Mammagris

Om Tora är pappig, så är Signe å andra sidan extremt mammig. Det har hon varit ända sedan den dagen hon tittade ut mellan mina ben. Jag tror att det är för att jag har tuttarna. Nu ammar jag visserligen inte så mycket längre, men det bryr sig Signe inte så värst mycket om. "If you got the boobies, you got the good stuff". Och nu är faktiskt mammigheten värre än någonsin. Jag behöver bara göra en antydan till att börja ta på mig ytterkläderna, för att Signe ska börja gråta. Bara själva tanken på att mamma ska gå, tycks för Signe vara outhärdlig. Nåja. På dagen är faktiskt det här beteendet ganska gulligt, men på natten är det bara... jobbigt.., för att uttrycka det milt. När Signe vaknar upp mitt i natten, vill hon endast och enkom somna om med mammas tutte som huvudkudde. Även om mamman i fråga, vaggar omkring och svär med halvslutna ögon: "Sov nu jädra unge!"

När jag för några kvällar sedan kände mig extra slutkörd, erbjöd sig Janne ädelt att ta Signes alla uppvak under natten så att jag skulle få sova ut. Självklart tackar man inte nej till ett sådant erbjudande, men i mitt stilla sinne undrade jag hur det skulle gå.
När Signe vaknade upp första gången, vaknade såklart även jag och tittade på klockan. Den var 01:18. Janne klev upp och gick in till Signe. Ifrån min halva av dubbelsängen hörde jag hur Janne vyssjade och vyssjade och hur Signes gråt stegrades. Jag vände och vred på mig. Försökte lägga band på mig för att inte gå upp och ta över. Jag väntade och väntade i vad som kändes som en oändlighet. Skulle hon inte somna om snart? Till slut gav jag upp. Jag skulle ändå inte kunna somna om förrän Signe sov igen. Med en suck gick jag upp ur sängen. I dörrhålet mötte jag Janne som kom in i sovrummet med Signe i famnen. "Jag ger upp", sa vi i munnen på varandra. Klockan var 01:19.