Igår hade Signe 10-månaderskontroll på BVC klockan "väldigt-väldigt-tidigt". 8.15 närmare bestämt. Jag räknade ut att jag borde lämna huset klockan halv åtta för att hinna lämna Tora hos dagmamman och inte komma (alltför) sent. Optimistiskt satte jag klockan på ringning klockan 07.00. Mohahahaha! När behövde vi vakna till väckarklocka sist i det här hemmet egentligen? Jag gissar på Dackefejden.
Nåja, trots att vi kom upp lååångt innan utsatt tid, blev det konstigt nog väldans stressigt. Men, under kan ske, och med ett par minuter till godo, kommer vi inflåsande till BVC-tanten.
Efter att ha konstaterat att Signe följer sina längd- och viktkurvor bra (surprise) är det dags för den lite mer kritiska utvecklingskontrollen.
Signe får först två träklossar, en i vardera hand: "Kan hon möjligtvis slå ihop dem?" Jodå. Med ett ljudligt "klonk" får vi godkänt. Sedan får Signe testa pincettgreppet: "Kan hon kanske plocka upp den här lilla kulan från bordet?", undrar sköterskan. Signe nyper tag i kulan mellan högra handens tumme och pekfinger och försöker genast stoppa in den i munnen. Ha! Överkurs. Och så kommer frågan jag väntat på: "Om du frågar var lampan är, pekar Signe på den då? Eftersom vi har övat så det står härliga till, kan jag stolt svara jajamänsan på det (om nu en gång av tre räknas).
Det här går ju fina fisken, hinner jag stöddigt tänka innan det plötsligt kommer: "Och så gillar hon att leka tittut-leken förstår jag?" Ehh. Hmm. Nja. Jag vet inte. Vi har nog inte lekt det så mycket faktiskt, erkänner jag lite förläget. BVC-tanten gör ett liten anteckning i sitt protokoll: "leker inte tittut-leken med sitt barn", och drar förmodligen djupa suckar inombords över dagens självupptagna föräldrar men frågar istället förhoppningsfullt: "Men om du bär runt på henne, då pekar hon kanske på en massa saker och vill att du ska berätta vad det är?" Jomenvisst. Nu för tiden har Signe allt som oftast sitt lilla ET-phone-home-finger utfällt i luften och om "hää dää, woaa woaa, baaa baaa" på bebispråk betyder: "snälla mamma, kan inte du berätta för mig vad det är? Och det? Och det? Jag är så nyfiken på världen", ja då gör hon det. Inte annars.
Nä. Nu blir det bootcamp för Signe inför ettårskontrollen i slutet av december. På den ska vi rocka. Eller hur Signe? Signe? SIGNE? Jaha. Hon är visst inne på sitt rum och böjer franska verb. Det var därför hon inte hörde när jag ropade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag har just skrattat bort min maskara. Mon dieu, vad du skriver roligt.
Ha ha ha! Instämmer med föregående talare. Du skriver så sjukt kul!
hampa: Kan du OCKSÅ franska? Du och Signe alltså! Och tack!
pernilla: Hej på dig! Smart att länka till brudbutiken när man klickar på ditt namn :)
Jack pekar inte. Men han kan bokstavera L A M P A.
Eh... iallafall när bara jag är med.
Känner igen den svettiga känslan. Eftersom båda mina (våra) barn är sjukt envisa har de inte gärna visat upp aaallt de kan på kontrollerna. Då får man sitta o skämmas (och få det antecknat i journalen). Ville övar på att klippa just nu, gäller att vara ute i god tid tills 4-årskollen *tipselitipsar*
Alfabetet, glöm inte alfabetet!!
Eller att hon börjar skriva sin egen blogg.
minna: Men kan han säga det på franska?
villa hemmet: Tack för tipset! *springer och hämtar saxen*
h-sara: Båda mina barn kommer väl förmodligen skaffa egna bloggar så snart de har lärt sig skriva. I terapisyfte!
jag har just hittat en ny favvoblogg! =)
mikaela: Hej på dig :)
Men går det verkligen till så i Sverige!?! Här väger de bara och mäter. S hade inte kunnat peka ut någon lampa varken på 10 mån eller 1-årskollen. Hade vi blivit tvungna att lämna tillbaka honom då eller vad? Om man hade bett honom torka BVC tanten på näsan med en kall tvättlapp hade han gjort det iofs :-)
smamman: Jepp, så går det till. Det är hårda bud!
Haha! Något att tänka på inför Melkers kommande kontroller!
Skicka en kommentar