Ajs kriim

Härom kvällen när det var dags för Toras läggning och Janne höll på att ta på henne pyjamasen, frågade han mig sådär i förbifarten: "Finns det några pacifiers här uppe?"
Innan jag ens hann börja fundera på huruvida det gjorde det eller ej, svarade Tora i mitt ställe: "Nej, bara napp".

Men det var väl själva fan vad de (s)nappar upp fort. Snart kan man väl inte säga "ajs kriim" längre heller.

Janne en fashionista

Vi är nyss hemkomna från lunch hos barnens farmor och farfar. På deras kylskåp hänger ett kort på Janne och hans två syskon. På kortet bär Janne samma blå Champion T-shirt som han har på sig idag. Exakt samma. Kanske något mer urtvättad. Detta kort är daterat 1999.

Frågan är vad det säger mest om. Märket Champions oerhörda kvalitet som vet att göra tröjor som håller (och håller och håller och håller) eller Jannes stora intresse för kläder, mode och god smak.

Samvetskval

På nyårsdagen var vi och hälsade på Magnus, Ulrika och Olivia en sväng. Tora var som alltid lite skeptisk när vi först kom dit, men när det visade sig att Olivia delade Toras intresse för prinsesskläder, blingbling och smink blev de snart oskiljaktiga. Särskilt som Olivia hade fått ett aldeles eget sminkbord i julklapp av sin faster och mer än gärna lånade ut en rosa tyllklänning till Tora medan hon själv sprang runt i en blå.

När vi hoppade in i bilen för att åka hem, sa Tora till mig (med samma övertygelse som när hon tidigare samma dag, ömt strök över sin Snövitklänning och sa: "Jag älskar den här klänningen"): "Mamma, jag älskar Olivia". Därefter blev det tyst ett litet tag medan Tora funderade. Sedan sa hon, ungefär som hon fick ett litet sting av dåligt samvete över det hon just sagt: "Fast jag älskar Linnie också".

Men varför....?

När vi på nyårsafton skulle ta kort på den fina dukningen, säger plötsligt Janne till mig:

"Ta den där värmeljusstaken och håll upp den i luften"
"Men varför då?"
"Gör det bara"
"Ja, ja. Ok. Men varför..."
*Klick*

Plus och minus....

...med att fira nyår hos Staffan, Lena och lill-syssling Ellen.

Plus: Vilka andra än dessa underbara människor, låter inbjudan stå kvar trots två magsjuka barn.
Hummer med tryffelmajonnäs, rådjursadel med körsbärsås, chokladmousse och champange i överflöd.

Minus: Nu kommer jag inte vilja äta något annat än hummer och tryffelmajonnäs i hela mitt liv.

...med att ha två magsjuka barn med sig på nyårsfest.

Plus: Magsjukt barn nummer ett, är ganska spakt och är fullkomligt nöjd med att ligga i sängen, äta chips och titta på tecknat hela kvällen och somnar sött redan efter förrätten.

Minus: Magsjukt barn nummer två, kräks majsvälling på min klänning så jag får skåla in det nya året iklädd T-shirten jag hade tagit med mig till dagen efter.

...med att ha världens mest lättväckta barn med sig på nyårsfest.

Plus: Eftersom Signe vaknade ungefär var tjugonde minut kvällen igenom, tillbringade jag ungefär hälften av kvällen med att försöka få henne att somna om. Således drack jag ungefär halva den mängd vin jag annars skulle ha gjort. Sådant är skönt dagen efter.

Minus: Jag kände att jag i runda slängar, missade ungefär hälften av nyårsfesten.

...med att på grund av världens mest lättväckta barn, ge upp och gå och lägga sig redan klockan 02.00 medan Janne festar på ända till 04.30.

Plus: Man kan ta den bästa platsen i dubbelsängen tillsammans med Tora och låta Janne sova på barnmadrassen på golvet brevid Signe, för när han väl ska gå och lägga sig är det dags för hennes morgonvälling.

Minus: Att ha sin fulla make snarkandes på golvet utom sparkavstånd.

Nu kör vi II

Fredag. Det betydde förr i tiden fredagsgodis. Nu betyder det invägning. Efter att ha syndat både nyårsafton och nyårsdagen, var det med darr i knäna jag ställde mig på vågen i morse. Glädjande nog visade det sig att rädslan var helt obefogad. Minus 1,5 kilo. Man kan nästan tro att jag vägde in mig med scooter-overallen på i förra vckan.

Little China girl

När jag bodde i Linköping tillsammans med Jenny, brukade vi så här dagen efter, roa oss med att hitta på en massa regler som bara gällde när man var bakis, som att allt onyttigt man åt inte innehöll några kalorier men framför allt att det var jättefarligt att träna. Ja, livsfarligt rent utav.

Lite så är det idag när det gäller bloggen. Jag känner faktiskt att det kan vara förenat med livsfara att blogga idag. Så ni får höra om nyårsafton en annan dag. Förmodligen imorgon. Om jag har repat mig då vill säga.

Men världens sötaste kinesflicka hälsar Gott Nytt så länge.