torsdag 16 oktober 2008

Välkommen hem

Igår kväll kom Janne hem efter att ha varit bortrest med jobbet sedan i måndags morse. Det var verkligen inte en dag natt för tidigt. För det är nätterna som är värst. Dagarna är ju precis som vanligt. Men nätterna. Herregud. Nätterna.

Första kvällen när jag gick och lade mig, hade jag knappt släckt sänglampan innan de olustiga tankarna kom farande. Vad gör jag om det plötsligt står en inbrottstjuv vid fotänden av sängen, eller en galen yxmördare för den delen. En galen yxmördare som liksom har spionerat på oss och vet att Janne är bortrest just ikväll och att det där inne i huset ligger en ensam kvinna och två små försvarslösa barn. Detta ligger jag alltså och funderar på, trots att vi har inbrottslarm och att jag har larmat hela källaren och nedervåningen. Om någon så andas där nere kommer hela huset att börja tjuta. No chans in hell att en galen yxmördare kan smyga sig in i huset, utan att jag (och hela grannskapet) vaknar. Men man veeeet ju aldrig, så jag går upp ur sängen och stänger trappgrinden, så att den galna yxmördaren ska sinkas tillräckligt mycket för att jag ska hinna få upp båda barnen ur sängarna och låsa in oss på toaletten. Nöjd återvänder jag till sängen.

Det är då jag börjar fundera på om det var ett så klokt beslut att stänga trappgrinden ändå. Tänk om det börjar brinna och vi måste fly nerför trappan. Ihjälhuggen med yxa eller brinna inne. Ihjälhuggen med yxa eller brinna inne. Som en pest-eller-kolera-lek. Fast på riktigt.
Det måste finnas något sätt att fly huset från övervåningen? Från toalettfönstret kanske. Därifrån kan man hoppa ned på altantaket. Det är bara någon meter ned. Det klarar man. Fast det verkar ju lite rått och en smula ohjärtligt, att bara liksom k a s t a ned Tora och Signe och sen hoppa efter själv. Och inte kan man fira ned dem i lakan heller. Dom är liksom lite för små för att ha vett nog att hålla i sig. Då kommer jag på den briljanta idén att man kan stoppa in dem i ett påslakan och liksom hissa ned dem på altantaket. Och sen hoppar jag efter. Vilken utmärkt plan. Nu kan jag koppla av. Äntligen.

Hmm. När testade vi brandvarnaren sist? HERREGUD. Vi har ju bara EN brandvarnare, som visserligen sitter på övervåningen där vi sover, men ändå. Man borde ju ha en på varje våningsplan. Minst. Fan också. Säljer de brandvarnare på bensinmacken tro?
Fast där sansar jag mig. Jag kan ju inte slita upp ungarna ur sängarna mitt i natten och åka och handla extra brandvarnare, för att det kanske eventuellt kan börja brinna just inatt. Det verkar galet. Faktiskt en smula hysteriskt, if you ask me. Det får vänta till i morgon. Om vi lever då.

Och det gör vi ju. Såklart. Och eftersom jag natten innan faktiskt utarbetade den perfekta flyktplanen (som fungerar på båda yxmördare och bränder) och under dagen hann med att både köpa och installera nya brandvarnare, kunde jag faktiskt sova lite lugnare natt nummer två. Halleluja.

Om jag funderar på att gå i terapi undrar ni? Jomenvisstserru. Any day now. Any day.

15 kommentarer:

yllet sa...

Haha! Men precis så där är det!! Jag frågade T häromdagen: har du någon plan på hur vi ska ta oss ut om det börjar brinna? Nej. NEJ!?!?? Vi måste köpa en brandstege och installera i Busans rum. Och nu skämtar jag inte ens, vi fick det rådet på en besiktning härom månaden. Jösses. fatta vad ett barn kan göra med en brandstege???

Minna sa...

hahah, nästa gång får du ringa mig kan jag komma över i pyjamasen och prata lite sans och vett i dig!

Jenny sa...

Kan vara skönt att veta att morfar Classe monterat upp två brandstegar ute på landet efter Johannas och min paranoja. Så där är vi säkra för bränder i alla fall.

polly sa...

