Minisemster II

Nu är vi äntligen hemma igen. Har ni varit bortresta, undrar ni förstås? Jomen ser ni, det har vi. I måndags morse stuvade jag in tjejerna i bilen och så for vi iväg på en mysig liten minisemester till före detta systrarna Olsons landställe utanför Flen.

Eftersom Tora är så fruktansvärt åksjuk, drog vi iväg innan frukost. Eller rättare sagt, Tora fick ingen frukost, eftersom den ändå bara brukar vända och komma upp igen efter ca 10 minuters bilfärd. Signe fick dock sin sedvanliga morgonvälling och jag bäljade som vanligt i mig tre koppar kaffe innan avfärd, vilket visade sig vara synnerligen orutinerat. Redan i Södertälje var jag kissnödig. När vi körde av E20 och svängde in på väg 55 mot Flen, var jag tvungen att tänka på jättetorra saker (typ gamla skorpor och Bosse Ringholm) för att inte kissa ned hela förarsätet. Eftersom Signe sov hade jag undvikit att stanna för kisspaus på någon av bensinmackarna längs E20 och istället tänkt att "jag klarar mig nog". Men det gjorde jag inte. När det endast var ett par mil kvar, var jag helt enkelt tvungen att svänga in på en av de parkeringsfickor som finns med jämna mellanrum längs vägen. "Mamma kommer snart", sa jag till Tora och pep ut ur bilen.

Då jag inte gillar tanken på att lämna mina barn ensamma i bilen, ville jag inte gå in i skogen. Dessutom var det inte så mycket skog att tala om. Några klenar tallar bara, utspridda i lingonriset. Inget som direkt skulle skyla min bleka breda ändalykt i alla fall. Jag tittade snabbt längs vägen. Ingen bil där och ingen bil där. Resolut drog jag ned byxorna och satte mig att kissa precis brevid bilen, i höjd med passagerarsätet. Tora tittade med stora ögon. "Vad gör mamma?", nästintill mimade hon genom bilrutan.
Eftersom jag kände att det här förmodligen skulle kunna bli en ganska pinsam upplevelse, kissade jag så fort jag bara förmådde. Förmodligen var jag så inne i den här kissa-fort-proceduren att jag först inte kände det. Att jag satt mig och pinka, rakt i en brännässla.

"Brännässla?", sa Elin när jag kom fram. "Bränns de så här års?". Jo, kan jag säga. Det gör dom!