Tidsfördriv II

Okej, eftersom inte jag heller har något liv, eller som Yllet skulle ha sagt: I don´t get out much, hänger jag på.

Dagens telefonlista:

Har du kysst nummer sju? Börsnytt! Hmm, kanske ska man rensa telefonboken från sådana här defaultnummer.
Har du träffat nummer nio i veckan? Nej. En kille från min klass på lärarhögskolan. Tveksamt om jag kommer se honom igen faktiskt.
Älskar du nummer tio? Min mans barndomskompis? Nej, men vilket drama det skulle kunna ha blivit.
Är nummer elva en sötnos? Camilla från min gamla mammagrupp, ja, hon är söt.
Är nummer femton en bästis? Nej, men en kusin, som bor på Gotland.
Har nummer sexton gått i samma klass som du? Ekonominytt! Återigen, borde kanske rensa..
Brukar du hänga med nummer nitton? Nej, tyvärr. Men en massa, för några år sedan.
Är nummer tjugo bra? Nummer nittons syster. Hon är bra.
Gillar du nummer tjugosex? In Case of Emergency. Beror väl på hur man ser det.
Vet du om nummer trettioett har ett förhållande? Jadå. Det är Folkes mamma det.
Hur känner du nummer trettioåtta? Kundservice Ftg. MEN VA FAN.
Är du intresserad av nummer fyrtiotvå? Min kusin Lena. Intresserad var väl att ta i. Men hon är en rolig prick hon.
Hur länge har du känt nummer fyrtionio? Min mans kompis. Sedan jag träffade honom.

Jaha! Blev det inte roligare än så. Nej, tydligen inte.

Typiskt

Här ägnar man nästan en hel dag till att surfa runt efter de perfekta bootsen. Och så när man äntligen hittar dem, verkar det vara något fel på nätbutik-sajten. Ringer kundservice.

Jag: "Hej, jag är lite intresserad av de där Dr Martens modell Triumph 1914 som ni har. I svart. Men jag undrar om det kan vara något galet med sajten?"
Trevliga tjejen: "Hur då menar du?"
Jag: "Jo, man verkar inte kunna välja storlek. Det enda som som dyker upp som alternativ är storlek 36."
Trevliga tjejen: "Oj då, vänta ska jag kolla."

****

Trevliga tjejen: "Du, nu ser jag. Den modellen har utgått ur det svenska sortimentet. Vi säljer de sista vi har nu. Finns tyvärr bara i storlek 36."
Jag: (stum förtvivlad tystnad)
Trevliga tjejen: "Men de finns i beige."

Beige! De är ju för f-n ... beige! Jag vill ha ett par svarta. VILL HA ETT PAR SVARTA! ( Oj, nu lät jag som Tora.) Kollade upp vad det skulle kosta att köpa och skicka hem ett par från Amerikat. 208.52 dollar. Det blir ett par dyra boots det.
Om man verkligen vill, och då menar jag VERKLIGEN. Tror ni man kan klämma ner storlek 40-fötter i ett par 36:or då? Precis som Askungens styvsystrar, är jag beredd att offra ett par tår eller en häl. För övrigt har jag funderat på det där med hälen ända sedan jag var liten. Jag menar, skor är ju oftast för små på längden (eller på bredden för den delen), inte på höjden. Hur kan det då hjälpa att karva bort hälen?

P.S. Jag är väl medveten om att detta mer och mer börjar likna någon konstig slags modeblogg. Det är inte meningen. Nästa inlägg kommer vara på kiss o bajs-temat. Lovar. D.S

Tänka om

Vid närmare eftertanke. Det här med rutiga skjortor kanske inte var en så bra idé trots allt.

Nya skor, check!

Gårdagens mission accomplished. Singan har fått (nya) skor och slipper nu visa sig bland folk i sina pantertanter-tofflor. Jag tycker i och för sig att de är lite fräcka, men Janne brukar gå fem meter bakom oss när Signe har dem på sig. Typ. Nästan i alla fall.
Och jag hade tydligen varit jättesnäll, för jag kom hem med en ny skinnjacka. Och den är så najs, så najs. Och så dyr. Och som om det inte var nog, sitter jag nu och porrsurfar efter ett par nya kängor också. Tur att det är början av månaden. "Hej då Toras och Signes barnbidrag! Välkomna hem till mamma, snygga skinnjackan och tuffa bootsen!"

