästintill går, funkar inte det så bra. Så hon får duscha med mig. Kombinationen ostadiga ben och väldigt hårt klinkergolv, tycker jag dock inte är särskilt betryggande. Därför duschar jag nu oftast stående på knä, så att Signe kan klänga lite på mig samt att jag kan ta emot henne om hon skulle trilla.

I och med detta har jag upptäckt en högst besvärande sak. När Signe ställer sig upp eller när hon behöver något att hålla sig i för att hålla balansen, grabbar hon gärna tag i mina tuttar.
Jag vet inte vad jag tycker är jobbigast med detta. Det faktum att hon drar sig upp i mina tuttar, eller att de efter att ha ammat två barn, funkar utmärkt att använda som handtag.

7 kommentarer:

polly sa...

Se det som "tänk vad bra att de blivit så himla multifunktionella"!

Millan sa...

polly: Lite som skiftnycklar :)

Minna sa...

Så länge det är Signe och inte SPÖKET som rycker tag så är allt lugnt!

polly sa...

Precis! Det var nog inget du tänkte på när du var 19, eller hur?

Millan sa...

polly: Hahaha. Nej, inte direkt..

hedgehog-sara sa...

när min dotter var bebis i Signes ålder köpte jag en hoppgunga som jag satte i dörrhålet till badrummet.

Där satt hon och liksom doing doing doing rätt länge, så man hann duscha nästan klart.

Millan sa...

h-sara: Det är det där med "nästan klart" som är det jobbigaste. Att behöva sluta duscha med balsam kvar i håret.