Cravings

Singan äter majskrokar. Det är det nya nu. Alla bebisar äter majskrokar. Om ni aldrig har sett en bebis äta majskrokar någon gång, kan ni se här hur det ser ut. Förmodligen har ni sett det, men trott att bebisen äter ostbågar. För det gör folk. De brukar titta på mig som om jag inte är riktigt redig i huvudet, när jag mutar Signe med en majskrok. Vad folk inte vet är att majskrokar innehåller 0% socker, 0% salt, och därmed även 0% smak.

Vad betalar man då 29 spänn påsen för, kan man undra? Och det gör jag. Därför har jag nu köpt helt vanliga jäkla smörgåsrån. Sådana som bebisar har tuggat på sedan urminnes tider. Signe gillar smörgåsrån precis lika mycket som majskrokar. Bra. Det blir billigare så. Problemet är att jag OCKSÅ gillar smörgåsrån. Eller, det var milt uttryckt. Jag ÅTRÅR smörgåsrån, gärna två stycken, och med smör emellan. Det måste vara ungefär lika nyttigt som att äta kanelbullar, men jag kan inte sluta. Paketet jag köpte igår är nästan slut. I längden kommer det nog ändå bli billigare med majskrokarna.

Maktkamp

"Inte sovdags"

Det tog inte lång tid innan Tora kom på att hon kunde gå i och ur nya sängen själv. Efter godnatt-sagan och pussen på kinden lämnar man Toras rum med ett "Nattinatti". Det är startsignalen för maktkampen som nu börjar.

Tora går upp. Mamma stoppar om. Tora går upp. Mamma stoppar om. Tora.. ja, ni hajjar...

Nyss fann jag min dotter sittstrejkandes i fåtöljen i sitt rum:

"Mamma. Inte sovdass!!", sa hon bestämt.

"Jo, sovdags", svarade jag, förhoppningsvis något mer bestämt (efter att först ha tagit kortet).

Förstår så här i efterhand inte varför vi inte hade kvar spjälsängen. Den är ju jättepraktisk som barnförvaring. Man stoppar i ungarna och sen liksom stannar de där. När de blir stora nog att kunna hoppa ut själva, lägger man bara på ett lock. IKEA borde börja sälja spjälsängar för tonåringar med lock och lås. Då måste de stanna hemma och sova istället för att driva runt på stan och göra ofog. Att ingen har tänkt på det?!

Sjöstadsnytt

" Här ska köras racerbil"

"Shyssta grejjer ni har här"

Folke + Signe = Sant

Idag har jag och Singan varit i Sjöstaden igen. På grund av en något optimistisk tidsplanering i kombination med busstrejk, blev det till att gå i raskt fettbrännartempo både fram och tillbaka. Nåja, det drabbade ju ingen vältränad i alla fall. Och så slapp jag ju fundera över huruvida det verkligen var nödvändigt att äta den där chokladbollen till fikat eller inte. Sånt är nice. Efteråt.

I Sjöstaden hälsade vi denna gång på Elin och mini-Buurman, som är beräknad att anlända nu på torsdag. Signe fick så äntligen chansen att testa mini-Buurmans barnstol, vilken Folke redan har gett två tummar upp. Signe verkade digga den också som ni ser. Tur för Elin och Ralph som jag vet har pyntat en mindre förmögenhet för underverket. Och för lekhagen, som även den fick godkänt av Signe. Mini-Buurman är faktiskt den mest välutrustade (kan misstolkas) ännu icke födda bebis jag känner. Det är lite osvenskt på något vis. Holländskt, hävdar Elin, och ja, man ska ju ta seden dit man kommer.

Vem ska ha vad?

Min kära mor skickade ett mail och undrade om det var jag eller Signe som skulle ha filttofflor på sig vid läggdags. Kanske båda två, svarar jag då. Filttofflor är en mycket underskattad fotbeklädnad. Betydligt bekvämare än ett par Manolo Blahnik.

Snigel på vift

Så var det bara en snigel kvar...

Igår upptäckte jag till min förvåning, att det låg två små sniglar på armstödet till soffan i vardagsrummet (eller snäckor heter det kanske, men då låter det som om det låg kanelbullar i soffan och det gjorde det nu tyvärr inte. Det var sniglar).

"Janne, har du lagt sniglar i soffan?", frågade jag min man, på fullaste allvar.

"Nej", blev det självklara svaret.

Såklart. Varför skulle Janne lägga sniglar i soffan? Det vore ju skitkonstigt om han hade gjort det. Och det var inte jag. Och inte Signe. Genom uteslutningsmetoden kom jag fram till att det måste vara Tora. Med tanke på hennes för tillfället smått sjukliga fascination för sniglar, hade jag kanske kunnat lista ut det ändå.

I alla fall. Sniglarna. Jag lät dem ligga kvar där på soffan. Det är fortfarande lite oklart varför. Kanske för att de såg ut att ha det så lugnt och skönt där. Men så i morse, var det bara en snigel kvar!

"Tora. Var är den andra snigeln?"

"Snigeln?"

"Ja. Den andra snigeln som låg här? Har du tagit den?"

"Näe"

Hmm. Det betyder att vi har en snigel lös i huset. Löper amok. Åhh herregud!

Signe sover

Signe-liten är sjukt lättväckt. Visst, ibland kan hon till och med sova sig igenom Jannes morgontrumpetande, men det hör dessvärre till ovanligheterna. Nej, istället kan man ha stått och vyssjat och vaggat henne i evigheter, smugit ned henne så försiktigt, så försiktigt i spjälsängen. Hon sover. Man börjar tassa ut ur rummet. Då vaknar Signe av det lite klibbiga ljudet ens nakna fotsulor gör när de lämnar golvet. Man måste lägga Signe att sova iklädd filttofflor.

Man måste betala

Tora har börjat med något som jag tycker är högst generande. När man går och handlar med henne, så ropar hon med en hög och lätt desperat röst varje gång man stoppar något i varukorgen: "Mamma, vi måste betaaaala!!". Ungefär som om jag brukar ha för vana att snatta med mig något från ICA varje gång jag går och handlar. Jag brukar titta mig lite hastigt omkring i butiken för att försäkra mig om att ingen tittar på oss med misstänksam blick och sedan säga, tämligen högt och tydligt: "Ja det är klart vi ska betala Tora. Det måste man göra".

Jag funderar på om hon har ärvt denna moraliska ådra ifrån mig. Det finns ju nämligen en tidpunkt i livet när det blir lite fränt att snatta, typ när man är 12-13 år sådär. Bara för spänningens skull, och oftast gör man det bara en gång, bara för att ha gjort det liksom. Jag gjorde aldrig det. Inte ens ett litet tuggummi från den lokala tobakshandeln slank ned i min ficka. Inte för att jag tror att jag var så mycket bättre uppfostrad än alla andra. Jag var helt enkelt för feg.

Janne har en kompis, som också han bara har snattat en sak en gång. Bara för att ha gjort det. Nu skulle man kunna tro att en tonårskille som snattar en sak en gång i livet, skulle välja att ta typ en Snickers eller varför inte en serietidning. Men vet ni vad han väljer att ta? En OST!! Som han smugglar ut ur affären gömd under tröjan. Ha, ha, ha! Jag kan inte låta bli att undra vad det var för slags ost. Grevé? Port Salut (den är god)? Eller kanske en Cheddar? Jag måste komma ihåg att fråga nästa gång vi ses.