Observera att jag skämtade lite om det där med barnbidraget. Skulle ju så aldrig hända, det förstår nog alla. Men man vet ju inte. Tänk om någon skulle få för sig och ringa och anmäla. Och så plingar det plötsligt på dörren här hemma. Jag går och öppnar, iklädd den nya skinnjackan, med Tora och Signe, bleka, hålögda och klädda i trasor, klängandes kring benen. Där står SOC. Fatta pinsamt!

Oups

I morse höll jag på att sätta morgonkaffet i halsen. När jag satte på datorn innan frukost, hade bloggen istället för sina sedvanliga tre besökare (hej mamma, hej pappa, hej Folke), haft hela 46 besökare. Måste vara något vajsing med besöksräknaren, tänkte jag, innan jag upptäckte att det var Polly som hade länkat. Hon är hemma sjuk och har (tydligen) inget bättre för sig än att läsa bloggar och fundera över hur stor snopp Michael Jackson egentligen har. Ha ha ha. Det, och vad är meningen med livet liksom. Krya på dig Polly.

Signe är för övrigt också lite krasslig. Så vi håller oss hemmavid idag och går miste om en lunch med mormor på stan. Istället för sushi blir det nu gårdagens korvstroganoff med ris. Nåja. Det var ju inte så att det här hushållet inte direkt behövde någon (läs jag) som var hemma en dag och städade, tvättade (och läste Damernas Värld).

Dagens mission

Idag står det shopping på agendan för Signe och mig. Med Malin och Simon, Carro och Hugo. Simon behövde visst en jacka och Singan måste ha nya skor. De här leoparddojjorna är de enda hon har för tillfället. Visserligen har jag för mig att leopardmönstrat är hett i höst, men det kan ju vara kul att ha något att byta med.

Om vi är snälla, kanske det blir något liiiitet till mammorna också. Jag har nämligen upptäckt att höstens mode innehåller ett par trevliga inslag. Nu talar jag inte inte om... vahettere... spets. Spets på mig. Mohahahaha. Inte direkt som handen i handsken. Nej, vi snackar stora rutiga skjortar och Dr Martens-kängor. Oh. My. God. Jag har väntat på att det här modet ska komma tillbaka i femton år nu. Nu drar jag tyvärr i n t e r i k t i g t samma storlek som på gymnasiet, och kängorna har sedan länge gett upp. Men det är ju kul att shoppa. Som flickan sa.

Sedan passar det rätt bra att handla skor med Signe. Sen hon började krypa är hon inte riktigt helt nöjd med att sitta i vagnen medan mamma provar kläder. Sist när jag provade jeans, tog jag med henne in i provhytten och satte henne på golvet brevid mig. Snabb som vessla, slank hon dock ut genom glipan mellan provrumsdörren och golvet. Jag fick springa ut och jaga henne. Utan byxor. Jag hoppas jag inte är den enda som visat mig i bara trosorna på JC i Farsta Centrum.

Det börjar ju bra det här

Fast sängen är i alla fall bäddad

Jamen, det börjar ju bra det här. Mitt nya liv. Jag hade TÄNKT att sminka mig lite, ta på jeans och någon trendig topp INNAN vi gick ned och åt frukost. Men så hängde ju myspysbyxorna där och bara: "Heeeey, ta på oss istället. Vi är mycket najsare än de där stiffa jeansen". Och vad kan jag säga. Jag är svag. Och de är sköna. Ack så sköna. Fast snart ska vi klampa iväg mot dagmamman. Då blir det ombyte.

Annars har vi som sagt varit i Skåne på kräftis i helgen. Mycket najs på alla sätt och vis. Jenny och Sören, tack och bock.

Vi gjorde det lätt för oss och åkte tåg ned till Malmö. Det var så bekvämt att vi nu överväger att sälja bilen och åka tåg överallt vi ska. Tora som i vanliga fall är åksjuk och kräks så fort bilen börjar rulla, satt nu i godan ro och kollade på tecknad film (Dumbo med andra ord) på datorn i typ fem timmar. Vid varje litet: "Jag ee kissnöödiii", var det bara till att trava ned några meter i gången och gå på toaletten. Inget panikletande efter bensinmackar längs motorvägen här inte. Och personligen kunde jag ligga och slagga i ett par timmar med Signe sovandes på mig som en tio kilos köttfilt. Köttfilten. Den bästa filten.