Jag bor i lägenhet med en brandvarnare, det borde räcka. Och vi bor på en trappa så jag har räknat ut att om jag håller grisen i armarna och lutar mig över balkongräcket så långt jag kan, så bör han klara sig med ett brutet ben eller två när han landar. Själv får jag väl hoppa bäst jag kan, och även jag bryta ett på ben på grannens altan (eller om det är mjukare att ta lite sats och passera stenaltanen och sikta på gräsplätten och ölandstokshäcken?). Hursom, jag tror vi överlever iallafall.

Bara jag inte glömmer att man måste åla sig längs golvet.

hedgehog-sara sa...

brandvarnare hade vi bara en förut, sen brann en villa upp hundra meter härifrån - nu har jag i varje rum i hela huset...

Jo sa...

Det verkar som om jag inte är ensam i mitt trygghetsknarkande... Nu ingår jag dessutom i kommunens krisledningslag. I måndags fick jag vara med och öva på hur vi skulle hantera en krissituation (ett urspårat brinnande tåg med gasol). Helt nya dörrar i nojjandet öppnade sig när jag helt plötsligt känner ansvar för 50 000 invånare...

Millan sa...

yllet: Har ni ingen PLAN? Fixa en nu, annars kan du inte sova inatt.

minna: Inte helt uteslutet att jag gör det faktiskt.

jenny: Skönt. Då behöver jag bara oroa mig för yxmördare då.

polly: Jag skulle sikta på ölandstoken om jag var du.

h-sara: Det var det jag visste. Måste köpa fler brandvarnare.

jo: Jag skulle känna mig trygg med dig med i kommunens krisledningsgrupp. Inga är så bra på att reda ut kriser som småbarnsmammor.

PPernilla sa...

Underbart att läsa! Det är alltså inte bara jag. Har redan funderat ut en flyktplan om det skulle dyka upp en styckmördare därhemma medan Johan jobbar natt och jag och söta katten ligger och sover. Planen involverar en sänglampa, en rullgardin och ett par raggsockor...mer än så kan jag inte avslöja.

Villa Hemmet sa...

Jag brukar börja fundera på sådana saker precis när jag lägger mig, kommer ofta inte så långt in i planeringen förrän jag sover gott. Här hemma är man mer rädd att missa ett sovtillfälle än vad man är för en galen yxmördare......

Millan sa...

pp: Säger man A får man säga B. Nu blev jag ju nyfiken. Slå ner honom med lampan och rulla in honom i rullgardinen, så långt är jag med. Men varför måste du sätta på honom raggsockor?

villa hemmet: Man tycker ju att det borde gälla här hemma med, men icke.

tingeling sa...

det där med att fira ner barnen i påslakan har jag också tänkt på... och faktiskt börjat byta ut de med lite dålig sömm...ifall att....

Minna sa...

Jag bara älskar den där idén med påslakanet.

/Minna - igen.

Millan sa...

tingeling: Visst är det fiffigt det där med påslakanen :)

minna: Du kan också få använda den idén om du vill.

PPernilla sa...

Ha ha ha, nej nej nej, jag tänker mig snarare en variant där jag tar katten under armen, öppnar upp fönstret för att fly, men just då kommer styckmördaren in, jag kastar lampan mot honom så att han får den rakt i pannan, vilket ger mig och katten ett försprång. Jag grabbar tag i rullgardinen (katten fortfarande under armen....som om han någonsin skulle gå med på det...) hoppar ut genom fönstret - rullgardinen har lite motstånd i sig som dämpar fallet lite (hade kanske funkat om jag hade vägt sådär 50 kilo mindre...) Raggsockarna är mest till för att det är lite taggigt och buskigt och jag tänker mig att sockarna skulle vara skönare att landa på än bara fötterna (borde kanske ställa ett par skor vid sängen istället vid närmare eftertanke....)


....Men du kanske har rätt, jag kanske borde satsa på att slå ner honom istället. Ska fundera ut en plan för det ikväll innan jag somnar. Återkommer i frågan.

Millan sa...

pp: Hahahaha! Det där med rullgardinen var ju bara för bäst. Men du, hur ska du hinna få på dig raggsockorna? Jag föreslår att du sover med skorna på dig.