Godnatt

Det där jag sa om att boken med stort B inte hade gjort så mycket för sömnlösheten i det här hushållet. Jag tar tillbaka det.

Svenska frikort

Jag tycker jag läser både här och där, om dessa svenska frikort. Och likt Agenten har jag grubblat och grubblat på min lista, men det är tusan inte lätt alltså. Så dessa tre svenska män har jag fått
t v i n g a fram. Typ.

Jonas Leksell (för att han gillar barn, hade en cool hund och kan spela trummor)
Reuben Salmander (om han är djävuls-Bruno som han spelade i den urtöntiga serien "En ängels tålamod" med Peter Settman. Inte annars.)
Ola Rapace (hade toppat listan om han inte fått så mycket skit över någon dryg intervju han relativt nyligen gjorde hos Malou, som jag visserligen inte såg, men man har ju h ö r t. Men jag tänker mig honom mer som karaktären han är i "Tillsammans", eller i "Tusenbröder", eller i Wallander-filmerna , eller i "Anna Pihl", eller i...)

Jag har ännu inte hört mig för om Jannes lista (jo, sånt är mycket viktigt) men jag hoppas att den kommer bestå av Drew Barrymore, Kajsa Bergqvist och Ylva Maria Thompson. Dessa tre kvinnor har jag nämligen vid olika tillfällen fått höra att jag är lik.

Hahahaha! Kajsa Bergkvist. Jag garvar i brallan. Ser jag ut som någon som skulle f l y g a över 1.92 m kanske?
Och Ylva Maria Thompson? Man kan kanske säga att jag inte tog det som en komplimang direkt. Jag kan d e f i n t i v t hålla mig för skratt i alla fall. Verkligen.

Nattacirkus

Natten till idag hade Signe en av sina bästa nätter på länge. Hon somnade strax före 20, vaknade till vid 22, och vid midnatt men somnade om efter en klapp på huvudet. När klockan var 03.45 hade hon fortfarande inte vaknat än*. Därför var det så TYPISKT att Tora skulle vakna just då av att hon kissat i sängen. Självklart vaknade dessutom Signe-lättväckt när Janne gick upp och duschade henne**. Och så började cirkusen. Strax efter 05 hade jag fått båda barnen att somna om med mig i dubbelsängen. Då satt Janne redan i en taxi på väg till Arlanda för att flyga till superviktiga möten. Han var det synd om. Vi hade det faktiskt väldigt mysigt i sängen, tjejerna och jag.

Men det här med att kissa i sängen alltså. Jag som har världens erkänt minsta blåsa***, dricker ingenting en timme innan läggdags och absolut inget urindrivande kaffe efter klockan 17. Allt för att undvika sådana här nattliga äventyr för egen del (det är ju liksom inte lika förlåtande och definitivt inte lika gulligt att kissa i sängen vid 32 års ålder). Och eftersom det finns risk för att liten-urinblåsa-genen kan vara dominant, verkar det ju tämligen osmart att ge tjejen med världens n ä s t m i n s t a blåsa, tre deciliter fullkornsvälling innan läggdags. Så nu är det slut med det för Toras del. Nu är det knäckebröd och torra skorpor som gäller.

*För er utan barn. Detta är tyvärr definitionen av en bra natt. I alla fall hemma hos oss.

**Duschade Tora alltså. Med tanke på att Signe brukar vakna när man bläddrar lite i en bok, tror jag nog att Signe skulle vaknat om han duschade henne. För övrigt verkar det ju sjukt att ta upp henne för att duscha mitt i natten. Så smutsig är hon inte.

***Fråga gärna Janne om min lilla blåsa någon gång. Han tycker att den är fascinerande liten och kan prata om det i evigheter.

Jo, HAN sa det

Janne är ytterst tveksam till att Signe pekade och sa lampa igår.

"Jag tror hon sa slampa", sa han.

Meh! Shyrro! Nu måste vi bara reda ut vem hon faktiskt pekade på. Jag satt på fel sida av bordet, så det var inte på mig. Någon som känner sig träffad?

Borde man ringa någon?

Alltså, är det bara jag, eller ser det inte lite makabert ut när Tora radar upp sina dockor och mjukdjur på golvet på det här sättet?

"Tora, varför ligger dockorna på golvet sådär? Sover dom?"

"Nej"

"Varför ligger dom så då?

"Dom slickar på vattnet"

"Ehh... jaha"

????

Jo, hon sa det!

Idag var det som sagt Tyresta By som stod på agendan tillsammans med Elin, Iris, Jenny och Folke. Och om jag får säga det själv så bjöd dagen på en helt makalös uppvisning i god smak och planering. När vi vandrade barnvagnspromenaden fram i skogen, dripp-droppade det så fint från träden medan barnen sov så sött i vagnarna och sedan, när det började regna och blåsa lite mera, då var vi inte långt ifrån raststugan.

Utanför raststugan uppstod det dock för en kort stund en viss oro när vi upptäckte en hel mellanstadieskola utanför skolan. Ja, i ärlighetens namn vet jag inte hur många ungar där var men det
k ä n d e s i alla fall som en hel skola. Det kan ha varit bara en klass också. Det kan det absolut. "Herregud", sa vi nervöst till varandra. "Är de precis klara med sin matsäck tror ni, eller är de på väg in?". Nu kan jag bara tala för mig själv, men om vi hade varit tvungna att dela den där raststugan med alla de de där, förvisso söta och rara, men ack så högljudda barnen, då hade jag nog hellre suttit på en stubbe i skogen i regnet. Eller på dass. Eller rent av skitit i matsäcken och åkt hem. Men nu slapp vi det. Ungarna hade den goda smaken att precis vara klara och vi kunde i lugn och ro sitta i raststugan och mumsa på våra medhavda äggmackor.

Och det var där i raststugan som det hände. När jag så där slentrianmässigt frågade Signe var lampan var, viftade hon med sitt lilla pekfinger och sa: "Da. Ampa". Och inte bara en gång. Utan tre! Det vill inte jag kalla en tillfällighet.
Nu skulle jag gärna vilja att Elin och Jenny i kommentarsfältet intygar detta faktum, gärna på heder och samvete, för annars kommer Janne a l d r i g att tro mig. Han tror nämligen aldrig på mig, såvida jag inte förebringar bevisning som styrker mitt påstående. Men man får skylla sig själv när man gifter sig med en jurist. My fault! My bad!

Jag, Singan och en äggmacka

Folke i långkalsonger och Jenny

Elin och Iris

Förmodligen The Lösning

Det har varit lite knapert med inlägg på sista tiden och vad kan jag skylla på annat än att jag är lite trött. Och till er som jag i eufori ringde i onsdags och berättade att "nu har det vänt, Signe har sovit i natt" - ni kan sluta jubla nu eftersom det enbart visade sig vara olycksfall i arbetet. Natten till torsdag var lika cirkus som vanligt. Men nu är den här! Boken som ska revolutionera våra liv. Eller i alla fall Signes sovvanor, vilket i praktiken kanske är samma sak.

Någonting säger mig dock, att det kanske inte räcker med att endast k ö p a boken. Förmodligen krävs att man åtminstone läser den och dessutom utför någon aktiv (läs jobbig) handling, som initialt innebär om möjligt ä n n u mindre sömn under en period. Tror ni att det kanske räcker att ge Signe boken som kvällslektyr? Jag tycker ändå att de där pekböckerna hon läser nu är lite under hennes nivå. Jag menar, det där tramset om vad hunden säger och var katten är? Innan tjejen var sex månader gammal hade hon redan hunnit med fem poäng sannolikhetslära och statistik. Det är mammas tös det.

Boken med stort B (och nu menar jag inte Bibeln, den har hittills inte gjort så mycket för sömnlösheten i det här hemmet) lovar i alla fall guld och gröna skogar. I en testgrupp om sextio barn, sov efter tio dagar 42% hela natten. Efter tjugo dagar 53% och efter sextio dagar 92%. Ska vi ge oss dän på att Signe-liten tillhör de resterande 8%? Nej, det ska vi inte! Ämnar återkomma i ämnet.

Och nu, Tyresta By med systrarna former known as Olson. De har lovat stå för matsäcken om jag står för kaffet. En deal som jag kan leva med. Mycket väl.